.. om Irland innan jag reste dit? Det var alltså mitt första besök på ön. Och jag måste medge att mina kunskaper har ökat. Det är väl också en del av meningen med att resa.
Kanske hade jag en bild som bara visade pittoreska stadsmiljöer, vackra vyer och massor med får. Jag får väl erkänna att mycket av det där fanns. Fem miljoner invånare bor här på en yta som skulle fylla två tredjedelar av Norrbottens län. Då talar jag bara om republiken Eire. Lägger jag till resten av ön, dvs Nordirland, så saknas bara 14000 km² för att fylla ut hela vårt län.
Nyaste bron i stan. |
Människorna såg ut som hemma i Luleå. Samma klädstilar. Samma etniska mix. Eftersom vädret var lite höstlikt (Temperaturen var högre hemma i Luleå under den där veckan.) såg man dunjacksklädda män likväl som kvinnor i parkas med huva. Och sedan kom folk i shorts och linne i nästa kvarter. Precis som hemma, alltså. Vi hade ju tur med vädret, som höll sig från att regna på dagarna. Det hände väl en gång att blötan kom, och någon eller några nätter läckte också. Klar sol var det inte många stunder av.
Vy från Guinnessbryggeriets takbar. |
Kossor på väg till mjölkning? |
Det jag också förvånades över var att landsbygden på många ställen hade nya fina villor längs vägarna. Jag undrade var människorna var, för jag såg inte till dem. Jag undrade också var alla människor som bodde i dessa hus jobbade, hur tog de sig till jobbet. Vägarna var smala och trafiken rätt krånglig emellanåt. Tomterna där husen fanns bestod av en cementerad plan, framför entrén till huset. Husen oftast vita stenhus. Ibland snygga blomsteruppsättningar. Ibland helt sterilt. Och grannen hade det likadant. Det blev ibland lite enahanda. Pittoreskt - nej, det var det bara i småstäderna.
Men landet verkar välmående, vilket är väl unt med tanke på den historia det har. I många tider utsatt från skottar, vikingar, fransmän, engelsmän, som försökt ta kontroll. Men kelterna fann sig inte i det. Historien är krigisk och våldsam i många stycken. Men nu är det lugnt, som jämförelse.
Ja, det finns mycket att berätta. Men jag nöjer mig med detta. Du får åka dit själv och kolla.
Där ute i diset syns Aranöarna. Kända för sin textilkonst. Bilden tagen från Cliffs of Moher. |
*****
Tack för intressant läsning! Det är väl tolv, tretton år sedan vi besökte Irland och då var det tåg och hyrbil som gällde efter att vi kommit till Dublin. Tåg till Galway och bilkörning längs kusten norrut. Minns mest att vi häpnade över grönskan, den som slog allt vi skådat i den vägen tidigare! Trevliga människor mötte vi också och pv köpte en stickad ulltröja som bland annat användes när vi nyss seglade söderut. Mycket har nog hänt på de här åren, sedan vi var där .., det förstår jag när jag läser din summering.
SvaraRadera@Elisabet
RaderaAha - kanske kom pv:s tröja från Aranöarna ute i diset.
Säkert har det hänt en del på 14 år, även om irländarna är noga med sina traditioner.
Mycket historia på Irland..Många åkte väl till USA,precis som härifrån.Sett några program på History..Modiga människor,men vad hade dom för val.Min dröm har alltid varit Kuba.Men det lär ju inte hända..
SvaraRadera@Eliza
SvaraRaderaStämmer. Det var många som utvandrat till Amerika.