Riktig höst

Den första dagen med riktig höstkänsla grydde idag. Lägsta tempen i natt var 4 grader. 

Men frost blev det alltså inte. Vi får se hur det utvecklar sig.

Blommar för fullt gör det dock.

*****

Lösningar

Lite fler funderingar kanske du får, när jag nu presenterar lösningarna på gårdagens klurigheter.

Men de är dyrköpta! Du får dem bara i slumpvis ordning. 

Alltså:

Sedan

Örebro

Kristall

Haparanda

Kallsup

Boden

Motala

Nu får du placera dem där det passar bäst. Och så får du gratulera dig själv, om du varit duktig.

*****

Jubileum

Förutom Aktiva seniorer, som vi är med i (de som anordnade vår Irlandsresa), har vi också anslutit oss till NorrSen. Det ska utläsas som Norrbottens senioruniversitet. Idag var vi inbjudna till 10-årsjubiléet.

Riksspelmannen Svante Lindkvist underhöll med ett timslångt kåseri på temat 'Livet, döden, tiden, nuet kärlek'. Humor blev det gott om, men han tog förstås också tag i sin fiol och drog några låtar emellanåt. Mycket vardagsfilosofi. Tänkvärt och kul.

Sedan bjöds på snittar och bubbel i form av cider. Kaffe också, förstås. Vi träffade många bekanta, bland annat reskompisar från både Irland och Portugal, Benkes kolleger och kunder till mig fanns också i mixen. 

Under pausen blev det quiz. Knepig variant. Här nedan ser du två av frågorna, som du gärna får klura på. Klicka på bilderna om du vill ha dem större.

 

 

 

Han som var ordförande under föreningens bildande för 10 år sedan berättade och visade bilder från verksamheten, som en sista punkt innan dagen avslutades.  

Trivsam eftermiddag.

*****

Uppdatering: Lösning finns här.

Sommarlovet ...

.. slut för denna gång.

*****

Föreläsning

Ibland blir det fel - eller rätt. Benke skulle gå på en föreläsning idag. Det var vår "klubb" Aktiva seniorer, som bjöd in till Uppfostrande lärande. En historiker från universitetet; Curt Persson skulle hålla låda. Jag var väl lite ljum vad gäller intresset, men förstod att en pedagog som Benke ville lyssna. 

Det skulle dessutom vara information om kommande aktiviteter under hösten och våren, och det var jag mer intresserad av. Kaffe och bulle ingick ju också, förstås. 

Nu visade det sig att det blev helt fel - ja, i programbladet, alltså. Det skulle inte stå 'Uppfostrande lärande'. Ämnet hette istället 'Uppfostrade bärare'.  Det handlade om fjällvandrare i början av 1900-talet. Vandring på den tiden var ett överklassnöje. Föreläsningen handlade om kända företagare och styresmän som krävde att 'uppfostrade bärare' skulle ledsaga dem genom hela sträckan. De fick betalt per dygn. Kravet var att de skulle bära 17 kilo, plus egen utrustning. Även kvinnor anlitades. Det krävdes också att bärarna skulle vara väl uppfostrade.

Nu höll historikern på att färdigställa en dokumentärfilm om detta, och visade gamla fina bilder på vandrare och deras 'tjänare'.

Intressanta nyheter för mig. Här handlade det ju om för mig kända trakter. Fjällvandring har man ju fått vara med om sedan barndom och ungdom.

-----

Sedan gällde det ju kommande aktiviteter under höst och vår. Och nöjda gick vi hem efter att ha minglat med många ur vårt ressällskap i Irland, för att avsluta genom att anmäla vårt intresse för en vandringsresa i tre länder i maj nästa år.

*****

Det är när ...

.. jag upptäcker att 671 g Grevéost kostar nästan en hundralapp, som jag börjar fundera på vad man ska lägga på morgonmackan till téet i fortsättningen.

Kvittot chockar

*****

Under natten ...

.. har amazonliljan beslutat slå ut sin första klocka för säsongen.

Det är lite tidigt. Oktober brukar vara standard för blomning.

Men okej ...

*****

Härmed utser jag ...

.. år 2023 till Gulsporrens år. Denna art har fullständigt tagit över vägkanter och oklippta gräsområden denna sommar här uppe i norr. 

Gällivareljus är det dialektala namnet på den. Har aldrig upplevt att den varit så allmänt förekommande förr.

*****

Kul tur ...

.. med kultur i stan denna helg. Sommarfint och trevligt. Vi strosar runt på stan, sätter oss och fikar på en uteservering. Där hade jag förväntat mig något musikinslag, men fick tji. Minns ett tillfälle för några år sedan där en för mig okänd förmåga spelade och sjöng alldeles fantastiskt ute på terrassen. 

Tog ett glas vin på en annan terrass. Café Nouveau vid Köpmantorget. Att bara sitta och glo är stor underhållning.

En sväng till Stadsparken gav oss dansuppvisning. Väldigt duktiga dansare svängde loss ordentligt på scenen. De inbjöd också till nybörjarkurs som börjar sin termin på tisdag. Vi tackade nej.

Försökte sedan få boka bord för middag lite senare på kvällen. Men det var tji där också. Fullbokat på de ställen vi tyckte var intressanta. Så det fick bli hämtpizza. Gott det också ibland. 

Nästa kulturevenemang blev bio. En dokumentär av en luleåkille, som vi är lite bekanta med. Jimmy Sundin gjorde i vintras en fjällfärd tillsammans med två kompisar. Syftet, eller målet var att bestiga 12 stycken 2000-meterstoppar på 18 dagar. Mycket spännande upplevelse, som de inte kunde fullfölja helt, eftersom vintervädret oftast var av det ogynnsamma slaget. Men de kämpade på. Vi fick vara med på färden och på eftersnacket för varje etapp. Lyckan över att vid något enstaka tillfälle få webbkontakt med sitt barn. Det var skratt och det var tårar. 12 toppar heter filmen. Kommer förmodligen i TV någon gång. Det brukar hans filmer göra.

Kvällen fortsätter. Vi passerar Stadsparken igen. Nu var det hårdrockskonsert som ekade i alla kvarter. Men det lät förvånansvärt bra, trots att jag inte är någon riktig hårdrocksfan. 

Vi skulle istället träda in i Kristallsalen på Stadshotellet. Där utlovade också musik av skilda slag hela kvällen. Vi slog oss ner vid ett litet mysigt hörnbord i den angränsande baren. Där fick vi överraskande sällskap av Mari, som vi rest tillsammans med i Cotsvold i England för ett antal år sedan. Snart anslöt även en man, som var flyktigt bekant med Mari. Trevlig han också. Det blev mycket prat och musiken hamnade lite i bakgrunden. 

Tilläggas bör att alla evenemang är det fri entré till.

Hemåt i sommarnatten, som nu hade dimmat till sig lite.

*****

Här nere ...

.. skogen går vi på en eftermiddagspromenad. Däruppe i himlen sitter några hundra japanresenärer, kanske med god mat, på väg från Helsingfors till Tokyo.

*****

Här jobbas...

.. med diverse saker i solskenet.  Förberdelser för hösten, som förmodligen kommer i år också.

Vi bättrar på sydfasaden som blivit solblekt. Vissnade blomkruksarrangemang åker i komposten med mera, med mera.

Skön fredag.

*****

Skönt att ...

.. ta en eftermiddagsfika på patio syd. 

Totalt vindstilla. 18 grader och sol.

Att sedan få sträcka upp sig lite, när man får handhälsa på en amiral, skadar inte.

Amiralfjäril. Vanessa atalanta.

*****

Möte

I den lilla staden Sneem i grevskapet Kerry träffade vi på den här herren, med sin get. Har aldrig sett en get med sådana ståtliga horn förr.

Gubben satt på den här muren varje dag i stort sett, sas det. Han pratade gärna med turister och andra som passerade. En keps låg vid sidan om lämplig att lägga ett bidrag i. 

Vi fick senare intygat att han inte samlade in pengar för personligt ändamål, utan för att donera till någon njurforskning. Hans fru gick bort i en njursjukdom för en tid sedan. 

Geten var godmodig och snäll. Den var också väldigt välskött, vilket också intygades via lokalbefolkningen.Verkade tycka om att bli klappad. 

Jag pratade lite med mannen. Han berättade att hans vän var nio år gammal.

Trevligt möte.

*****

Jaha ...

.. hur ska man planera den kommande helgen? För 17:e året anordnas Kulturnatten i stan på lördag. Varje offentlig vrå fylls med olika kulturyttringar. Konst, film, musik, teater under en stor del av dygnet. Det finns så mycket att välja, att man blir totalförvirrad.

Vi får se, hur vi gör.

*****

Vad tänkte jag ...

.. om Irland innan jag reste dit? Det var alltså mitt första besök på ön. Och jag måste medge att mina kunskaper har ökat. Det är väl också en del av meningen med att resa.

Kanske hade jag en bild som bara visade pittoreska stadsmiljöer, vackra vyer och massor med får. Jag får väl erkänna att mycket av det där fanns. Fem miljoner invånare bor här på en yta som skulle fylla två tredjedelar av Norrbottens län. Då talar jag bara om republiken Eire. Lägger jag till resten av ön, dvs Nordirland, så saknas bara 14000 km² för att fylla ut hela vårt län.

 

Nyaste bron i stan.

Dublinområdet huserar en stor del av befolkningen. Av de fem miljonerna irländare bor tre miljoner i och nära huvudstaden. Här finns förstås det mesta som en storstad brukar innefatta. Det finns många historiska byggnader, men även skyskrapor - nåja, av modest höjd. Men modernt och gammalt är blandat i stadsbilden. Floden Liffey är en extra krydda, där den flyter fram i stilla mak. Broarna över den visar vilken period var och en är byggd. Från snirkelsnirkel till hypermodern.

 

Människorna såg ut som hemma i Luleå. Samma klädstilar. Samma etniska mix. Eftersom vädret var lite höstlikt (Temperaturen var högre hemma i Luleå under den där veckan.) såg man dunjacksklädda män likväl som kvinnor i parkas med huva. Och sedan kom folk i shorts och linne i nästa kvarter. Precis som hemma, alltså. Vi hade ju tur med vädret, som höll sig från att regna på dagarna. Det hände väl en gång att blötan kom, och någon eller några nätter läckte också. Klar sol var det inte många stunder av. 

Vy från Guinnessbryggeriets takbar.

 

Kossor på väg till mjölkning?

Övriga delar av landet består huvudsakligen av gröna odlingar, förutom i söder där bergstrakterna visar mer hedlandskap. Vackert är det i vilket fall. Men det där med får fick jag äta upp. Här vimlade det istället av kor. Svartvit ras. I massor. Det kunde gå hundratals och beta på ett område. Får såg man sällan. Jordbruk är en stor inkomstkälla för landet. Men sedan har IT-sektorn vuxit sig stor. Här finns stora dataföretag, supportcentraler, och liknande företag. Google och Facebook är också etablerade här. Bolagsskatterna är låga vilket lockar utländska aktörer. 

Det jag också förvånades över var att landsbygden på många ställen hade nya fina villor längs vägarna. Jag undrade var människorna var, för jag såg inte till dem. Jag undrade också var alla människor som bodde i dessa hus jobbade, hur tog de sig till jobbet. Vägarna var smala och trafiken rätt krånglig emellanåt. Tomterna där husen fanns bestod av en cementerad plan, framför entrén till huset. Husen oftast vita stenhus. Ibland snygga blomsteruppsättningar. Ibland helt sterilt. Och grannen hade det likadant. Det blev ibland lite enahanda. Pittoreskt - nej, det var det bara i småstäderna. 

Men landet verkar välmående, vilket är väl unt med tanke på den historia det har. I många tider utsatt från skottar, vikingar, fransmän, engelsmän, som försökt ta kontroll. Men kelterna fann sig inte i det. Historien är krigisk och våldsam i många stycken. Men nu är det lugnt, som jämförelse. 

Ja, det finns mycket att berätta. Men jag nöjer mig med detta. Du får åka dit själv och kolla.

Där ute i diset syns Aranöarna. Kända för sin textilkonst. Bilden tagen från Cliffs of Moher.

 *****

Nog tycker jag ...

.. att den här sommaren är en skam för sitt skrå. Fort har den gått. Visst har vi haft vissa sköna stunder, men helheten blir under medelmåttig. 

Blåst, regn, ostadigt, opålitligt, högtrycksbrist. 

I förmiddags räknade jag ihop augusti månads nederbörd. 83 mm. Det är ju rätt blygsamt om man jämför med de mängder som kommit i vissa delar av sydliga Sverige. Men det är betydligt mer än det brukar vara. För fyra år sedan hade vi 12 mm i augusti. 

Men det som oroar mig mest är andra märkligheter i omgivningarna, dvs vår stugtomt. Många fågelarter har helt enkelt uteblivit. Inte en enda rödhake. Ett mycket litet fåtal rödvingetrastar. En enda koltrast. Trastarna brukar i mängd gå runt på våra gräsmattor och söka föda dag efter dag efter dag. I år ... en eller två, tre gånger, bara. 

Inte heller har vi haft mygg vilket har gällt för hela länet. Vad beror det på. Enligt uppgift kan fågelbristen inte bero på myggbrist (mat) heller. Mygg är inte någon basföda för våra insektsätande fåglar. Å andra sidan har det inte gått åt några myggmedel. Inte av någon sort. Mygghelvetet Norrland kan du glömma.

En annan brist är fjärilar. Visst har jag noterat några arter. Sorgmantel, citronfjäril, påfågelöga, makaon, nässelfjäril, vinbärsfuks ... men i få exemplar och bara vid något tillfälle. Vinbärsfuksen undantagen. Den var flitig under slutet på augusti. Amiralfjärilen har jag också saknat, vilket jag pratade om vid elvafikat idag. Döm om min förvåning då den plötsligt och kusligt uppenbarade sig i en av våra blomkrukor på altanen, när jag dukade av. När man talar om trollen ... Kanske jag skulle ha gjort det lite mer.

Nattfjärilar och flyn har också varit mycket sparsamma. På vår bro brukar jag kunna botanisera bland många individer som dragits till vår brolampa under natten. Då har jag bara kunnat gå ut och studera dem på morgonen, då de suttit kvar i väntan på nästa natt. Oftast har det varit helt tomt. I fjol var det rätt ofta 15-20 stycken, varje morgon.

Jag ser det som oroande. Ett tecken på att någonting är på gång. Klimatförändringar, eller ...?

*****

Regnet ...

.. det bara öser ner.

*****

Arbetsdag

Dags att fixa till omgivningen. Den årliga arbetsdagen i samfälligheten ute vid stugan, startade klockan 10. Tretton personer mötte upp och fick sina uppgifter tilldelade. Det handlar mycket om röjning av vägkanter, slyområden ska glesas, vattenverket ses över, m.m.

Lunch hos en av oss, smakar bra.

Efter någon timmes prat och surr fortsatte jobbet. 

Vid halvtretiden pajade min röjsåg av oförklarlig anledning. Det var bara att ge upp. Men skiftet skulle enligt plan avslutas klockan tre, så det gjorde inte så mycket.

Tack för i år.

Vissa fynd görs i buskaget.

*****

Vår irländska resa ...

.. börjar närma sig sitt slut. Sista etappen går från Kilkenny till Dublin. Genom gröna omgivningar och lugna byar. Efter en och en halv timme snirklar vi oss in i stan. Men vi har ett besök att göra innan vi åker till hotellet. Nämligen Guinnessbryggeriet. Något som Irland är berömt för. Alla gillar inte öl. Jag är heller ingen fantast, även om jag ibland tycker det är gott. Och just det jättemörka Guinness faller mig faktiskt i smaken.

Vi får en rundtur i deras sju våningar höga besökscentret. På egen hand. Imponerande byggnad. Arthur Guinness startade produktionen 1759. Nu är det en jättekoncern med 10000 anställda. De äger också Kilkennybryggeriet i ... just det, Kilkenny, som jag berättat om tidigare.

Det berättas att Arthur med fru fick 21 barn. Elva av dem tog de hand om. Övriga tio överlevde inte. Konstigt att frun klarade sig.

Det berättas också om hur Arthur lyckades hyra in sig i en fastighet i St James gate i Dublin, för 50 pund per år. Kontraktet löper på 9000 år!!! Ingen kan ändra på det.

Rundvandringen avslutade vi högst upp i huset i en glasrotunda där vi fick slå oss ner med ett glas av det goda ölet, och med utsikt över hela stan.

Sedan åkte vi för att checka in, på vårt hotell, som låg mitt i smeten. Efter en sen lunch gick vi ut och strosade utan mål. Dublin är betydligt modernare och större än jag föreställt mig. Visst finns här pittoreska gator och mysiga kvarter. Men också spännande ny arkitektur. Floden Liffey kryddar också bilden med sina båtar och broar. Alla i olika design.

Foto: Benke

När kvällen kommer blir det middag på Arlington, med uppträdande. Celtic night bestod av både musik och dans. Traditionell sådan. Nöjda vandrar vi så småningom tillbaka till vårt hotell för att sova en sista natt. Torsdagen blir det tidig avfärd till flygplatsen och hemfärd mot Sverige.

*****

Plötsligt ...

.. är vi hemma igen. Tillbaka i vardagen. Till gamla vanor. Vana vanor. Och jag som inte ens berättat om den sista dagen i Irland. Men det kommer. Var så säker.

Internationellt är det ändå här i stan. Matmarknad med inslag från många länder. Väldigt uppskattat av luleborna. Visste du något om det rumänska köket. Eller det polska, tyska, danska ... vad du vill, i stort sett.

Så alla vanor var inte som vanligt, den här första dagen på hemmaplan.

*****