Det var på väg in i duschen...

... som jag plöstligt insåg att jag kunde bli finansminister.

Snuttifiering

Läs igenom den där notisen! (Klicka för större text!) Visst är den löjlig? Den säger ju egentligen ingenting, annat än att man gjort en undersökning, som visar ett visst resultat. Jag hittade den i DN i fredags. Den är ett typiskt exempel på hur våra tidningar blir mer och mer inriktade på korta, snabba notiser. Notiser nästan utan innehåll. Dålig redaktör rent ut sagt.

Jag skulle kunna skriva en liknande notis. Det är inget jag hitta på, utan en återberättelse av en del av ett radioinslag.

Att raka sig ombord på rymdstationen ISS är ett problem. Astronauterna riskerar att få i sig skäggstrån från sina kolleger. Luften ombord måste vara helt partikelfri. Skäggstrån från en rakapparat kan flyga omkring hur länge som helst, eftersom tyngdlöshet råder. De skulle alltså kunna andas in och ner i lungorna, vilket kan ställa till problem. NASA har länge brottats med detta och lagt ner XX miljoner på att konstruera en metod, som skulle kunna fungera. Men de har nu gett upp, eftersom man inte kunna garantera funktionen till hundra procent.

Istället har man inriktat sig på en helt annan teknik och problemet är löst.


Nöjd?
Jag skulle inte vara det.
Min nyfikenhet sträcker sig längre än så.

Det borde den ha gjort hos DN:s redaktör också. Men h*n var väl trött. Var inte tillräckligt nyfiken, ingen bra journalist. Tänkte inte på läsaren. Huvudsaken var att fylla spalterna. Tyvärr blir våra morgontidningar mer och mer utslätade och liknar slaskpressen.

Men det är inte spaltfyllnad jag vill ha i en tidning.
Det är information.
För den nyfikne.

Öka öka öka

Allt medan höftbrödet^*) ligger på plåten för att jäsa...






.. blandar jag 1/4 dl salt (av riktig typ. Varning! Ej Seltin el. dyl!), 1/2 dl socker, 1/4 msk krossad svartpeppar, 1/4 msk mald vitpeppar och 1/2 msk körvel...






.. som jag gnider in i den 450 g tunga, välputsade renfilén...






.. som jag sedan lägger i en tät platspåse tillsammans med resten av kryddblandningen, för att gravas i fem dygn i kylskåp, endast passad med vändning två gånger per dygn,...



.. hinner jag slänga ett öga på TV:n, där Markus Larsson passar på att vinna en deltävling i Världscupen i Alta Badia.

Heja, heja!!!







^*)Höftbröd bakas på en höft. Blanda ingredienserna. Låt jäsa. Baka ut. Låt jäsa igen. Grädda. Klart! Lätt som en plätt.



Uppdatering: Det är bra om du låter renfilén ligga rak, eftersom den blir hård med tiden. Har man vikt den, blir den svår att skära upp. Efter fem dygn kan den skäras i lövtunna skivor och serveras med klippt persilja och gärna en senapssås, eller creme-fraiche med ädelost. Det finns säkert fler varianter. Prova själv.

Obesvarat

Jag skickar julkort! På det där gamla vanliga viset. Med frimärken. Ibland till och med i kuvert. Vissa år blir det många. Väldigt många.

Men så kommer åren, då man drar ner. Minskar. Snålar.

Det är de åren som man istället får julkort. Det dråsar in. Särskilt från de där som man inte skickat till. De som inte hört av sig på flera år.

Hur gör du då?

Du kan berätta, genom att rösta i den lilla undersökningen i högerspalten.

Attack

Haha! Här har jag gått och skrutit över att jag inte råkat ut för kommentarsspam någon gång. Du har alltid kunnat kommentera här fritt och generöst, utan konstiga koder för att få igenom det du har att säga. Skönt va!??

Vad har då hänt? Jo - Inte mindre än 46 spamkommentarer fanns i min brevlåda, när jag kom hem från stugan i går eftermiddag. Fyrtiosex stycken. Helt meningslösa, men berömmande ord på engelska, tyska, italienska, friskt blandat i samma mening ibland. Vackra ord. Och jag tar förstås åt mig varenda ett, eftersom de är befogade.

Det var bara det att du inte fick se dem. För snart nog hade mitt kommentarssystem rensat bort alla. Helt automatiskt! Och alla avsändaradresserna spärrades. Inte ens jag fick se dem, annat än kopiorna som hamnar i min e-postlåda.

Tyvärr lyckades programmet även rensa bort en kommentar, som borde ha legat kvar.
Därför återger jag den här:

izac (izacse@yahoo.com) wrote the following:
http://www.haloscan.com/comments/XXXXXXX/123456789101112
Tamigtusan så har nog Bert fått spammare!

Osis säger vi på ...punkt.nu... ;)
=============


Så sant iZac! Det var osis att din kommentar försvann.


Tack för alla kommentarer. De är halva bloggen. På senaste tiden har jag dessutom fått många nya kommenterare. Både från andra bloggare och sådana som inte har egna bloggar. Det är riktigt kul.

Spammare är dock (nu blir Matildas fikarum illamående! Hihi.) långt ifrån så roliga, som de tror.

Bara tusenfalt korkade!




PS. Jag hoppas ingen missförstår. Bloggarna iZac och Matilda har inget med spammen att göra.

Och vem raskar inte över isen....

.... men väl runt buskarna på tomten, när vi packar bilen för att åka hem till stan?

Jo - Vår gamla kompis Micke.

Vintersyn

Havets is var täckt av det senaste dygnets snöfall.
Vidderna låg plötsligt tillgängliga igen.
Och i det sparsamma dagsljuset mitt på dagen gick vi ut för att låta oss överväldigas.
Av storheten.
Av stillheten.
Av den hastigt ankommande kylan, som fick luften att kännas som .....ett reningsbad.

I skymning gick vi hemåt, genom skogen.

Kvällen kom och jag minns den sköna känslan från havsisen igen.
Jag går ut på bron för att andas.
Stirrar ut i mörkret.
Himlen är djupt svart med stjärnor i de kända formationerna.
Karlavagnen står i norr.
Plejaderna i öster och Orion har sitt bälte spänt vid söder horisont.

Havsisen sjunger.
Jag känner närvaron, och behöver inte se.

 

Julstök

Helgen ägnades åt julstök och på mig ankom att, som vanligt fixa Rånepepparkakorna. Ett grannlaga jobb, som tar sina timmar.


Det är tur att man har kul utsikt över fågelbordet, när man står där och jobbar, med sirapen, grädden, citronskalet och bikarbonaten skvättande runt köket.






De blir förförande goda de där kakorna. Trots kameraövervakning var svinnet märkbart. En del drar sig inte för någonting, för att komma åt godiset. Inte ens tomtens hårda blick verkar avskräcka.


 

Och orren har sin gång...

... för att travestera (jag tror det är) Hemingway?



 

Paus

Trevlig helg!

(OBS! Bilden tagen i fjol!)

Mera tönt

Jaha - Så var det dags igen, för avdelningen Tomt blaj.

Snygg design? Och silverfront. Man bara dånar och skriker VILL HA, VILL HAAAA!
Orange belysning. Wow!

Och dessutom...... ta daaaa.......... Retroknappar!???








Här är en retroknapp! Hade de sett ut så på apparaten ovan, hade jag möjligen godkänt.

Oj

Vi har fått snö!
Får väl ta dammvippan och ut och röja lite.
Eller blåsa.

Phuuuuuuuuust.
Såja!
Borta.

Tradition med fantasi

Konsertkväll på universitetet. Det är en årlig tradition. Det bjuds på högklassiga framföranden, med två körer, kammarorkester, brassensemble. Det är Musikhögskolan som spänner musklerna, och visar sin bredd.

I år också förstärkt med Nordman. Jo - Mats Wester, Håkan Hemlin och Göran Månsson. Vad månde bliva, tänkte jag. Men Stilla natt med Nordmans raspiga röst mot trycket från en stor orkester och jättekör, var en upplevelse utöver det vanliga. Och Göran Månssons inledande nummer på ett instrument som såg ut som ett hembygge i furu, två meter högt (långt), smalt som ett periskop och med mystisk funktion. Jag förstår inte ännu vad det var för något. Det lät som trä, det lät som flöjt, det lät som dundrande bas. Allt i samma instrument. Mycket suggestivt. Mystiskt och fantasieggande.

Den bästa universitetskonserten hittills.

Det är bara att gratulera lärare och studenter vid Musikhögskolan.

Och oss, som fick lyssna.

 

Trots allt ett litet rött hjärta

Bodens kommun har löst ut en av delägarna till sitt lokala energibolag. Det kostade 130 miljoner kronor.

Vilken delägare det var? Det var Vattenfall.
Varför gjorde man det? Vattenfall krävde för stora vinster, vilket kommunledningen inte kunde acceptera. Kommunen vill sätta sina priser själv. Det vill säga lägre.

Bodens Energi blir alltså helägt av kommunen.

Ungefär så här sade kommunalrådet: "Energi är inget som någon skall tjäna pengar på. Vi måste tänka på våra invånare."

Han är moderat.

Sådärja

Då har jag diskat. Ordentligt. Ja alltså - Jag har defragmenterat båda hårddiskarna. Det tog några timmar. Och sedan har jag försökt sopa bort virus. Men det lyckades inte, eftersom jag inte hade några. Sedan har jag gjort disc-kontroll. Inga felaktigheter kunde hittas.

Okej! Då försöker jag igen.

Kopiera........... Klistra in......... (andlös spänning, hög puls)

Nähäpp!

Det blev lika tomt ändå.

Så kuuuul!

Stoppa....

.... plågsamma hussar och mattar.






NU!

Onsdag

Onsdagen snart slut. Bråkade med det konstiga felet i datorn på förmiddagen. Den vägrar "klistra in" sådant som jag kopierar. Ingen enda möjlighet funkar. Det blir bara ett litet tomrum och markören flyttar sig två cm åt höger. Inga virus finns i datorn. Ctrl X, dvs klipp ut, funkar. Men inte Ctrl V. Tar tacksamt emot all möjlig hjälp om detta problem. Vem känner sig manad?

Lunch med gamla kolleger, som mötte upp i aldrig tidigare skådad mängd. Någon var havande, någon hade kommit in på utbildning, flera jobbar. Kul att träffa dem. Vi försöker fixa en lunch varje månad.

Eftermiddagen ägnades åt nätverkande i den nya grupp jag valt att ingå i. Det är verkligen nyttigt. Men när jag sitter där och lyssnar, så blir jag lite kall ibland. Herregud så mycken kompetens. Har hon inte fått jobb, hur skall jag då någonsin få det? Men det ger också mycket stöd och när vi kommer längre fram i processen. Redan har vi kunnat delge varandra en del kontakter, som kan resultera i jobb. Inte för min del, men för två andra.

Nu tar vi jullov och sätter igång den 10 januari igen, med nya friska tag och förhoppningsvis är hemläxan gjord.

Onsdag kväll. TV. Fortsatt letande efter datafel. Provar och testar och rensar filer och grejar. Inget hjälper.
Glögg och julkortsskrivande.

Nu är det dags att krypa till kojs.
Läsa Den svarta boken.
Somna med turkiska intryck på hjärnan.


 

Babel

Som utlovat. Efter soffstunden igår, gick jag ju på bio. Här kommer alltså min första filmrecension på bloggen.

Alejandro González Iñárritus film Babel, lämnar starka avtryck i mig. Tre, eller fyra olika händelser äger rum på olika platser runt i världen. De sker samtidigt, eller åtminstone nästan samtidigt i Tokyo, Marocko, Kalifornien/Mexico. Händelser som till synes är helt oberoende av varandra, trots att de ändå hör ihop. Märkligt och imponerande hur de vävs samman, hur liten världen kan vara.

Alla historierna är gripande människoöden, odramatiska till en början. Men omständigheter, rätt oskyldiga omständigheter, skruvar till dramatiken undan för undan. Nej - Det är ingen thriller, eller deckarhistoria.

Ett bröllop i Mexico, en turistresa mitt i Marockos bergstrakter där byborna blir indragna i för dem overklig och oförståelig internationell (läs amerikansk!) politik, en revolterande tonårsdotter i Tokyo. Kulturerna är många, berättas ömsint, krockar ibland. Men mitt i allt detta visar filmen att vi alla är, bara människor. Med fel, brister och drömmar, som ibland leder fel. Och att vi finns här tillsammans.

Se filmen!

Support tack

Hjälp! Jag kan inte klistra. Klippa går bra, men det där jag klippt ut, eller kopierat, fastnar någonstans och blir till ett          tomrum. Alltid lika långt. Alltid lika oförklarligt.

Ingen skillnad om jag använder musklickning, eller Ctrl C och Ctrl V. Samma tomrum.

Du, som varit med om samma sak.
Anmäl dig.
Snarast!

Du, som aldrig upplevt detta, men ändå vet.
Gör sammalunda!

Och Fuglesang kvittrar...

... från det stora midnattsblå.

Reportern ber om ursäkt för den dåliga ljudkvaliteten.
"Han befinner sig ju på så långt avstånd."

(???)

40 mil, har jag hört.

Förstår inte.
Radioreportern hördes ju bra.

Ända från Stockholm!