Vad är det ...

.. som är så svårt att förstå? Larmen och utryckningarna för att rädda fjällvandrare når nya rekordnivåer i sommar. Det har eskalerat i rask takt sedan midsommar. Idag ser jag återigen ett reportage om detta i tidningen. Nu senast räddades en familj, som fastnat "på en klippa" på västra sidan av Tuolpagorni. De klarade sig fint och blev flugna med helikopter från platsen.

Fler och fler söker sig till fjällen. Det är bra. Men det innebär också att fler och fler fjällovana tar
sig alltför stora "friheter". Oavsett det väder, eller de förhållanden som råder just i ögonblicket. Allt kan förändras oerhört snabbt. Ändå kommer folk och sticker iväg i djupsnön. Min undran: Har de inte läst/hört/sett/googlat/fejsbookat/twittrat ett endaste dugg innan avfärden.

Ingen ska gå ut i jympadojor! Fullständigt vansinnigt. Det säger sig självt. Ingen ska gå ut utan karta (manuell sådan, på papper) och kompass. Det säger också sig självt. Ingen ska förlita sig på en mobil med GPS. Det funkar inte!

I fallet ovan borde det ha stått helt klart att området den lilla familjen tänkte ta en genväg igenom är klassad som svår till extremt svår. Det syns också på Fjällkartan och beskrivs i alla guider. Jag har själv gått där, med andan i halsen och mer eller mindre krupit fram nerför sluttningarna. Brant, stenigt, halt, och med en lutning som gjorde att man inte ser botten på dalen. Det blir alltså brantare och brantare ju längre ner man kommer. Men jag visste vad jag och mitt sällskap gav oss in på. Dessutom hade vi bra väder och hade förstås fått vända och gå den enklare leden om det hade krävts.

En fjällvandring är ingen promenad i parken. Inte ens en liten dagsutflykt.

*****