Erbjudande

På Blekinge Läns Tidning har man gjort häpnadsväckande upptäckter. Vilken himla tur att vi på våra nordliga breddgrader får läsa det i vår lokaltidning, så att även vår mellanmänskliga tillvaro kan berikas.

Stämningen blir bättre på arbetsplatser där man hejar på varandra! Äntligen kommer vi att lösa massor med problem på mitt jobb. För jag tänker nog införa denna sydsvenska sed. I alla fall på prov. Man ska ju vara försiktig med nymodigheter. Det kan ju bära rakt åt helsicke om det vill sig illa.

Men det där som de infört på Blekinge Läns Tidning verkar ju rätt väl genomfört. Ja, kanske till och med lite vetenskapligt. En Hälsaprofil.

Guuuuuuu så smart! Jag häpnar.

Nä - blekingar. Det där måste väl vara ett alltför tidigt aprilskämt. Själv började jag heja på mina arbetskamrater redan för 42 år sedan, då jag tog mina första kliv ut i arbetslivet. Och sedan har det bara fortsatt. Det vete sjutton om jag inte hade börjat ännu tidigare. I skolan till och med. Inte visste jag att det var så revolutionerande.

Jag vet ju förstås att ni där nere i södern inte så gärna blickar norrut för att inhämta kunskaper. Vi anses ju allmänt lite efterblivna vi här i Sveriges topp.

Ett extra tips ska ni också få: I vår bostadsrättsförening hejar vi på varandra, när vi träffas i trapphusen - ja, till och med när vi ses utomhus. På gården!!!

Och när vi lika är igång kan jag tipsa om en helt annan sak. Ni har ju också haft en riktig vinter för en gångs skull. Kanske har ni frusit händerna blå, trots att det finns utmärkta hjälpmedel. Läs bara den här artikeln från DN. Den förekom även i exakt kopia i en del lokaltidningar.

En smart handvärmare. De'du!

"– Det har funnits massor med år i USA och Japan, men kom till Sverige först för några år sedan"

Stackars er i Sverige!
Jag köpte min första för 20-25 år sedan.
I Luleå.

Välkommen till Norrbotten med dina funderingar.
Det du alltid drömt om kanske finns.

*****

Och likväl

Så har vi glömt Tunisien.

Egypten likaså.

Libyen tonar bort.

Japan står fram.

Men snart traskar vi vidare.
Obekymrade.

*****

Andra bloggar om: Kärnkraft, Miljö, Liv, Energipolitik

Läget

Trots några veckors mildväder.


*****

Vad är det för fel ...

.. på dieselgeneratortillverkare?

Jag tänker förstås på kärnkraftskatastrofen i Japan, som trots att landet räknas till ett under av säkerhetstänkande, råkar ut för det oförutsedda.

Och då tänker jag inte på jordbävningen och den följande tsunamin, som båda har funnits i japaners och andra länders medvetande i generationer. Det kommer att hända. Igen och igen och igen. Naturen bestämmer.

Jag tänker heller inte på den skenheliga och totalt oskuldsfulla kärnkraftsindustrin, som i alla lägen hävdar sin förträfflighet i alla led, från råvara till skräp. Det kan inte hända trots att det händer igen och igen och igen. Skrattretande. Men det fastnar förstås i halsen. Kärnkraft är en livsfarlig energiform. Så är det.

Nej - Det som slår mig är de där dieselgeneratorerna, som aldrig verkar fungera som de ska. De startar inte. Inte i kärnkraftsanläggningar. Inte heller på sjukhus, som plötsligt blir strömlösa och då litar på kraft från dessa tingestar.

Nu byggs det kärnkraft som aldrig förr runt hela vår jord. I Finland håller ett projekt på att helt haverera innan det ens är färdigt. Av ekonomiska skäl. Ändå tänker man bygga ytterligare ett verk bara kilometer från den svenska gränsen. Nu får väl Finland räknas som ett högteknologiskt land utan större risker för naturkatastrofer.

Med det finns länder av olika slag. Och eftersom Japan tillhör de länder som satsar mest och tydligen är bäst på kärnkraftssäkerhet, innebär det att den säkerheten förmodligen är sämre i alla andra länder som försöker sig på att bygga reaktorer! Inklusive Finland. Och Sverige!

Men det är klart ...
Vi kanske har bättre dieselgeneratorer.

Fan tro't.

*****
Andra bloggar om: Kärnkraft, Japan, Dieselgeneratorer, Reservkraft,

Enkla middagstipset

Currylax serverad på vitlöksspenat och med snabbkokt sparrisbroccoli. Serverat med belugalinser och en vitvinssås med västerbottenost.

Varsågod!

*****

Ljuvliga vinter

Ut till stugan i skogen vid havet i strålande väder. Inte ett moln i sikte. Efter diverse plikter, blev det också premiär för fika på övfre balkongen.

En lång stund i solen med örat mot radion och de skrämmande rapporter som når oss från Japan. Så svårt att ta in.


*****

Att vara människa II

Eva Dahlgren utan musik. Kan det va' nå't?
I en och en halv timme!

Jo!

Vilken artist.

Och visst sjöng hon också.
Lite.

Men mest berättade hon.
Så att alla kände igen sig.
Eller ...
Så att alla borde känna igen sig.



*****

Andra bloggar om: Eva Dahlgren, Luleå, Kulturens Hus

Å hoppsan

Nu verkar alla sossar vääääääääääldigt överraskade över att Håkan Juholt lanseras som kandidat till ledarposten i partiet.

Vääääääääääldigt överraskade.

Men snälla nån! Har ni inte tjafsat länge nog om vem som ska bli chef nu? Jag bara undrar.

Och är det så att ni är tagna helt på sängen, så får ni väl ställa upp själva och kandidera. Det finns chans på kongressen.

Istället för att stå i varsitt hörn och säga nej.

Mesproppar!

Tur att det finns andra partier att lägga rösten på.

*****

Andra bloggar om:
Håkan Juholt,
Demokrati,
Socialdemokraterna

När jobbet tar över ...

.. som det gör ibland, så blir det inte så mycket tid över till bloggeriet. Vilket märks. Det har varit en intensiv sova-vakna-jobba-äta-sova-period de senaste veckorna. Det går väl bra under en begränsad period.

Torsdagar är min speciella dag. Då är det meningen att jag ska ägna den absolut största delen till personalfrågor. Det har fungerat. Men idag blev det lite si och så med det.

Började dagen med att vara portvakt. När den övriga personalen informerades om roliga nyheter, fick vi som har ansvarstjänster sitta kvar på våra platser och sköta den vanliga ruljansen mot kunderna en stund på morgonen. Vi hade fått informationen redan igår och lyckats hålla tyst.

Halv tio drog jag iväg med en kollega. Kundbesök. Träff med en VD och genomgång av samarbetet. Klart strax före elva, då det var dags för min lunch. Grönpepparbiff. Alldeles för salt, men god ändå.

Så klockan tolv kunde jag "dra mig tillbaka" till mitt rum och ta itu med de upppgifter jag egentligen skulle göra. Svarar på mejl som hamnat i den speciella "personallådan". Det var 22 stycken. Delegerade (hm!) en del småsaker till ekonomichefen. Började titta på schemat för den kommande treveckorsperioden för min säljgrupp, men fick snart bryta upp.

13.30 dags för möte hos vår webbyrå. Genomgång av användargränssnittet. Det såg bra ut. Tillbaka på jobbet till eftermiddagsfikat. Så lämpligt! Tog rätt på anteckningarna från mötet och mejlade ut en liten remiss till ett annat av våra kontor. Frågor jag behövde ha svar på för att utvecklingen av den nya hemsidan ska gå rätt.

Sedan dags för schemat igen. Pussel, pussel, pussel. Emellanåt var jag tvungen att återgå i säljarrollen. Sådant som runnit över från igår. Plus uppdatering av vår facebooksida. Och internbloggen.

Tiden gick och gick och efter stängningsdags fick jag ta ett kort medarbetarsamtal, som gick bra.

Schemat blev klart och jag distribuerade det. Fick bråkdelen av en sekund senare den första reaktionen av en annan övertidsjobbande medarbetare.
- Nej!!!
- Jaha, sa jag. Jag ändrar då ingenting nu. Vi får ta det sen.

Hemåt vid kvart-i-sjutiden, efter att ha mejlat förslag till två kunder som otåligt väntat på besked.

Trött.

Men jag är här. Och jag är där (hos dig alltså) och kollar.

Bara så du vet.

*****

Grattis machosverige

En fotbollsspelare, Anton Hysén, sprungen ur fotbollsadeln, har kommit ut som homosexuell.

Och världen häpnar. CNN, BBC, kvällspressen .... Alla har hört av sig till Anton och vill höra hans historia.

Starkt av Anton. Han blir förstås en bra förebild.

Samtidigt ställs frågan: Var är alla andra? (Jo, jag vet; Anton har själv ställt den.)
Så nu krävs det att alla andra aktiva homosexuella idrottare ska träda fram och berätta.

Varför det?

*****
Andra bloggar om: Anton Hysén, Fotboll, Idrott

Det går bra att byta också

Efterfrågan på mina idolfoton överträffar all förväntan.

Och nu öppnar jag för byteshandel också.
Första kunden har redan anmält sig.

*****

Att vara människa

Ikväll hade vi tillfälle att få ta del av Karl-Ove Knausgårds författarskap vid en författarafton på Kulturens Hus. Nästan fullsatt.

Den första delen av hans mäktiga romansvit på 6 volymer kom ut i Sverige i höstas och väckte stor uppståndelse. Men det är tydligen inget mot vad böckerna orsakar i Norge. Mer eller mindre skandal, verkar det som.

Och ändå skriver han, som han själv säger, bara om livet. Den här första delen "Min Kamp" bygger till stor del på honom själv och hans liv.
- Men det är en roman, säger han.

Visserligen berättar han om människor han mött och människor han haft, eller har relationer till. Men de är aldrig namngivna.
- Är det bara de själva som känner igen sig, frågar jag över ett glas vin på Invit.
Vi gick dit tillsammans med honom och träffens arrangörer. De skulle bjuda honom på middag och han var glad att träffa oss efter 19 år, sedan vi senast träffades i Reykjavik.
- Ja, förmodligen, svarar han. Ingen annan än de själva kan peka ut någon direkt.

I Norge har drevet gått, och han besöker ogärna hemlandet sedan han flyttat till Malmö.

Bokens titel väcker förstås en del obehagliga associationer. Min kamp.
- Han hade sin kamp på ett högt och farligt plan. Jag har min kamp här nere, säger Karl-Ove och syftar på det vanliga livet. Det som levs varje stund, varje dag och lägger dag till dag.
- Och nu har jag blivit 40.

Kontakt återknuten. Det var trevligt.
Jag har själv ännu inte läst boken, men nu blir det nog snart dags för det.

*****

Om man möts av ...

.. en glatt krökt rygg och ett par pigga små ögon när man närmar sig ruccolasallden som serverades till kycklinglasagnen idag, kan man väl anse att det som serveras är färskt och obesprutat.

Eller hur?

Tyvärr slutade det väl inte så bra för den lilla blivande fjärilen, kan jag tro. Den nöjde sig inte med att bli lyft från tallriken tillsammans med sitt blad, utan kröp över bordskanten och hoppade ner på golvet.

Vidare öde ej känt.

*****
PS. Salladen smakade i alla fall utmärkt.

Det går bra att beställa ...

.. signerade idolbilder.

Mejla bara och berätta hur många du vill ha.



*****

Fint väder

En rejäl köttbit ...

.. istället för någon mesig kyckling, eller lam lax. Så blev det ikväll.

Långmarinerad, grillad ryggbiff, på morotscurry och ugnsrostade sockerärter och druvspäckad purjo.

Det var ett experiment.
Ett mycket lyckat sådant.

Och vinet...! Mmmmmmmmup.

Nu blir det marängsviss.

*****

- Jag är inte klädd ...

.. för snöstorm, sa den unga tjejen som i panik sprang före sina kompisar till en väntande bil. Jag hade varit och handlat inför kvällens middag och var förstås föredömligt utrustad för årstiden.

Den fina vinter vi haft, med temperaturer under det normala i flera månader, har nu ändra sig. Nu är det varmare än normalt för mars, sedan någon vecka. Kan ingen berätta om "lagom" för vädergudarna?

På ett par dagar har nästan all snö i stan försvunnit. Nu är gatorna istället dammiga och grå, som så många många många verkar vilja ha det.

Det har förstås också fört med sig att en del tror att detta är våren, ja snudd på sommaren, som står för dörren. Därför har de lättat på klädseln betänkligt.

Den springande tjejen hade en kjol, kort som ett brett skärp, blommiga strumpor passande för en midsommardans, och en tunn, till synes nästan ofodrad jacka som inte räckte ner till midjan.

En solig dag förvandlades på några minuter till ett rykande inferno för henne, när en för årstiden mycket typisk snöby svepte in och påminde om vilken tid på året det är. Någon "snöstorm" var det inte tal om. Men tiominutersyran lekte tafatt med både det ena och det andra.

Kul tyckte jag.
Katastrof, tyckte andra.

*****

Inget - Allt

Det händer ju inget. Inget att berätta om i varje fall. Det är bara dagar som går. Och går. Och går. Massor att göra på jobbet. Folk har ju sportlov!(???) Och som varje karriärsinriktad människa sitter man ju då i fjällstugan och planerar sina tjänsteresor till världens alla hörn, medan ungarna slinter i backen.

Waterloo (i Kanada alltså), Calgary (också i Kanada), Cuzco (Peru), förutom de vanliga ställena Amsterdam, Stockholm, Unnaryd, Tammerfors, Oslo, Tromsö, Kiruna, Wien, Cardiff, Leksand och några till, som svirrat förbi i huvudet. Jo - Det var något om Nashville också. Inte i På Spåret, utan i verkligheten. Eller virtuellt, eller hur man nu kan kalla det.

Så såg min dag ut.

Fullt upp alltså, fastän inget har hänt.

Jo, förresten. Det kom ju ett MMS.

Så livet verkar gå vidare.

Som om inget har hänt.


*****

Anställ folk ...

.. istället för datorväxlar med 13 knappval.

Det skulle skapa många arbetstillfällen.
Och spara humör.

*****

Igår var det ...

.. Musarmens dag, enligt flera tidningar. Inget att fira, tycker jag. Det är ett stort problem på många arbetsplatser. Inte minst min egen, där jag ständigt propagerar för att medarbetarna ska lära sig använda kortkommandon.

Nu läser jag i dagens DN om att vi inom en nära framtid kommer att kunna styra datorerna med våra ögon.

Musögon!??
Små pliriga, röda.

*****