Och i Råneå ...

.. är det marknadshelg.

*****

Tidningspromenaden

Som jag berättat förr betyder lantlivet en del trevliga bekvämlighetsbrister. Jag menar inte själva boendet, som är av högsta klass. I alla fall enligt mina standardkrav.

Men det där att kila ner på affären på hörnet och komplettera något som man råkat hoppa över, när man var där förra gången, är ju inte att tänka på. Detsamma gäller dagstidningen. Ännu har jag bara vant mig att läsa DN digitalt. Av ekonomiska skäl. 700 spänn i månaden är lite väl häftigt för att få den på papper varje dag.

Men lokaltidningen vill jag läsa liggande i soffan, utan att riskera att skärmen är för dåligt laddad, eller att jag måste läsa den inomhus för att den norrbottniska solen är för stark. Så stark att man inte ser vad det står bakom glaset, som dessutom illvilligt kastar solkatter rakt i ögonen på mig.

Nä, då blir det att hämta sitt exemplar i tidningslådan i byn. 2 km bort, enkel väg.

Men då får man en nyttig morgonpromenad med automatik. Och inte bara nyttig för konditionen. Man får en sig hel del annat till livs också. Lugn, harmoni, fågelsång, dofter och vackra syner. Kul också att följa vegetationens gång under säsongen.

Igår berättade jag att nattviolen är på gång längs vägkanterna. En annan fin blomma är rödbläran, som har högsäsong såhär veckan före midsommar. Mormors glasögon, har den tydligen också kallats, även om jag själv aldrig använt det namnet.

Sedan kan man ju också ha turen att man träffar på en vacker fjäril. För det mesta är det en kamp att få dem på bild. De verkar ju så stressade. Men ibland, och med ett tålamod av det segare slaget, parat med smidighet och att kunna smyga, så lyckas jag. En av alla de pärlemorfjärilar som finns, ställde upp för en hela 30 sekunder lång fotosession. Det tackar vi för.

På måndag kommer nästa tidningspromenadäventyr.

Svartringlad pärlemorfjäril

*****

Idag träffade jag ...

.. i tur och ordning en för mig hittills obekant getingart, nämligen en rödbandad geting. Snygg och betydligt lugnare och mer vänlig till sinnet än den vanliga sorten. Den hade inga invändningar mot mina försök att få den i en bra fotopose.

På långa rundan mötte vi en liten renhjord. Den var däremot inte särskilt förtjust i att posera. Fem vajor med kalvar föredrog istället att bara korsa vår väg och göra sig osynliga i skogen.
- Slipp då, tänkte jag.

Sista mötet blev nattviolen, som nu går i blom i vägkanten. Fridlyst som alla orkidéer. Väldoftande som få. Men bara nattetid. Namnet förpliktar.

Jag får se om jag smyger dit när det mörknar. Nejvisstnej ... Det gör det ju inte.

Hm!?

*****

Det här att vara ...

.. ledig och liksom ha semester jämt, är en fantastisk känsla. Inga tider att passa, mer än måltiderna (någotsånär), ingen som har några större krav på mig och inget som jag behöver göra.

Semester 6 månader, 2 gånger om året. Jo. Inte dumt.

Idag har jag t.ex. dammsugit och städat. Jättespännande! Ätit lunch har jag också gjort; på ett nygammalt ställe. Min gamla lunchkrog har bytt koncept. Det dög.

Sedan passade vi på att gå på ett fik, som vi inte besökt tidigare. Trivsamt. För att inte tala om ett besök i bokhandeln, där jag köpte "En högst imponerande debut". I alla fall enligt DN:s recensent. Vi får väl se vad jag tycker. Boken ligger nu på mitt "sängbord" här i högerkanten.

Funderat har jag förstås också gjort. Till exempel när jag hör att man nu ska installera fartkameror i vägtunnlar i Göteborg. Det körs tydligen för fort där "ingen ser". Men så har vi ju det där.  märkligt svenska hållningssättet (gäller inte i t.ex. Frankrike, Tyskland m.fl. länder) att det fortköraren måste kunna identifieras. Det räcker inte med att man har registreringsnummer på bilen. Och är det svårt i dagsljus, hur ska det då funka i en tunnel?

Men varför inte bötfälla bilens ägare, dvs den som registrerat bilen? Hur enkelt somhelst. Sedan får väl den människan ta upp saken med den som hen lånat ut bilen till. Så går det till i de flesta länder, som sagt.

Och så funderar jag vidare. Hur blir det när vi får självkörande bilar? Om något går galet då, vem ska då ställas till svars. Datateknikerns, som skapat programmet? Hackern i Ryssland, som varit framme? Eller ägaren som manipulerat mjukvaran.

Ja, det tål att funderas på. Liksom en filosofisk definitionsfråga: Vad betyder "förnyelsebar energi". Alla förslag emotses tacksamt.

Sådärja. Nu fick också du något att göra.

Nu ska jag stryka en skjorta. En av mina snyggaste. 

*****

Nog märks det ...

.. att korrekturläsaren har avskedats på lokaltidningen, för länge sedan.

*****

Men va'fasen?!

 - Har dom byggt ett nytt hus där nere i slutet av gatan? I våra kvarter!

Vi blev lite förvånade när vi upptäckte det på hemväg. Och ändå lämnade vi stan så sent som igår.

Men så kom vi på: Det är kryssningssäsongen som startat. Två stora fartyg anlöpte hamnen idag.

*****

Besiktningsrunda ...

.. i "trädgården". Så pjåkigt ser det inte ut, eller hur.

Broccolin ser också ut att trivas. För att inte tala om åkerbären. Och blåbären. Och lingonen. Och skvattramen. Och jordgubbarna. Och krolliljorna. Och trolldruvan.

För att inte tala om ligularian.

Jo, så är det.

*****

Friends

Tremendous, awesome, magnificent, top of the line, historic, a big thing, amazing, harmony, a great moment in the world, very important ...

Trumps presskonferens i Singapore låter som en billig TV-såpa.

*****

Idag dunsade ...

.. det senaste numret av Sveriges natur ner i brevlådan. Där fanns en bra översikt som kan vara värdefull att känna till inför höstens val.

Hur klarar partierna miljöfrågorna? Det var den frågan som ställdes.

En sak är säker: Det finns ett parti som man verkligen inte ska rösta på om man tänker ta något som helst ansvar för miljö och framtid.

Gissa vilket?

Bild från senaste numret av Sveriges natur. (Klicka på bilden för bättre läsbarhet.)

 Hela undersökningen kan du läsa om här.

*****

Inte mycket ...

.. kommer på pränt idag. En dag som bara flöt iväg på livets flod och som började på Rånlandet och strandade i stan, utan några nämnvärda grund eller forsar på vägen.

Avslutet av trevlig sort med middag på stans lustigaste restaurang. Metropol. En god röding, ett gott vin, en dubbel espresso.

Och vi blev bjudna.

- Have a nice evening, sa jag till de två engelska killarna som satt en bit från oss och som så artigt hälsade på oss med  "good evening", när de kom in på restaurangen.
Ville vara lika artig tillbaka, när vi lämnade stället.
-  Nice evening to you too, svarade de.

Tänkte att vi svenskar förmodligen är rätt "buffliga". Inte sjutton hälsar vi på övriga gäster när vi kliver in på något ställe.

Men nu tänker jag börja.

Hemåt i ljusa norrbottenskvällen.

*****

Skönt att ...

.. sitta i bastuns förrum och svalka sig efter ångbastun.  Tittar ut mot vår infart och inser att grönt är den dominerande färgen.

Mycket dominerande!

Grönt är skönt.

*****

Den ludne

I Sverige har vi två inhemska (Fast ingen av dem är hemsk.) rhododendronarter. I alla fall i Norrbotten. Söderut är det värre. Där finns bara en sort.

Nu börjar den vackra tid då båda blommar. I skogen kring stugan lyser många skogar vita. Just här är det den enda art som finns. Rhododendron lapponicum får vi söka i fjällen, där den brukar blomma lite närmare midsommar.

Men här i skogslandet står skvattramblommorna som spön i backen. Skvattram eller som den heter på latin: Rhododendron tomentosum.

Tomentosum betyder "luden".

*****

Ut till landet ...

.. ut till fågla ...(eeh) fjärilarne. Efter ett dygn i stan, kompislunch och "nit och redlighet i rikets tjänst" för B lämnar vi folklivet för lugnet på landet.

Fick en liftare i några ögonblick. En vacker liten fjäril; vitt nässelmott heter den. Den tyckte tydligen om ficklocket på min jacka en stund.

Inte mig emot.

Foto: Benke. (Fast med min kamera.)

*****

På förekommen anledning

Alla restauranger som har bouillabaisse som dagens rätt, borde ha en genomgång med personalen på morgonen och berätta att rätten inte heter bullabäs, bollabäss, bållabäsé, eller någon annan hemgjord variant.

Eller hur?

*****

Lärorikt

Tillklippt och snygg (Jag träffar min frisör var 5-6 vecka.), var det så dags igen att träffa min språkelev lite senare på eftermiddagen. En iranier, som vill lära sig mera svenska. Vi träffas en gång i veckan och det är så lärorikt för mig. Han säger också att de här timmarna är "som guld" för honom.  Han talar aldrig så mycket svenska, som de under de här tillfällena.

Vi samtalar om ämnen, som han bestämmer till viss del. Ofta är det vardagliga ting. Men eftersom han känner till att jag gärna vandrar i fjällen, eller paddlar kajak, blir det en de snack om det också, eftersom han odlar samma intressen. Jag har med mig en karta över det område som han oftast besöker och jag kan ge tips om andra turer än de som han har gjort i området kring Abisko.

Idag ville han att vi skulle fortsätta våra samtal på puben. Han ville gärna bjuda på ett glas och det passade bra även för mig. Vi slår oss ner och fortsätter prata. Ibland får vi ta till lite engelska, eller lite franska, för det kan han un petit peu också.

Vid bordet intill bänkar sig efter ett tag ett gäng med sju män och en kvinna. Alla i 30-årsåldern skulle jag gissa. Det visar sig att några av dem känner min elev från jobbet, och en av killarna börjar prata med oss. Jag hör att han bryter och jag frågar varifrån han kommer.
 - Italien, säger han.
 - Aah, italiano, säger jag.
 - Si, si, säger han. Tutti sono italiani. Han sveper kring bordet.
Och så är det hela igång. Jag blir presenterad för alla i gruppen. Fyra av dem pratar svenska
 - Han talar italienska, säger Nico, som är den som först presenterades för mig. .
 - Un po, sa jag lite urskuldande.
En annan kille frågar.
 - Parla un po tanto, o un po po.
 - Un po po, säger jag.

Men jag och min elev försöker koncentrera oss på svenskan. Det går så bra, så bra. Ölen slinker ner och jag får erbjudande om ännu en. Men där tackar jag nej.

Så småningom är det dags att gå hemåt och jag säger hej till det italienska gänget med en uppmaning:
 - Devi solo parlare svedese con lui in futuro, säger jag och pekar på min elev.
Vet inte om det blev helt rätt, men de verkade förstå. 
De lovade att bara prata svenska med honom på jobbet i fortsättningen. 

Och så sa vi ciao och hej. 


*****

Det får bli ...

.. frukost inne idag.

Blött och kallt. Bara fem plusgrader.

*****

Generöst

Ja, vad hittar jag på en nationaldag, då vädret lämnar en del att önska? Man borde ju förgylla dagen på något sätt.

Alltså får det bli inköp av Sverigebakelser inne i byn, och en djupdykning i hemmafrysen för att hitta löjrom och gravad lax. En sillunch måste väl sitta bra.

Sedan måste man ju ut och kolla in broccolifältet, som så generöst bjuder på små pigga planttor. Det ser bra ut, och fjolårets välmenande misstag, där jag lät växthuset stå kvar hela sommaren, ska jag undvika i år. När de vuxit till sig ska de få växa under bar himmel. Tror det blir bättre plantor då. Vi har ju ändå en generös sol emellanåt, och inte alltför sällan. Tvärtom.

Sedan kan man ju i sin generositet göra rent i poolen också. Ja, fågelpoolen, som ser ut att bli lika poppis i år som i fjol. Småfåglarna verkar så nöjda när de plaskar omkring i spa't.

För att inte tala om att man kan beundra den generositet som åkerbärsblommorna bjuder på. Hoppas bara att bären blir lika många som blommorna. Det får vi hoppas att humlor och bin fixar.

Nu får vi bara hoppas på en generös sol. Den lyser idag med sin frånvaro för det mesta. Men blåsten som hemsökt oss i snart en vecka, verkar ha gett med sig. Lite värme på detta, så blir det säkert bra.

Trevlig nationaldag önskar jag dig!

*****

Upp'å'hoppa

Det är nationaldag. "Hissar" flaggan efter att jag hört SMHI-meteorologen säga att "blåsten har upphört" sådär lite generellt.

-Jaså, tänker jag, och ser hur flaggan en stund senare har trasslat sig runt stången. Av blåsten, som nu går in på sjunde dagen.

Kanske visar flaggan egentligen läget i landet. Vad vet jag?

*****

Dagens dont - åtminstone en del

Där nere vid stranden ute på sandbankarna har det varje år vuxit upp tät vass. Så även i år.

Men inte nu längre.

Liemannen, dvs jag, har varit framme i den nordliga snålblåsten och gjort mitt jobb. Gör man det såhär års kommer vassen att försvinna med tiden. Vasstråna tål nämligen inte att, avhuggna, hamna under vatten, som då tränger ner i växten.

Det har liemannen fått lära sig. I sommar får vi se om det funkar.

*****

Tjohoooo

Det plingar plötsligt i min Kivralåda. Ett meddelande från Skatteverket med glädjebesked. 332 sköna kronor kommer att dyka in på mitt konto imorgon.

Vad ska jag göra med alla slantar? Det blir till att ligga sömnlös inatt och fundera.

*****