Och sedan . . .

. .  blev det pimpade rester.

Här slängs inget.


















******

Årets glögg

En slatt Chablis som blev över från igår, värmd och smaksatt med honung, kanel och stjärnanis.

Så går det till i det Bodiniemska schatået.

Skål!













*****

Tidens tecken

Att jag gillar vinter råder det väl inget tvivel om i min lilla läsekrets. Jag gillar sommar också, och höst. Lägg därtill vårvintern, så inser du att jag gillar de flesta av våra årstider i denna landsända.

Men klimatförändringar har börjat rubba förtroendet för den årstid som nu ska börja på allvar. Inte mindre än två gånger den senaste veckan har vi råkat ut för så kallat underkylt regn, det vill säga vatten som inte frusit trots minusgrader, men som blir till blankis så fort den träffar marken, eller andra föremål.

Jag vet mig inte ha upplevt detta fenomen när jag var yngre. Aldrig när jag var barn. Visst regnade det när det skulle och visst snöade det på vintern. Men detta....!??

Broddarnas tid är här. Jag köpte ett par så kallade Ice Bug-skor i fjol. Att användas på isiga promenader. De är supereffektiva och ger trygghet. Dessutom låter det lite häftigare än att skaffa broddar, vilket för tanken till farmor och farfar. I och för sig är det väl inte oangenämt att tänka på dem då och då, men skulle helst vilja komma ihåg andra saker då.

Färden till stugan idag gick på bara vägar. Utom den sista biten ute i skogen. Här låg ett jungfruligt och rätt tunt snötäcke som kom i natt. Två tre centimeter bara. Tillräcklig för att helt och hållet dölja det som finns under. Blåis. Nypolerad. Färdig för konståkning. Vilket även vi fick känna på då bilen plötsligt vägrade lyda brompedal och ratt. Vår avtagsväg in till stugan missade vi och fick vända 20 meter längre ner efter vägen. Med nöd kunde vi ta oss in till tomten och vår vanliga vinterplats nära motorvärmaruttaget.

Sedan gällde det att ta sig ut. Gå runt bilen. Packa ur bagageluckan. Jag säger - Det var med livet, eller åtminstone benen som insats.

Blankis gör promenaden lite för spännande

 - Jag går i rabatten, tänkte jag, och drattade omkull. Det är blankis även utanför plogat område. Klarade ben, livhank och även den hand som jag tog emot mig med. Stjärten klarade sig också.

Vi får väl se om bilen står kvar imorgon, eller om den kasat på tvären nerför slänten. Det är inte riktig plant framför vår stuga.

 - Men Ice Bug:sen då, frågar du.

Jo - De finns hemma i stan.
Förstås.

Och om vi kommer dit före påsk får vi vara glada.



*****

Min vackra stad

Lite mycket broar, kanske. Men nog är det en snygg film av mitt boställe.

Kolla själv.




*****

I köket ..,

 

.. stökas med frukost.


Jag ligger och slumrar.


















******

Vårt tillfälliga ...

.. fikarum sedan snart två veckor finns i trapphuset på övre plan utanför toaletten.

Vi renoverar vårt personalrum med konferensavdelning.

Och alla våra fördomar om hantverkare besannas.

*****

Även vi har varit ...

.. lamslagna. Det hände igår. På eftermiddagen.

Och rapporterades i tidningarna idag. Med kvällstidningsrubriker.

Med skäll. Med panik. Med oförstående.

Med dumma frågor. Som: "När ska det funka igen?"

Det som hände var att kollektivtrafiken slogs ut under ett par timmar på grund av vädret. Det låter som om det vore jordbävning, eller orkan, men handlar om extrem halka. Underkylt regn på kalla vägbanor.

Så "lamslagna" blir vi, att logiken och intelligensen verkar halka åt något annat odefinierat håll. Och jag tänker; vad sker om det någon gång skulle bli allvar?

En bekant tog ner det hela på jorden med självklar logik:

(LLT=Luleå Lokaltrafik)
*****

Ett litet tips ...

.. som berättar om en sak som jag ägnar mig åt rätt ofta.

Med framgång.

Prova du också!

*****

Nej - Inte nu heller.

Jag nöjde mig inte med det svar jag fick från NSD:s redaktionschef och hans reaktion på mitt blogginlägg om onödig publicering för en tid sedan. Ett svarsmejl gick iväg:

Hej Patrik!

Tack för ditt svar. Men det hade varit intressant att även få veta
bevekelsegrunderna för att publicera karta och bild på föräldrarnas
hus, eller stuga (eller om det var bådadera).

Med vänlig hälsning
Bert Bodin

Det kom ett svar idag:

Hej
Som regel har vi principen att vi berättar det vi vet och det som är sant och relevant i sammanhanget. Frågor om var, när  och hur blir angelägna i ett fall som detta. Där är kartor och bilder förstås en viktig komponent när vi rapporterar. 

Sedan ställer vi oss förstås frågan vad som går och inte går att publicera utifrån hur utpekande det blir eller om det finns andra omständigheter som gör att vi bör avstå publicering. 

Här bedömde vi att vi kunde publicera, även om det, som jag skrev tidigare, inte är några enkla beslut.

Med vänliga hälsningar

Patrik Boström

Och jag kan fortfarande inte förstå hur det kan vara "relevant i sammanhanget" att peka ut en misstänkts föräldrar.

Men jag lär aldrig få något svar.

Den tredje statsmakten är viktig. För yttrandefriheten och för demokratin.

Men då gäller det även att bygga förtroende.
Inte blodtörst.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Press, Media, NSD, Etik

Provsmak

I köket bakas ...

.. lussekatter. Jag dricker kaffe och ser om jag kan hämta någon inspiration från Matslaget.

Vi får se hur det går med det.











*****

Och där ...

.. åkte surdegslimporna ur ugnen. Lite misslyckade men goda.

Misslyckandet bestod i att jag var tvungen att krypa till korset och tillsätta jäst. Surdegen ville inte riktigt få fart den här gången.

Men inget slängs. Här ska ätas. Det smakade i alla fall gott och lite syrligt.

Bättre lycka nästa gång.

*****

Isigt

Morgonens promenad förde ut mig på isen. Havet har stillnat. Men som jag skrev igår så sjunger det ännu. Svårt att beskriva i ord. Men föreställ dig någon som spelar på såg. En såg som är djupt stämd i bastoner. Fascinerande, men inte så ödesmättat på dagen, som i mörka natten.

Många frågar om vi brukar åka långfärdsskridskor. Men där går gränsen för mig. Jag har alltför stor respekt för blankisar. Och eftersom dessa oftast existerar bara en kort period, har jag inte tagit mig för att köpa utrustning. Snön kommer ju oftast samtidigt med isen, så vissa år finns det ingen åkbar is alls.

Så det får vara, även om det idag skulle ha gått finfint. Dessutom är ju vår fjärd väldigt långgrund, så även om jag skulle drutta i 50 m ut från stranden, skulle jag möjligtvis hamna till knäna i vatten.

Men vackert är det.

*****

Man ska inte vara mörkrädd ...

.. den här tiden på året, när man bor i skogen vid havet.

Jag går ut för att släcka några facklor i mörkret. Eller rättare sagt i månljuset, som lite spöklikt söker sig ner genom trädens grenar och målar snön svagt blå.

Men det är inte det som får mig att reagera.

Det är ljudet.

Innan jag förstår vad det är, hinner jag bli rädd - Ja, jag hoppar till ordentligt.

Men sedan fascinerar det bara.

Jag gör det jag ska och ställer mig sedan på förstukvisten och lyssnar. Ett obeskrivligt ljungande sjungande i stigande och fallande ton drar över fjärden. Ibland utåt havet. Ibland inåt land. Ibland från båda hållen samtidigt.

Har du någonsin hört havsisen sjunga?

Det är starkt!

*****

Inte är väl november ...

.. så gräsligt hemsk, som många tycker.

Va?

*****

Jag fick svar

Lite oväntat var det, eftersom jag provat förr utan resultat. Men mitt inlägg härom dagen som handlade om hur en av våra lokaltidningar pekat ut en gärningsman alltför detaljerat innan man överhuvudtaget visste något, skickades till tidningen för kommentar.

Men igår kom ett svar från krönikören. Han valde att skicka ett mejl istället för att kommentera i bloggen.

---

Hej Bert

Insåg att ditt mail kom från no-reply-konto, så jag gör ett nytt försök att svara dig.

Jag har inte glömt vad vi publicerat under våren i samband med mordet på Vatchareeya Bangsuan.

Att bevaka så extrema fall som mordet på Vatchareeya innebär många svåra avvägningar i de publicistiska besluten.

Vi har hela tiden fått ställa oss frågor om vad vi kan och inte kan publicera. Men när vi gjort våra publiceringar har vi bedömt att vi inte pekat ut 22-åringen för en bredare allmänhet.  

Med vänliga hälsningar

Patrik Boström

Redaktionschef, NSD

---

 

Snällt, men lite väl diplomatiskt och slätstruket, tycker jag. Han tycker förstås inte att de gjort något fel. Tidningar tycker alltför sällan det, i skydd av det så kallade allmänintresset. Men vad det skulle ligga för intresse i att publicera en karta med uppgift om var  den misstänktes föräldrar bor (eller om det var sommarstugan, eller båda), har jag väldigt svårt att inse.

 

Den frågan undviker redaktionschefen att svara på.

 

Föräldrarna är definitivt utpekade.

Och det är skamligt.

*****

Lägger ut en länk till NSD:s webb, med okänt resultat om hur du, som inte prenumererar på papperstidningen kommer åt den. Men det är värt ett försök.

Ögat i skogen

*****

Rånlandet 22 november kl 19.52

Måne över nyis

*****

Plötsligt ...

. . har vi fönstertittare.

*****

Ansvar

Nu har det väl ändå gått för långt. Jag tänker på att Trafikverket känt till brister på räls, som inte åtgärdats på grund av för lite pengar.

Men liv har man tydligen råd att spilla.

Sveriges infrastruktur är sorgligt och brottsligt eftersatt. Det är tydligt. Regeringen drar ner på anslagen och beter sig alltså kriminellt. Det beror förmodligen på att pengarna gått till shopping istället. Så kallat jobbskatteavdrag.

Det här börjar likna läget i Långtbortiztan.

Nu ligger ansvaret på dig, dig och dig.

Byt regering!
Byt Trafikverkets ledning!
Återreglera tågtrafiken!

*****

Läs även andra bloggares åsikter om Infrastruktur, Regeringen, Trafikverket