Hur gör dom?

För ett antal år sedan skrev jag ett inlägg, med funderingar över hur en del människor verkar helt oberörda av regn. Hur de kan gå i ösregn och se helt torra ut.

Nu har jag insett vad det beror på

Dessa människor är besläktade med ett obekant flygfä, som sommartid beflyger luftrummet utan synbart mål, eller mening.

Dessutom helt oberörda av .... Just det - regn! Kolla nedanstående bild. Det krävdes en del jobb att få till den. Försök ställa in skärpan på millimeterstora varelser som inte är stilla ens en hundradels sekund, flygande 5-6 meter bort. Det blev många bilder. Närmare bestämt 56 stycken. Den här dög. Bara den här.

De vita prickarna är djur. De vita strecken är regndroppar. En sådan regndroppe borde motsvara en tunna vatten om man ställer den i proportion till oss mänskliga varelser. Ja, en direktträff i insektshuvudet borde innebära knock-out, eller till och med döden. Men icke.

De dansar vidare i regnet. Obekymrade.

Förklara, tack!

*****

Vad är det ...

.. som är så svårt att förstå? Larmen och utryckningarna för att rädda fjällvandrare når nya rekordnivåer i sommar. Det har eskalerat i rask takt sedan midsommar. Idag ser jag återigen ett reportage om detta i tidningen. Nu senast räddades en familj, som fastnat "på en klippa" på västra sidan av Tuolpagorni. De klarade sig fint och blev flugna med helikopter från platsen.

Fler och fler söker sig till fjällen. Det är bra. Men det innebär också att fler och fler fjällovana tar
sig alltför stora "friheter". Oavsett det väder, eller de förhållanden som råder just i ögonblicket. Allt kan förändras oerhört snabbt. Ändå kommer folk och sticker iväg i djupsnön. Min undran: Har de inte läst/hört/sett/googlat/fejsbookat/twittrat ett endaste dugg innan avfärden.

Ingen ska gå ut i jympadojor! Fullständigt vansinnigt. Det säger sig självt. Ingen ska gå ut utan karta (manuell sådan, på papper) och kompass. Det säger också sig självt. Ingen ska förlita sig på en mobil med GPS. Det funkar inte!

I fallet ovan borde det ha stått helt klart att området den lilla familjen tänkte ta en genväg igenom är klassad som svår till extremt svår. Det syns också på Fjällkartan och beskrivs i alla guider. Jag har själv gått där, med andan i halsen och mer eller mindre krupit fram nerför sluttningarna. Brant, stenigt, halt, och med en lutning som gjorde att man inte ser botten på dalen. Det blir alltså brantare och brantare ju längre ner man kommer. Men jag visste vad jag och mitt sällskap gav oss in på. Dessutom hade vi bra väder och hade förstås fått vända och gå den enklare leden om det hade krävts.

En fjällvandring är ingen promenad i parken. Inte ens en liten dagsutflykt.

*****

Dagens designpris ...

.. går till en vacker blomma. Den finns i stora mängder hos de flesta av er som inte har sådär väldig koll på era gräsmattor. Där kanske lite mossa har trängt sig in. Där det inte klipps så väldigt kort eller så väldigt ofta. För den här är också grön och fin. Innan den börjar blomma förstås. Vitklövern.

Såhär snygg är den på nära håll.

Och doftar fint.

Riktigt viktig för nektarsökare också.

*****

Ta tjuren vid hornen

Idag kom jag mig för. Det är lätt att skjuta upp saker och ting, när man är helt ledig. Jag vill ju känna att det är så. Skönt att känna att man gör det man känner för, vilket för det mesta är, just ingenting.

Men idag blev det av. Jag rustade mig med stövlar, trots det torra vädret, arbetsbyxor, långärmad t-tröja och inte minst en röjsåg och rejäla hörselskydd.

Ett dike skulle röjas. Det är inte klokt så mycket växtkraft det finns i vide och björksly. 2½ meter höga på ett drygt år, kanske två. Men röjsågen ger snabbt resultat och med blodad tand tog jag itu med sluttningen ner mot stranden också. Jisses, vilken djungel. Och den röjdes definitivt i fjol. Machete vore egentligen bäst. För det känns mentalt så. Men eftersom jag inte vet hur skicklig jag förmodligen är med dylikt verktyg, låter jag min blygsamhet styra. För röjsåg kan jag hantera.

Det tog halvannan timma. Drygt. Av svett och möda. Det började rinna in i ögonen. Det klibbade på både bröst och rygg.
 - Så jobbigt, frågar du.
 - Jo. Man går i en onaturlig ställning med ett dödsbringande (nåja) verktyg. Vegetationen är så tät att man inte ser var man trampar. Och det är inte slät mark, precis. Det är skog. Det finns gropar, och stenar.

Snart är det klart och dags för välbehövlig dusch och lunch och skön tillfredsställelse av att något blev gjort idag också.

Ett besök fick vi också.

Av en tjur, som jag inte tog vid hornen.

En Timmerman. Imponerande skalbagge. En decimeter lång inklusive spröten.  Den blev klart störd av
vår närvaro och började vandra omkring för att undkomma min nyfikenhet. Nej, inte farlig. Bits inte, men
 gillade inte att bli kittlad på känselspröten. Den föredrog att dra.

*****

Höst?

7 grader i natt. 12 när vi går vår runda. Blåser gör det. Inte 1-5 m/s, som utlovats. Snarare 5-10, när man ser det upprörda havet.

*****

Dagens designpris ...

.. får denna humlebagge, som slagit sig ner på en av mina "hatväxter". Det är i och för sig en fin växt, men den är totalt invasiv. Hela dess existens här på Rånlandet går ut på att begränsa den. Det är inte lätt, ska du veta. Jag har ibland pläderat för att den ska förbjudas till försäljning i plantskolorna.

Men baggen är fin.

*****

Vitklöver

Tidningsjoggen blir ibland rena intervallträningen. Och det är väl inget att beklaga. Det lär ju vara effektivt. Intervallerna beror på vad man hittar i vägkanten. Sådant som bara måste dokumenteras.

Vi inträder nu i rödklöverns tid. Här på Rånlandet växer rödklöver på en del ställen längs vägarna. Även den stora vägen i mot Råneå har långa rabatter med blomman. Det ser faktiskt planterat ut.

Idag stötte jag dessutom på vitklöver ...... Nej, så var det inte! Visserligen blommar vitklöver i mängder, men det här var något annat. Vit rödklöver. Vet inte om jag lagt märke till sådana förr. Men snygg var den. När jag började spana lite extra, så fanns det några spridda exemplar just här vid vår tidningslåda.

Och inte nog med det. Sedan upptäckte jag en riktig rödklöver. Rödare än röd. Ceriseklöver, kanske. Slutligen ett mellanting. En Skärklöver.

Nej - alla är rödklöver. Men de här färgvarianterna var rätt nya för mig.

Hur många har du?

(Samtliga bilder tagna med mobilen.)

*****

Dags för ett designpris, igen

Alla dessa fjärilar. Och då menar jag inte de vanliga kända arterna, utan alla dessa mera blygsamma saker, som när man studerar dem närmare, är riktiga konstverk.

Som den här.
Tvärhuggen fältmätare (Dysstroma truncata).

Konstiga namn har de också.

*****

Rivningstomt

I södra hamnen här i Luleå har vi länge retat oss på ett gammalt hamnmagasin. Det har en gång varit prydligt, innehöll både butiker och restaurang och populär pub. Men det är ett tag sedan. Nu var det bara ett irriterande inslag i hamnområdet.

Rivning blev resultatet. Snabbt och elegant i våras. Ett nytt hamnmagasin ska det bli. Vilka verksamheter det ska innehålla är inte helt klart, men någon form av restaurang, och kanske ett Naturum (med inriktning på vår skärgård), och lite annat.

Men kommunen har varit väldigt kreativ och gjort rivningstomten till en strand. Sand, solstolar, parasoller, till och med palmer har placerats ut. En rad med små bodar, som vid juletid står på ett annat torg, har här blivit kafékiosk, Sportotek, kajakuthyrning med mera.

Jag besökte rivningstomten för första gången idag. Det var fint väder, sol och svaga vindar. Men luleborna är nog lite utfestade, för det var inte så mycket folk på "stranden".  Gott fika har de i varje fall. Och billigt! Vi fikade kaffe, brownie med grädde och betalade 46 kronor för två personer. Slå det, om du kan!

Där satt vi och filosoferade. Tittade på skärgårdsbåtarna, som kom och gick och fylldes med skärgårdssugna och drog iväg utåt öarna. En liten asiatisk grabb på högst sju-åtta år spelevinkade omkring och ville köpa juice. Pratade "kinesiska" med sin mamma, men svenska i kiosken. Imponerade hur barn kan anpassa sig. Som jag uppfattade det kunde mamman ingen svenska.

Nere vid kajkanten pågick barnteater.

Givetvis har det också gnällts bland en del lulebor.
 - Va kostar det att göra sådär.
 - Löjligt!



Trevlig rivningstomt, tycker jag.

*****

Luleånatt

 Det har varit fest i stan sedan i onsdags. Hela centrum uppochnervänt. Massor av folk. Tivoli. Matmarknad. Krafs och en del kvalitet. Umgänge. Avslappning. Kultur, framförallt musik i kubik.

Och allt är gratis, förutom det man handlar förstås. Men fri entré betyder att publiken är blandad. Alla åldrar är ute. Det är rätt lugnt, utan större utbrott av fylla, misshandel, och annat som brukar följa på fest.

Vi nöjde oss med lördagseftermiddagen och kvällen. Käkade gott på uni:k, sammanstrålade med kompis och gick vidare i den sköna kvällen. I stan finns flera scener. Små mitt på Storgatan. En mellanstor, och en stor scen för de "stora" artisterna. Allt från Moraeus, till Jill Johnsson, Raised fist, Tove Styrke, Kitok, Sabina Ddumba, Linda Pira .....

Bluestältet var vårt mål. Det är en höjdpunkt. Här är det luleåmusiker som gäller. Och det är en härlig stämning. Blues, soul ....

Där står Anki, en av mina kolleger och sjunger den ena härliga låten efter den andra. Publiken jublar och vill ha mer. Att hon inte är mer känd är en gåta.










Där kommer svartöstadssonen Olle Nyman och river av låtar som jag inte trodde honom om. Vilket röj.

 

Vi träffar bekanta som vi inte sett på flera år. Vi diggar, vi går vidare, sätter oss på en uteservering  med ett glas vin.

Traskar hemåt framåt natten, och säger tack för en trevlig kväll.

*****

Dagens designpris ...

.. går till denna mycket dansanta och vackra dagslända, som satte sig ner och vilade mellan sina uppvisningar.

Vilken art av dagslända det är vet jag inte. Det finns många. Väldigt många.

*****

Dags för

.. årsmöte i de två samfälligheter som vi är berörda av här på Rånlandet. Och naturligtvis är jag sekreterare. I båda! Tyvärr lär det väl så förbli.

Saken är ju den att som senreterare är man ju tvungen att vara på topp och lyssnande hela tiden. Inget slappande. Inget tjuvsurfande på mobilen under bordet.

I år äger mötet dessutom rum hos oss. Och det ska ju avslutas med fika. Så det har städats och bakats, och kaffe"koknings"resurserna mobiliserade. Termoskannor, termosar, bistrokannor. Koppar, muggar, skedar, socker, mjölk.

Nu kan de komma, mötesdeltagarna, så att vi får göra bort det här.

Gäller bara att först bestämma om  i ska sitta inne, eller ute.

*****

Myrjakt, sillunch och besök

Jag är miljö- och djurvän och försöker i möjligaste mån skydda och bevara det som är naturligt. Men ibland går det inte så bra.

Idag upptäckte vi att någon börjat riva ut väggisolering. Vi har även där ett miljövänligt alternativ byggt på återanvänt material, som en gång sprutades in i väggarna. Nu låg en hög i ett hörn ute på terrassen. Dessutom vid en av betongplintarna under huset i samma hörn.

Myror göre sig ej besvär - hoppas jag

Jag har misstänkt att vi har myror, som tagit sig in i någon springa. Kanske har de försökt bygga bo. Därför har jag varit elak nog att lägga ut ett milt gift, för att få dem att flytta. Det är möjligt att det är det som har börjat hända. Det har tagit några dagar, men det ska det göra, enligt informationen på förpackningen. Men säker var jag inte, så nu tog jag i med lite värre saker. Visserligen naturliga/biologiska medel. Ett gift som finns i vanliga prästkragar, t.ex. I skumform som jag sprutade in där jag kanske kunde ana att de tog sig in i huset. Inte snyggt. Men det får sitta där ett tag, så får vi se om det ger resultat.

Fick besök av kollega med busig hund, och ställde till med sillunch. Prat och surr om ditt och datt i ett par timmar. Kollegan har nyligen gjort en stor operation och mår nuförtiden bättre än på länge. Kul att se. Hunden Teddy sökte upp grannens katter direkt och skrämde upp en av dem i ett träd. Det blev till att ta fram stegen.

Solsken och fint. Det blir middag ute på terrassen ikväll. Äntligen lite sommar igen.

*****

Jaha ...

.. vad ska vi tro om den här dagen, då.

Björksavsfilen uppäten. Téet på dragning.

*****

Dagens designpris

Jag är nästan säker på att detta är en Allmän ängsmätare. Men helt säker är jag inte. Tycker dock att den är snygg, med sina guldstänk i det bruna.

Och vilka tjusiga antenner! Det är en hane.

Uppdatering: Det är en konstaterad Allmän ängsmätare enligt experter.

*****

Tips

I vårt närmaste samhälle Råneå, har man alltid tagit hand om nyinflyttade på ett bra sätt. Oavsett ursprung. Det känns öppet och fint, när man besöker och befolkningen är en palett av människor.

Idag på torget var det väl inte så välbefolkat, när jag åkte in för att handla. Men det var kanske därför jag såg texten på bänken utanför ICA.

Bra tips! Hade det varit sol hade jag suttit där en stund.

Det får bli en annan gång.










*****

Träffade på ...

.. ett inlägg från 2006.

Jag hade humor redan på den tiden.

*****

Tokgrönt

40 millimeter regn, det vill säga fyra stycken tiolitershinkar på varje kvadratmeter mark har dråsat ner det senaste dygnet. Det räcker nu.

Men tyvärr så ska det tydligen fortsätta imorgon, även om denna kväll visar tecken på uppsprickande molntäcke.

Naturen är ilsket grön. Yppig, förstås. Men också rentvättad intill sjukhusstandard. Inte undra på att alla fjärilar, alla sländor, många humlor, och andra pollinerare är bortspolade. Så känns det i alla fall.

Utsikt från balkongen

Den nya bäcken som rinner över vår tomt. Aldrig tidigare skådad.

*****

Det är något ...

.. som jag tycker är oförklarligt. Jag har skrivit om det förr, och upplevde det vid flera tillfällen under gårdagen. Ett fall, som är märkligt likt ett gammalt. Du vet det där att man går in i en affär. Det ser dölugnt ut, ingen kö i kassan. Inte en enda kund, där. Du går runt och plockar de få varor du ska ha (igår var det en enda produkt), och går för att betala. Då står det elva människor i kö och det ska skrivas garantisedlar och provas olika betalkort, och koder .....

Men sedan har vi ett lite mer märkligt fall. Som jag skrev igår hittade jag ett botaniskt intressant ställe som jag ville kolla lite närmare. Jag susade förbi i 70 km/tim, som är lämpligt på denna sträcka. Det var också ett lite knepigt ställe med delvis skymd sikt, vilket inte lockade till att parkera och kliva ut ur bilen. Alltså fortsatte jag till ett ställe där jag kunde vända. På andra sidan vägen kunde jag nog köra av en bit. Enda stället att vända på, var vid vår avtagsväg från "stora vägen" och in på byvägen. Sagt och gjort. En snurr i 180 grader och färd tillbaka. Hittade platsen, fotograferade och skulle förstås hitta en ny vändplats, för att ta mig tillbaka hemåt.

Jag visste att det fanns en skogsväg några hundra meter bort. Där borde jag kunna vända. Sagt, men inte gjort! För just där stod en bil ivägen. Jag har aldrig någonsin sett en bil stå där förr. Aldrig någonsin.

Nåja - Jag kunde klämma mig in bakom bilen och vända. Föraren såg mitt dilemma och flyttade sig för att underlätta.

Raskt hemåt. Vad händer? Jag kör ikapp en bil, som också blinkar avfart mot vår byaväg. Nu var det bara det att den bilen inte skulle till vår by. Den gör en 180-gradare den också och vänder tillbaka mot det ställe jag kom. Jag har aldrig någonsin sett någon vända där förr.

Du ska veta att de vägar jag talar om här är mycket, mycket glest trafikerade överhuvudtaget.

Kanske är det därför som spöklika makter har kontroll över oss. Vad tror du?

*****

En så'n dag - Igen!

Regn, regn, regn och åter regn. Den här sommaren går till historien. Jag har aldrig varit med om något liknande. Marken är så fuktmättad att de nu börjat rinna en liten bäck över gräsplätten framför huset som porlar iväg i stenpartiets ena kant. Det är egentligen en stig.

Grått är färgen för dagen, för veckan, för månaden, för sommaren ....

Förutom ett och annat brunt inslag.

Bilden usel, men illustrerar i alla fall inlägget.

Tur att vi har en födelsedag att fira. (Inte min!)

*****