Mode

Radion står på P1, som den oftast gör här i huset på förmiddagarna. Ja - faktiskt mest hela dagen. Det är ju orsaken till att jag är så väldigt insatt i den värld vi lever i. 

Idag råkade jag lyssna lite extra på programmet Stil som tar upp frågor, trender och påhitt i modevärlden. Nu var det ett inslag som fick mig att lyssna till lite extra. Cykelbyxor. 

Modet går i cirklar. Gammalt kommer igen. Gång på gång med 35-40 års mellanrum. Här påstods nu att cykelbyxor funnits i stort sett i alla tider. Från början i ull. (???) Men det var i början av 1900-talet. Utvecklingen skedde med syntetmaterial. Byxorna blev bekvämare. Och dessutom mode på 80-talet. 

 - Mode, tänkte jag, och försökte påminna mig om när jag såg någon bära cykelbyxor senast. Jo, visst har jag sett en och annan cyklist i tajts, och tydligen är det sådana som är cykelbyxor.

Men mode har det blivit. Folk går tydligen omkring i cykelbyxor på stan. Till och med iförda kavaj. (!!!)

 

Jag måste säga att i så fall är vi efter, vad gäller mode här i stan. 

 

Här har vi inte hunnit längre än till Curatäcken, oknäppta och hophållna genom att man håller armarna i kors över bröstet.  Stackars människor.

*****

Vad knepigt ...

.. det blir i dessa dagar, när vanliga demokratiska rättigheter och skyldigheter ska tas tillvara. Bara en sådan sak som bostadsrättsföreningens årsstämma ställer till det.

Dels är det lag på att den ska hållas. I år senast sista februari. Samtidigt har vi inte möjlighet att samlas på grund av coronarestriktioner. Inte heller är det möjligt med digitalt möte. Vi har en del äldre som inte behärskar teknologin för det. Dessutom tror jag inte att det kan vara 50 deltagare med på ett sådant möte utan att det blir svårt att komma till tals, eller opponera sig.

Därför blir det nu en skriftlig stämma. Penna och papper. Styrelsens föredragningar har kommit i ett omfattande häfte redan tidigare. Idag fick vi nödvändiga formulär för att säga vår mening och rösta. Det finns också en del styrelseposter som ska ersättas med nytt folk. Jag har blivit tillfrågad om jag kan vara suppleant. Så långt kan jag sträcka mig. Tycker egentligen inte att det är så bra, eftersom Benke också sitter i styrelsen som ordinarie. Varför ska samma hushåll ha två representanter? Nåväl - det är svårt att få folk att ställa upp, så valberedningen tyckte att det var okej. 

Men, men, vad ser jag när handlingarna kommer i kuvertet? Istället för mig, har någon annan föreslagits. Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag vet ju inte vem den där människan är. 

Hm!?

*****

Skulpturalt

Naturen bjuder på konst i dessa dagar. På vissa ställen är det som att vandra i en skulpturpark. Det är tyst och vackert på vår runda idag.

Men det är också spännande och väcker detektiven i mig ibland. Alla dessa spår, som djurlivet åstadkommer, visar att vi minsann inte är ensamma i trakten. På vår tomt hade till exempel hararna haft stort rejvparty.

På andra ställen hade haren bara passerat och träffat på någon annan art, okänt vilken. Jag tänker på att det är på vintern man blir varse om livet i skogen. Det är svårare under barmarkstiden.

*****

Nog är det väl ...

.. ett strålande exempel på feghet, räddhågsenhet, dåligt konsekvenstänkande, manlig ... ja, jag vet inte vad, egentligen. Sammanfattningsvis kanske helt enkelt låg intelligens.

Ja, jag tänker på det ryska styret, och hur de behandlar oppositionsledaren Navalnyj.

Inte för att jag vet allt om honom och hans åsikter. Men att sätta honom i fängelse för att han underlåtit att rapportera i rättan tid till polismyndigheten, enligt en tidigare villkorlig dom, när han ligger på sjukhus, medvetslös i Berlin på grund av att han förgiftats med ett gift som endast ryska staten har tillgång till, måste väl ändå visa att min diagnos är korrekt.

Eller har du en annan idé?

*****

På soffan ...

.. ligger jag och lyssnar till dagens Covidpresskonferens. På soffan i stugan, alltså.

Ännu en mutation upptäckt i Storbritannien. Den tredje varianten. 

Hos mig dyker en nyhetsflash upp som berättar att Astra-Zenecas vaccin inte bör användas för 65-plussare. Nähäpp, då vet man det. 

Är det inte det ena, så är det det andra.

*****

Jaha

Det var januari det. Fort gick den månaden förbi. Men det slår mig att det brukar den göra. Det var ett bestående minne från min yrkestid. Det var som om januari inte kom igång förrän efter trettonhelgen, och då är ju månaden bara tre veckor lång. Snabbt är det gjort.

Nu ligger februari framför oss. Hoppas den blir lite trevligare. Ljusare är det i vilket fall. Men jag skulle vilja ha lite mera sol. Har nog aldrig varit med om en sådan mulen, grå och tråkig höst och vinter, som den visat sig hittills. 

Nu visar prognosen på några soliga dagar den här veckan. Vi har precis bestämt att vi åker ut till Rånlandet ett par dagar. På fredag finns uppdrag att utföra i stan, så då åker vi in till stan igen. 

Tyvärr missar jag mitt årliga projekt. Vinterfåglar inpå knuten. Den aktivitet som den sista helgen i januari innebär att man räknar fåglar vid sin fågelmatning. I år gällde tiden 29 januari - 01 februari, så det är kört för denna gång. Här kan du se mina rapporter från tidigare år. 

Nu ser vi framåt. Mot solen. Mot vårvintern. Mot vaccinet. 

Kanske får jag träffa tofsmesen också. 

Det var ett år sedan vi sågs.

*****

Hej hej

Ska man gå efter alla som hejar på oss på dagens runda, så känner vi i stort sett hela stan. Jovisst var det många man kände igen. Men ofta gör man inte det när folk är klädda i dun, täckbyxor, luva och halsduk nästan upp över hakan. Lägg därtill solglasögon och munskydd ... Ja, då förstår du.

Men jag tycker förstås att det är trevligt. En ny sed är på gång. Vi ser varandra mer än vi gjorde förr. Det skadar inte. Tvärtom!

Visst var det också rätt många som var verkliga bekanta och som stannade till för en liten pratstund om läget.

Hej hej!

*****

Dåligt samvete ...

.. tänker jag inte ha. Men idag ligger det nära till hands. Luther sitter ju där en bit bort i något hörn. Sällan hoppar han över till min axel, och idag har han definitivt hållit sig på avstånd. Visst har jag varit ute en sväng. Man måste ju handla lite mat. Det blev fänkål, rödlök och paprika. Resten fanns hemma. Särskilt mycket motion blev det alltså inte. 2856 steg. Blygsamt, måste jag erkänna. Så fick det bli, denna januarilördag.

Nu sitter jag här med ett glas vin efter middagen som bestod av en supergod fiskgryta. Egenkomponerad. Recept är överskattat. 

*****

Proviantering ...

.. hos bästa leverantören när det gäller ren och älg. 

Nu fyller vi frysen, med renskav, renfilé, suovas, reninnanlår, älgfärs, älgentrecôte med mera. Närproducerat, ekologiskt och låååångt, lååångt ifrån brasilianskt så kallat naturkött.

*****

Även avlopp ...

.. förtjänar att tas omhand snyggt. Denna avloppsstation passerar jag på väg från frisören. Ljusspelet är snyggt och snön gör också sitt till.

*****

Vår mest exklusiva ...

.. orkidé av arten cymbidium har nu gjort slag i saken och bjuder på sina, i orkidésammanhang, rätt sparsmakade blommor. Inte sparsmakade i form, alltså, men utan iögonfallande färg- och mönstersättning. 

Fem blommor får vi denna gång.

*****

Glöm inte

Förintelsens minnesdag. Det är idag, den 27 januari. En dag för eftertanke för alla. En dag för minnen för vissa. En dag som påminner om världens vansinne. Som en del förnekar. 

Jag hörde ett inslag från Luleå, där Christer Engberg talade om sitt arbete med att sprida kunskap om hemskheterna. Han föreläser för ungdom mest, men även för andra. Han kan även känna stämningar i dagens samhälle, som han tycker måste vara ungefär desamma som i slutet på 1920-talet, dvs innan Hitler vaknade till på allvar. Lyssna gärna!

Jag gjorde en eftermiddagsrunda och hamnade vid muséet. Där hade man tänt marschaller och ställt ut personporträtt av förintelseoffer. Stämningsfullt. Men skrämmande.

*****

Ingen fara

Har haft en del tankar om hur läget är ute på Rånlandet efter den snö som dråsat ner.

Därför tar vi en tur för att kolla. Vita vägar. Snörök. Nej det är inte mitt önskebilväder. Men färden de fyra milen gick fint. Det var väldigt lite trafik, och snart rullade vi in mot stugan på nyplogad skogsväg.

Vi kunde snabbt konstatera att det inte kommit riktigt lika mycket snö här, som i stan. Bron (förstukvisten) hade jag i min fantasi föreställt mig halvfull med snö, som skulle ha behövt skottas bort innan vi överhuvudtaget skulle kunna öppna dörren. Men det räckte i stort sett med sopkvasten. Ändå vetter den precis mot det håll som blåsten hade kommit från. Märkligt.

Patio väst var heller inte särskilt drabbad. Med gemensamma krafter förpassades de 30 centimeterna ut i skogen intill.

Fåglarna fick sitt. Det uppskattades livligt. Och snart var det dags för oss att återvända till stan. Vi vet inte om det blir stug- eller stadshelg ännu. Prognosen säger stads-.

*****

Precis som igår ...

.. blev tisdagen också helgad åt lättjan. I stort sett. Bara det nödvändigaste sysslor gjordes. 

 

Skickade världens snyggaste kalender till syrran i Stockholm. Hon kan ju inte komma hit som hon brukar den här tiden på året för att hämta den. Det blev ett knep att paketera och underhandla med posthörnan på Coop. Men med 96 kronor gick det att lösa. Då får vi hoppas att den kommer fram också. Efterlängtad av min svåger som i helgen sagt åt syrran.

 - Ring nu Bert och be honom om julklappen. Det är så tomt där på väggen där den brukar hänga.

 

 Men sedan var det slut på nödvändigheterna. Alltså blir det nu sängen med bok och gonatt.

*****

Tidsbild

Floras kulle.

*****

Idag firade jag ...

.. lättjans dag. Alltså gjorde jag ingenting. En sväng på stan. DN:s söndagskryss klart. TV.

Gonatt!

*****

Inte kunde ju jag ...

 .. låta bli att gå i barndom och klättra upp i snöhögarna på andra sidan gatan.

Ursäkten var att jag ville ta en bild på vår balkong. Utifrån. Observera att vi bor på andra våningen. Inga problem. Jag kom upp i samma höjd.

Och synd att du inte fick se min nedfärd till gatan efter välförättat värv. 

*****

Vi har snart ...

.. ingen gata kvar.

Snöröjarna sliter dygnet runt.

*****

Ny bok

En 23-årig tysk kliver av tåget i sin forna hemstad Leipzig år 1945. En stad i ruiner, precis som hans eget liv efter fyra år i koncentrationslägret Buchenwald. Han blir tyvärr inte särskilt väl emottagen, ens av föräldrarna, och föredrar istället att leva i exil i Frankrike. Bara för att överleva, efter allt han varit med om i fångenskapen. 

De första sidorna är lite omständligt skrivna av denne franske författare. Långa meningar med bisats efter bisats. 

Vi får se hur det går. 

*****

Tänk gärna efter ...

Hemma på vår gata

.. en gång till! Nu hör, och läser jag allt oftare hur så kallade klimatförnekare skrattar, eller åtminstone ler i mjugg.

 - Kolla nu! Vem säger att klimatet blir varmare och varmare? Såhär mycket snö har vi inte haft se'n jag vet inte när. Riktig vinter.

Precis! Och så mycket regn som vi hade i somras och höstas. Det är ju precis det som forskare hävdar. Ett varmare klimat medför rikligare nederbörd. 

 - Det tänkte du inte på, va?

Storgatan.

*****