fredag, november 17, 2006

Fynd

 
Även om året ännu inte är slut, tvekar jag inte. Det här är årets vita vin. Rudera Chenin Blanc. Fulländat.

Till vinet åt vi lax, ugnsbakad i en hummer- och lingonfond.(!) Detta blev en variant, som tidigare aldrig prövats. Originalreceptet föreskrev något annat, som vi inte hade hemma. Som den uppmärksamma läsare du är, har du förstås upptäckt att vi finns kvar i stan ikväll. De flesta bra tillbehör finns i stugan, där den mesta go'maten lagas.

Laxen serverades med pressad mandelpotatis, bakad rödlök och färsk spenat i citron. Och den goda fonden, förstås.

Stugan får vänta till imorgon, eftersom vi sent på fredageftermiddagen fick veta att vägen ut till vår udde är oframkomlig på grund av värmen. Den hårda snön är liksom inte hård längre. Sent ikväll håller den snälle plogarmannen på att fixa, så att vi skall kunna komma ut under morgondagen.


Posted by Picasa

Fredag eftermiddag

Regnet strilar, ett par plusgrader. Jag plaskar iväg till Konsum, utan aning om vad jag skall köpa. Inspirationen har glidit iväg ner under slasket. Som alltid sådana här dagar är det rätt tomt på gatorna. Alla håller sig inne på Smedjan. Kropptjockt! Det går nästan inte att komma fram mellan barnvagnar, pensionärer, nyutsläppta skolungdomar och en något tidig after-workare som inte längre är så välkommen hem, kanske.

Något för kvällen. Vad tar man till, som är lättlagat, men ändå ger ett lyft åt helgen? En kålrot kanske, djupfryst pölsa, eller en rökt fläskfile. Det blir lax. Erinrade mig plötsligt att jag igår kväll somnade till ett recept i tidninge Buffé, som verkade spännande. Vild lax, med ox- eller svampbuljong, lingon och pressad potatis. Nu lossnar det och jag plockar snabbt ner en del annat nödvändigt. Grädde till exempel. Kompletterar också snabbt med ingredienserna för morgondagens middag, grönsaker, frukostmat med mera. Se där!
Något gott till kaffet?
Nej tack. Jag tror inte det.

Nu återstår bara kön. Från två håll kommer jag och en ung man samtidigt. Han med bara en coca-cola i handen och jag erbjuder "varsågod - du har ju så lite". Vi kom alldeles i samma sekund till kön. "Nä - men gå du, jag har ingen brådska".

Och innerst inne häpnar jag.
En tjugo-nånting-åring, som inte har bråttom!?
Finns det hopp?

Höj lönen...

... för dagispersonalen!

Minns i november...

 


... den ljuva september,
den tid
då äpplet faller,
moget.
 


Posted by Picasa

torsdag, november 16, 2006

Torsdag kväll

SVT1 klockan 21.00

Först

Min anatomi är inte som andras. I alla fall inte som vissa andras. Visst har jag ben, kropp, huvudet på skaft, och två armar. Men jag saknar armbågarna. Nej, jag längtar inte efter dem. Jag har inga. "Hur kan han jobba med datorn, om han inte kan böja armarna", undrar du. Fysiska armbågar har jag, men inte mentala.

180 gånger, ungefär, flög jag mellan Luleå och Stockholm under nästan två års veckopendlande på 80-talet.

En (1 !!!) gång var jag först ombord på planet.

Det blev till slut en rätt kul sysselsättning att sitta där i avgångshallen och studera hur folk beter sig. Hur man placerar sig, så nära utgången till planet som det överhuvudtaget är möjligt. Som flugor kring en sockerbit, som järnfilsspån mot en magnet, som dammet in i dammsugaren.

Som kunder vid en IKEA-invigning!

Först! Först genom dörren, först till kassan. Om jag så bara skall köpa en kolapåse på IKEA, så skall jag vara först till kassan. (Jo, så resonerade en kund, enligt NSD:s vimmelreportage idag.)

Varför? Vad är man rädd att missa. Planet? Kolapåsen? Ljuslyktan Adam, eller papperskorgen Eva?

Konstigt att jag har hunnit med så mycket i livet.
Anatomiinsufficiensen till trots.

Såsigt

Krämig viltskavsgryta med vinbärsgelé. Ja, jag tar väl det då. Fullt medveten om att just benämningen "krämig" betyder potatis och sås, speciellt i kombination med viltskav. Allt är ju krämigt idag, så varför inte. Nu är ju mitt stamställe något för crème de la crème, så jag kände mig helt trygg.

Tjusiga bekanta dök också upp. Där kom M med dotter D och ville göra mig sällskap. Där kom C och ville göra detsamma. H vände snabbt på klacken när han såg att jag satt med en konkurrent till honom. All crème går inte att blanda. På väg ut stötte han ihop med T di L, i hellångt. Crèmefärgat förstås.

Grytan anlände. Den var god. Vild och kryddig, och grädden fanns där.

Såsom stamgäst föräras man förstås inte det vanliga kaffeblasket. Här finns i sanningens och rättvisans namn aldrig något blask. Här har man kaffe som specialitet. Också.
Men jag fick förstås en krämig cappucino, serverad elegant med stjärnmönster på skummet. "Till en stjärna", sade R när han ställde ner koppen framför mig. Och de andra kring bordet skrattade. - Jag vet inte åt vad!

Denna amsterdamskt bleka kopia,
har inget med drycken i texten att göra.

Jag bläddrade förstrött i dagens tidning, medan samtalet pågick omkring mig. Gårdagens stora händelse upptar förstås flera sidor. IKEA öppnade sin blå lada i Haparanda. Vimmelbilder och reportage. Herr Kamprad, allt annat än glamourös, har nog aldrig hört talas om tjusighet och stajling. Han är bara tomtelik. Men defintivt krämare.

Snart var jag tvungen att dra vidare. Som arbetssökande måste man ju stå till marknadens förfogande, både på det ena och andra sättet.

Utanför höll jag nästan på att snubbla på en crèmefärgad vit duva badande i en smältvattenspöl. Det slog mig att pölen nästan såg ut som en latte.

Jag rös och plaskade vidare i blötsnön.

Västkustsallad

Så har vårt vackra vita, som varit så generöst och tidigt iår, förbytts i plusgrader och regn. Åtminstone i kustlandet. Men det väntas nå hela länet under helgen.

Det var väl för mycket begärt att vi skulle få behålla vintern i "normalskick". Det har ju inte hänt sedan ett decennium, så varför i år?

Nu gäller det bara att hålla sig inne, om man inte vill traska omkring i något som liknar övermogna päron och mosade bananer på gatorna.

Återigen - Göteborgsvinter.

onsdag, november 15, 2006

Sista filtret

Nästa vecka tisdag, onsdag, eller torsdag.

Vi är två kandidater kvar.
Jäklar - Jag som trodde jag var ensam.

Alltså...

... hur är det med svenskan hos journalister nuförtiden?

"Hotell förenar mellan länder." "Förenar mellan...." (???)

Titta även på bildtexten. Det där lilla ordet "center" är förargligt knepigt.

Och ändå står det klart och tydligt hur det skall vara, om man slår upp ordet i SAOL.
Det tar bara ett par minutrar.



Andra bloggar om: ,

Du är kartlagd

Jaha - Min lilla läsekrets har, utan att ana något, öppnat sig som en bok med stor text och avslöjat sitt innersta. Eftersom jag har 780 poäng i psykologi och kan dra långtgående slutsatser av den analys jag gjort, vill jag nämna att jag här endast kommer att redovisa ungefär 10 procent av det jag kommit fram till.

Man vill ju skydda deltagarnas integritet.

Nåväl. Vissa detaljer är dock av största betydelse för undersökningens trovärdighet, varför jag här avslöjar att ytterlighetsvärdena, Läser aldrig, och Läser endast nobelpristagare representerar en av forskning starkt tyngd mindre man med kulmage och körandes Rover i Götalands träskmarker med Glan som enda utsikt från sin lägenhet, respektive en snobb bosatt utomlands, inte i träskmarker, men väl under havsnivå.

Mellan dessa två värden breder ett under av läsglädje och normalitet ut sig. Att läsa mer än 20 böcker om året är vanligast. Det betyder att en ny bok får ryggen uppknakad var 18,25:e dag. Minst! Förmodligen ligger det helt adekvata värdet, som här indexreglerats med oljepriset på spotmarknaden gånger elprisets parabelhöjning upphöjt till två, på approximativt 12 dagar. Det är imponerande.

Jag kommer här inte att gå in särskilt djupt på vilken karaktär som läsekretsen besitter, eftersom jag då trampar in på alltför mörka stigar. Här tänker jag närmast på det faktum att de flesta bara ger uttryck för att det val läsekretsen gör till största delen speglar vem de är. Detta är ett mycket vanligt rationaliserings- beteende. Läsekretsen vill inte avslöja sina innersta drömmar.

Att man i viss mån medgivit att man väljer litteratur som speglar vem man vill vara, är bara ett uttryck för att man vill visa sig spännande och intressant. Denna typ av läsekrets är förmodligen densamma som på tråkiga cocktailpartys oftast tar upp samtalsämnen såsom; "Hörrödu.... Har du sett några bra polska kortfilmer på länge? Själv har jag......." osv. Det är ju med till visshet gränsande sannolihet därför som man så tydligt gjort avtryck i den rosa stapeln. Man söker aktivt spänning.

Det tydligaste exemplet på att att man egentligen läser Hjärtebiblioteket och Vita Serien, är att svaret Mitt val är främst inriktat på romantik helt förbigåtts. Detta är vanligt i dessa situationer, enär det anses lite skamligt, varför man i största möjliga mån fjärmar sig från detta svarsalternativ.

Undersökningsledningen ser fram emot alla synpunkter som förväntas inkomma med anledning av resultatet. Alla aspekter kommer att analyseras.

tisdag, november 14, 2006

Skam

Det gäller att välja. Elbolag, teleoperatör, bredbandstjänst, lunchmat och flickvän. Det sistnämnda kan vara ödesdigert. Om kulturerna krockar kan hedern stå på spel. Och när heder står på spel går skam på torra land.

Skambrott!

Så skall de heta. Inget annat.

Läser i DN idag om Linus, som inte får någon hjälp i sin situation. Som lever på tå, på spänn,... på nåder kanske.

Med Högsbyslakten i färskt minne, förstår jag honom. Där mördades dotterns pojkvän på ett sätt som inte ens djur skulle drömma om att ta ihjäl ett byte.

Mördarens föräldrar fanns bevisligen i närheten, men ingrep inte. Kanske hjälpte de till, vilket inte kunde bevisas till fullo. Nu har de ådömts ett skadestånd på 50 000 kronor vardera, för att de varit frihetsberövade en tid. Visserligen är det ett, i sammanhanget lågt belopp. Det brukar ligga betydligt högre.

Synd att de inte fick mer.

För jag hoppas att deras samvete säger dem att pengarna skall doneras.
Till offrets mor.

Det vore dubbelt skamligt annars.
Men inte ens då, kan man så mycket som viska om heder!




Andra bloggar om: , ,

En dag...


... helt utan vibrationer, kan man i alla fall trösta sig med en god lunch. Svamp- och baconfylld aubergine, med ogaden- och vattenmelon på ruccolabädd. Inte pjåkigt alls.

 Posted by Picasa

måndag, november 13, 2006

Snö III



 

 
 

Värme och regn är vad prognoserna för den kommande helgen visar just nu.
Det gäller att njuta av snön, så länge den finns.
Nyfallen.
Mjuk.
Tyst.


Posted by Picasa

BrainMinimized Wacko

  Vad är det med BMW-ägare? Detta exemplar parkerade sin bil så här lite snyggt på tvärs.
På en gata med P-förbud.
Och registreringsskylt - "Äh, sån skit!"

En traktorförare som skulle röja undan snön, som man ser en hundradel av till vänster i bild, var märkbart irriterad. Ett tag trodde jag att han skulle schakta undan bilen.

Det hade inte skadat.

Posted by Picasa

Mumien vaknar

Nu ropar industrin efter mer elkraft. Tror dom! Nu har tankarna på att roffa åt sig av våra nationalälvar bubblat upp till ytan igen. Nu skall det byggas ut. Kosta vad det kosta vill.

Snälla industrin! Ni beskriver ju er själva som världsbäst på effektivitet och miljötänkande. Det är väl i första hand billigare el ni vill ha.

Det kan man få. Det gäller bara att styra Vattenfalls, och andra el-bolags vinster åt ett annat håll.

Men det törs ni inte föreslå.
Fegskitar.



Andra bloggar om: , , , ,

Och tiden går...

... utan att vi verkar lära oss något. Jag läser i dagens NSD att landstingsrådets ordförande Kent Ögren får 11% löneökning och stannar på ca 57000:- i månaden. Rimligt? Han hoppar upp bland de högst betalda i yrket i landet. Hur går det till? Jo, dessa människor föreslår själva sin löneförhöjning. Sedan säger styrelsen "ja" och amen. Ett sådant jobb vill också jag ha.
---

I happy Haparanda rustar man för stor IKEA-hysteri, när det nya varuhuset öppnar på onsdag. Varenda rum är fullbokat i stan och även i Tornio. Morgonluft vädras. Klondikestämningen stiger. Norrbottens absolut fulaste hotell har byggts. Det ser ut som något som hämtats från Paris härjade förorter och släppts ner på en udde i Torneälv. Må det gå samma väg som älven, när nästa islossning äger rum.
---

Idol-Markus lyste upp i det släckta Övertorneå. Tusentals fans mötte upp när han kom hem och steg av bussen, vilket enligt uppgift nästan inte lyckades, eftersom fansen trängde på. Messias har anlänt. Kanske kan han frälsa Styrman och säga "varde ljus", och därmed bli världshistoriens förste profet i eget land.
---

"Tvillingen har just nu inte något nämnvärt stöd från planeterna. Förvånas inte om du får höra ett och annat om dig själv som inte stämmer!"

Så lyder mitt horoskop för dagen.
Så jag har väl fel.
I allt.
Och jag kommer inte att förvånas.
Eftersom det inte stämmer.

Hängde du med?


Andra bloggar om: , , , , ,

söndag, november 12, 2006

Relief

 
 Posted by Picasa

Är privatanställda mesiga(re)

Kan man inte strejka i ett privat företag? Är den rätten upphävd där? Den uppfattningen kan man får när man läser ett ledartstick i gårdagens DN.

Kolumnisten Peter Wolodarski förordar att det statliga monopolet på flygledartjänster skall brytas. Som anledning visar han på ett par exempel där flygledningen orsakat förseningar och kaos i flygtrafiken genom åren, genom att strejka. Det har hänt några gånger.

Flygtrafikledare bör utsättas för konkurrens, tycker han. Hurdå? Skulle det komma några privatanställda trafikledare från Bosses Plåt och Flygtrafik, till undsättning, när de vanliga gått i strejk för någon arbetskonflikt. Eller vad är tänkt.

Skulle det ge fler jobb?
Högre säkerhet?
Lägre lönekostnader?

Svaret på sista frågan är kanske ett ja. Men vad händer med kvaliteten?

Vi, som lever i den här landsänden är mycket beroende av att flygtrafiken fungerar. Minst en avgång i timmen har vi, till och från Stockholm på vardagarna. Det kräver också alerta, duktigt utbildade och stabila flygledare. Det kräver också full insyn i verksamheten, vilket inte ett privat företag behöver ställa upp på. Och inte heller vill jag ha rädda, strejkovilliga mesar som sitter där och hukar, eftersom de kan bli utkastade när som helst av en konkurrent.

Jag kan alltså inte förstå hur ett privat företag skulle kunna sköta en sådan oumbärlig samhällsverksamhet bättre, eller billigare, än vad staten kan.

Ideologi för ideologins skull, verkar vara enda skälet för Peter Wolodarski.




Läs ledarsticket.

Andra bloggar om: , ,

Vem släppte in...

... Ellis i vardagsrummet?











Bilden återfinns i DN Söndag idag. Tyvärr ej publicerad på nätet.