Midvinter

Det slår aldrig fel. Under den mörkaste tiden passar våra orkidéer på. Lite märkligt, tycker jag. Men det är kanske något i deras natur, även där de växer vilt.

Här syns en cymbidium och två phalaenopsis. Den förstnämnde är en rätt robust art, som till och med kan tåla lite frost, eftersom den sägs finnas i bergstrakter. De två andra hör nog mer tempererade zoner till.

Kul är det!

*****

Givetvis ...

.. har vi orkidéer på tomten. Har inte alla det?

Fläckigt nyckelblomster. Jungfru Marie nycklar. Skogsnycklar. Fläcknycklar.
Alla möjliga namn har de.

*****

Nej - inte Skuld

 Vi har en liten tradition. Den innebär att vi en gång per år bestiger ett berg i närheten. Det finns en skogsväg uppför berget. Ganska brant och väckte minnen från vår vandringsvecka i Portugal i slutet av april.

Vägen går genom hemlighetsfull skog. Vacker och fantasieggande. Här bor nog trollen. Men vi har inget emot att träffa dem, om så skulle ske. Det var ju växlande molnighet och ibland alltså stark sol. Sådant undviker de ju.

Varför skulle vi hit, då? Jo, det här är ett ställe känt för sina vackra orkidéer. Såhär i slutet av maj är det bara en sort, som vaknat till liv efter vintern. Den är exklusiv. Den finns nämligen bara här i norr. Svealänningar och götalänningar göre sig ej besvär. 

Men oj vad vi fick spana. Vi hittade inte en enda. En f.d. kollega till Benke hade dagarna innan lagt ut bild på den lilla orkidén. 

 

Jag tyckte att det var lite tidigt på säsongen. Vi brukar vanligtvis träffa på den första veckan i juni. Så jag blev lite misstänksam på om hon hade tagit bilden i år, eller vid något annat tillfälle. 

Vi gick runt i det område där vi brukar träffa på dem, men det var tji. Tji ända tills vi gjorde en liten utvikning längre bort efter stigen. 

 - Oj - här är dom, sa Benke.

Plötsligt verkade det vimla av dem bland tuvorna. Hur många som helst. 

 

Där stod hon, Nornan, och lät sig beundras. En liten art, men oj så vacker.

Urd, Verdandi och Skuld. Vet inte vilken av nornorna det här var.

Nöjda efter en stund, återvände vi till bilen, och färden in till stan. 

*****

Välkommen till ...

.. en digital och virtuell utställning,  med ack så analoga föremål. Det handlar alltså om husets orkidéer, som såhär i mörka (nåja) januari visar sin tacksamhet mot oss. Tacksamhet för att de får bo här, år efter år.

Varsågod.

*****

Så blev det ...

.. en halvdag i stan. I hettan. Snudd på olidligt men ibland nödvändigt. Jag hade frisörtid. Man kan ju inte se ut hursomhelst ens i stugan i skogen vid havet. Dessutom hade Benke en vaccinationsträff med en TBE-spruta. Ja, och så passade vi på att tvätta en maskin också. Och äta torsdagslunch med goda vänner på Bryggan. Dyrt och fint.

Men hettan fick oss att rätt snart, eller efter att alla skyldigheter var avklarade, sticka till skogs igen- Till lugnet, där vi snart kunde sitta på patio syd östra i skugga och ta en kopp eftermiddagskaffe och titta på havet. Lyssnade till en idog taltrast, som nästan lät komisk. De kan ju det, taltrastarna; tjatar om samma sak minst två gånger.

Och på vägen ut stannade vi till mot "vår" vägkant för att kolla att den skött sig, och att den inte blivit skött. Det är den vägkant som jag för några år sedan anmälde väghållaren för att ha gjort sig skyldig till ett artbrott när de skalade av hela rasket "för att det alltid har gjorts". Växter får ju inte sticka upp mer än någon decimeter, för att inte skymma sikten i krökarna. (Jag raljerar lite, men det ligger något i det.) Nu verkar det vara andra bullar och vägkanterna klipps först senare under sommaren. Dock inte vår vägkant, som nu skyltas som artrik. Den får inte röras, särskilt som det är massor av orkidéer där.

Någon ordning får det vara!

Orkidéer i mängder på en sträcka av nära 100 meter längs vägkanten. Rör ej!

Här kan du läsa hela historien. Det blev polisanmälan, tidningsintervju m.m.

*****

Ett litet fynd

Rånlandet är rikare än man tror, vad gäller t.ex. botanik. 

 - Men det är ju bara skog, säger du. 

Visst! Så är det. Men det finns "guldkorn" även bland ljung, blåbär, lingon och vitmossa. Idag sprang jag på en ny art av orkidé som jag aldrig förr sett. Varken här i trakten, eller någon annanstans. 

Får jag presentera Korallrot. Flera exemplar var nästan utblommade, men några fräscha hittade jag. Fridlyst, förstås - liksom alla orkidéer. 

Nu kan vi vänta på minst två arter till, som finns här. Håll utkik efter Nattviol och Skogsnycklar. Kommer senare i sommar.

*****

Majblomma i januari

 - Årets majblomma är rosa, orange och gul, hörde jag när saken offentliggjordes i förra veckan.

 - Hm, tänkte jag. Passar de färgerna verkligen ihop?

Idag slog den tredje sorten av våra orkidéer för säsongen ut, i ett av våra fönster. Den minsta. Stor som en ...just det, majblomma. Och färgerna? Rosa, (orange) och gult.

Jo, de passar rätt bra ihop.

*****

Så beslutade ännu en ...

.. av våra orkidéer att slå ut en blomma idag. Det här var den planta som i fjol blommade på en och samma stängel från december till juni (eller var det till och med juli). Tror inte den blir lika uthållig i år.

I december började den första orkidén för säsongen att blomma.

*****

Nummer 4

I december lovade jag att återkomma med fler blommande orkidéer vartefter de presenterade sig.

Idag var det dags för en minivariant. Cirka 3 cm tvärsöver blomman på bredaste stället. Men ändå med snygga detaljer. Ytterligare sex knoppar väntar på den här plantan.

Klicka för bättre bildkvalitet.

Här hittar du säsongens tidigare bidrag.
*****

Nummer 3

Så var det dags för den tredje orkidén att visa upp sig. Även denna gul och grann, men lite annorlunda än de två tidigare. Det är minst fem år sedan den senast blommade. Den står normalt på vår inglasade balkong året runt. Den tål en del frost. Men nu har den fått komma in bara för att få visa upp vad den producerat.

Varje blomma på den långa stjälken har också en nektardroppe vid fästet. Outsägligt söt smak.

Får jag presentera Cymbidium. 

Som vanligt blir bilden bättre om du klickar på den.

Nu blir det paus ett tag. Resterande orkidéer ligger lite efter i knoppsättningen. Beräknad nedkomst i slutet av januari.

*****
Här finns nr 2
Och här säsongens nr 1

Nummer 2

I början av december konstaterade jag att den första av mina fem orkidéplantor hade börjat blomma och att flera andra stod på kö, dvs. hade knopp.

Idag gjorde tvåan entré. En gammal planta som troget producerar, varje år. Men sällan den här tiden på året. Märkligt. Jag var lite tveksam om hur den skulle orka, när inget dagsljus finns. Men orkidéer är kanske kloka och omvärldsorienterade. Förmodligen har just denna räknat ut att den här fredagen är årets mörkaste. Nu blir det bara ljusare.

Får jag presentera ytterligare en ur släktet phalaenopsis.

Phalaenopsis gör sig ännu bättre om du klickar på bilden.

*****

Inte vet jag ...

.. vad jag gjort förutom varit snäll. Men av våra sammanlagt sex stycken orkidéer, har fem beslutat blomma. Fyra står i knopp. En slog ut i helgen.

Får jag presentera Phalaenopsis.

*****

Konsten att vara empatisk

Vi gick på vernissage idag. Sven Teglund, akvarellist boende i Luleå ställde ut målningar på temat Träd, gräs och stenar på Galleri Lindberg här i stan.

Sven är flitig, och förekommer lite här och där i kulturvärlden. Det är inte bara målningar. I vintras kom hans bok Ensamheten värst, som var en sammanställning av inlägg från hans mammas dagbok. Temat var också hans målningar av de dukar, som hans mamma var specialist på att virka.

I vintras gjorde han också en podcast. Hemmafru. Tillsammans med Kristina Sandberg.

Välbesökt vernissage

Men nu var det alltså målningar av träd, gräs och stenar. Sven menar att människan har förmåga att vara empatisk bara i viss utsträckning. Då helst med företeelser som finns nära. Mycket av det som händer på andra sidan jorden glöms lätt när det gått en tid. Om det inte finns något särskilt att "hänga upp" händelsen på. Som exempel tog han flyktingkatastrofen under 2015, som till slut blev "en vana", som många av oss slutade reagera för. Bara till en liten pojke flöt iland drunknad. Det glömmer vi aldrig.

Klimatförändringar intresserar heller inte så många som det borde. Det blir en enda lång smet av händelser utan detaljer. Därför vill han att vi ska lägga märke till individerna i naturen. Han har därför tagit sig för att porträttera enskilda träd, enskilda stenar, som han känner till och kan följa utvecklingen kring. År för år.

Gräset är väl lite värre att individualisera. Men det kom med som ett slags kollektiv. Bakgrunden här är de blomsterängar som finns i närheten av hans bostad. Blomsterängar som i somras slogs redan i juni, då de stod i full blom. Svens hustru Karin påpekade det olämpliga i tilltaget till kommunen. Svaret från den ansvarige blev att "gemene man tycker om när det är klippt och rensat". Ingen förståelse för naturens gång, alltså. Saken fick en av lokaltidningarna att engagera sig med ett flertal artiklar.

(Jag har själv gjort polisanmälan för några år sedan, när vägkanter med orkidéer kapades i full blom, efter landsvägen till vår stuga. Det togs också upp i tidningarna och NOA, polisens nationella operativa avdelning i Stockholm, tog tag i utredningen. Artskyddsbrott.)

Det är upp till oss, var och en, att tänka efter lite; vad lämnar vi till de som ska leva här om 50, eller 100 år?

Sven har även diskuterat detta i sin blogg. Promenader och utflykter, som du hittar här.

*****

Idag träffade jag ...

.. i tur och ordning en för mig hittills obekant getingart, nämligen en rödbandad geting. Snygg och betydligt lugnare och mer vänlig till sinnet än den vanliga sorten. Den hade inga invändningar mot mina försök att få den i en bra fotopose.

På långa rundan mötte vi en liten renhjord. Den var däremot inte särskilt förtjust i att posera. Fem vajor med kalvar föredrog istället att bara korsa vår väg och göra sig osynliga i skogen.
- Slipp då, tänkte jag.

Sista mötet blev nattviolen, som nu går i blom i vägkanten. Fridlyst som alla orkidéer. Väldoftande som få. Men bara nattetid. Namnet förpliktar.

Jag får se om jag smyger dit när det mörknar. Nejvisstnej ... Det gör det ju inte.

Hm!?

*****

Det är ju det ...

.. som är så skönt; det där att det inte händer något. Så har det varit idag. Vattnat broccoliodlingen - Nä, det gjorde jag igår. Så inte heller det hände. Sitter och tittar på flugsnapparholkarna, där vi har hyresgäster. I fjol flyttade ungarna ut den 04 juli, så man får vara på sin vakt, om man vill se det hända i år igen. Men inte kan man ju sitta där och glo hela dagen.

Gick långa rundan. Inget att berätta. Soligt och grant. Varmt. Åt lunch. Åkte och handlade i Råneå. Fisk från Rönnbäcks ambulerande försäljning. Gravad lax. Färsk lax och lite annat. Det är en duktig försäljare och man kommer alltid därifrån med mer än tänkt.

Ost, fil, mjölk, kaffe, smörgåspålägg, te. Apoteket. Huvudvärkstabletter och handsprit. Grillkol på OK. Ja, det var väl det.

Stannade och fotograferade klippt vägkant, som innehåller orkidéer. Jag anmälde det till länsstyrelsen sommaren 2015 och utredning pågår fortfarande. Idag har jag fått vittna per mejl till NOA, Nationella  operativa avdelningen hos polisen. Avdelningen för artskydd. De vill ha mer material.

Så inte händer det nånting inte. Nä - inte alls.

Men spännande är det. Livet.

*****

Förhör

Så ringde då den vänlige polisen från Nationella operativa avdelningen inom Polisen i Stockholm. Avdelningen för Artskydds- och kulturarvsbrott.

De ville förhöra mig om den anmälan jag lämnade in sommaren 2015, där väghållaren hade skövlat en hel hoper fridlysta orkidéer. Jag anmälde till Länsstyrelsen, som tydligen ansåg att det var så pass allvarligt att de lämnade vidare till åklagare. Och nu vill åklagaren ha mera på fötterna för att gå vidare. Polisen är de som får uppdraget.

Så var det.

Hoppas bara att jag får veta hur det går.

*****

Försent

Traditionsenligt besökte vi idag orkidéstranden i Jämtön för att se hur guckuskorna mår. Det brukar vi alltså göra i samband med midsommarhelgen. Men i år kom vi lite försent. De flesta hade blommat ut. Bara enstaka exemplar stod ännu i blom.

Linnéa, liljekonvalj och nattviol var däremot i högform. Området hyser 11 arter av orkidéer med blomning från maj till augusti. Drömmen är att få träffa på skogsfru. Den blommar tydligen inte varje år, så det gäller att ha tur om vi kommer tillbaka om två månader då den kanske försöker.

En fin utflykt fick vi i varje fall.
Alltid något.

*****

Tillbaka i stan

Mitt i frukosten ringer en reporter från NSD.
 - Hej. Jag heter David Carr. Stör jag?
 - Nja, jag sitter och käkar frukost ute på Brändöskär, men det är ingen fara.

Han förklarar sitt ärende.
 - Jag gick igenom diariet på Länsstyrelsen och såg din anmälan angående skövlingen av orkidéerna.

Det blev ett bra samtal där jag fick utveckla och berätta om vad som hänt och vad jag tyckte om det. Jag berättade om vägkanternas betydelse i en alltmer slätstruken jordbruksmiljö.
 - Men är det ont om orkidéer i ditt område, frågade han.
 - Nej. Trakten är rätt välförsedd med dem, sa jag. Men de är ändå fridlysta.
Han intervjuade mig om fler detaljer. Jag fick utveckla.

Samtalet avslutades och jag återvände till filtallriken.

Vi får väl se, när och om det dyker upp något i tidningen.

*****

Tack, Trafikverket

Kära myndighet!

Tack för att ni röjt vägkanterna på vägen mellan Sundom och Råneå, till millimeterkort stubb.

Jag förstår att de 15 - 20 cm höga orkidéerna (i hundratals exemplar) innebar en trafikfara och dolde sikten just innan kurvan. Liksom de 10 cm höga fältet med vitpyrola några hundra meter längre fram efter samma vägren.

Nu kan vi färdas säkert, och skänka er en tanke nästa år, då vi är försäkrade om att ogräset inte kommer att föröka sig.

Med vänlig (Hm!) hälsning

Bert Bodin
Luleå/Mjöfjärden

*****
Uppdatering:
En god vän påpekade att alla orkidéer i Sverige är fridlysta. Det vet ju jag också, men tänkte inte klart. Jag kommer därför att anmäla tilltaget till naturvårdsenheten vid länsstyrelsen. Då får vi se hur det går.

I vägkanten - igen

Vi ska vara rädda om våra vägrenar. I och med jordbrukets rationaliseringar med ensidiga odlingar på stora arealer, och att slåtterängar försvinner, så är vägarnas kanter på många håll snart de platser där mångfalden får härska. En värdefull resurs. Det gäller bara att trafikmyndigheterna håller sig ifrån att klippa alltför tidigt på säsongen, innan växterna går i frö.

Igår träffade jag på en dikeskant fylld av orkidéer. Idag hände samma sak. Längs samma väg. Plötsligt fick jag ögonen på en hel äng av vita orkidéer, när jag kom susande. (Jag försäkrar - jag har ögonen på bilvägen mest hela tiden, men den här vägen är rätt svagt trafikerad, och just idag föll ljuset så att dessa blommor inte kunde undvikas.) Tvärbroms .... Var kan jag vända? Jag fick köra en bra bit och kunde vända först vid avtagsvägen mot vår by. En elegant rundsväng och sedan iväg. Missade stället igen och fick söka en ny vändplats. Sedan krypkörning fram till platsen, som låg lite skymd. Kunde ändå köra av vägen och "parkera" något sånär synlig för annan trafik.

Ut med kameran, som i detta fall endast bestod av mobilen. Man gör så gott man kan.

Nej - Några orkidéer var det inte. Men en hittills aldrig skådad mängd av Vitpyrola. (Inte samma sort som för några dagar sedan.) Regn gjorde sitt till att jag inte blev kvar där i diket någon längre stund.
Men ett par bilder blev det.

*****