Konsertkväll på universitetet. Det är en årlig tradition. Det bjuds på högklassiga framföranden, med två körer, kammarorkester, brassensemble. Det är Musikhögskolan som spänner musklerna, och visar sin bredd.I år också förstärkt med Nordman. Jo - Mats Wester, Håkan Hemlin och Göran Månsson. Vad månde bliva, tänkte jag. Men Stilla natt med Nordmans raspiga röst mot trycket från en stor orkester och jättekör, var en upplevelse utöver det vanliga. Och Göran Månssons inledande nummer på ett instrument som såg ut som ett hembygge i furu, två meter högt (långt), smalt som ett periskop och med mystisk funktion. Jag förstår inte ännu vad det var för något. Det lät som trä, det lät som flöjt, det lät som dundrande bas. Allt i samma instrument. Mycket suggestivt. Mystiskt och fantasieggande.
Den bästa universitetskonserten hittills.
Det är bara att gratulera lärare och studenter vid Musikhögskolan.
Och oss, som fick lyssna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.