Lite luft

Efter ett tag därhemma blir jag rastlös.
 - Jag går ut och tar lite luft. Går runt kvarteret, säger jag och traskar iväg.
Det är grått och blött. Tar bakgator. Snön som i och för sig faller vackert, är blöt och slaskiga trottoarer är det jag möter. Och så det klassiska: Snön blåser fast på glasögonen.

Grått, som sagt, men en och annan färgklick glädjer. Jag är ute i en halvtimme. Utanför en sportbar ringlar kön lång, trots att klockan bara är fem. Undrar om det är någon speciell match som är på gång. Eller är det konståknings-VM de ska se? Ungherrsbröl hörs på sina håll. Möter ett tjejgäng.
 - Men gu'! Inte är det väl fullt, säger en av dem, när hon på håll ser skocken utanför krogen.

Tänkte pigga upp mig med en trisslott och går till Pressbyrån ... som stängde två minuter tidigare.

Går hem.

*****

Surade ihop

Istappen blir längre och längre

Igår strålande vinter. Sol från klar himmel. Norrskenskväll och stjärnor.

Under dagen hämtade vi också vår bil från karosseriverkstan, som gjort underverk med vår vänstra framskärm, som vid två tillfällen överraskats av en plötsligt uppstickande betongpelare i vårt garage. Helt oväntat. Men nu ser bilen helt perfekt ut. Glada är vi.

Men vad händer idag? Jo - Det snöväder som enligt prognoserna skulle komma i eftermiddag eller mot kvällen, låg och snöade redan klockan 7 på morgonen. Grått och blött, nära till regnblandat.
Inget kul för utevistelse, alltså.

Vi åt surmulen frukost, gjorde lite småjobb och beslöt åka hem till stan istället.

Sagt och gjort. Istappen utanför bron får leva vidare utan vår bevakning. Fåglarna fick ny mat. Vi körde ut i slasket.

Och jag aktade mig noga för den där lömska pelaren i garaget.

 

*****

Solen ...

.. gör sitt.

*****

Mitt livs melodi

Norrbottniska historier i stort och smått. Det var temat för en föreställning som fick namnet Avgörande ögonblick härom året. Folk uppmanades skicka in berättelser om händelser av stor betydelse i deras liv. Det kom massor. Och det blev en föreställning av det.

Ikväll har jag sett fortsättningen. Efter den succén valde man den här gången att låta norrbottningar skicka in berättelser som skulle grunda sig på viktiga händelser knutna till musik. En låt, en skiva, som medfört, eller varit med i någon upplevelse.

Den här gången kom det in mer än tre gånger så många berättelser. 28 stycken valdes ut och blev denna teaterföreställning i tablåform. Skickligt framförda nummer, där också musiken fanns med. Gripande historier. Roliga historier. Viktiga historier.

Norrbottensteatern har verkligen många talanger. Karin Paulin är en stjärna vad gäller sång. Har aldrig förstått varför hon inte blivit mer känd.

Det blev en häftig kväll. Tack för den.

*****

Skulle jag!!!

Idag skedde en sak som sällan sker i det bodinska livet.

Jag kom hem med inte mindre än fyra shoppingpåsar! Jo, det är sant. Det blev en hel hög på golvet i hallen. Såg helt groteskt ut.

Det var glödlampor, fryspåsar, tandkräm, handkräm och ... Jo, jag skäms - en tröja.

Det är nästan så, att jag inte vågar gå på Coop och köpa mat. Folk kan ju känna igen mig.
 - Nu kommer han med en påse till!

Sådärja. Nu har du tappat ytterligare en illusion om mig.




*****

Inte kan jag ...

.. tycka att vissa mess som man får är särskilt obehagliga.

*****

På vidderna

Eftersom förmiddagen snabbt fylldes av diverse göromål och avslutades med lunch, så kände jag mig tvungen att fylla eftermiddagen med något också.

Det blev en tur ut till närmaste ön. Strålande sol. Några minusgrader. Svag vind. Tog med kaffe i liten praktisk termos, som även fungerar som mugg. Hembakt kanelbulle, lite frukt, ett sittunderlag, och så iväg.

1,5 kilometer hemifrån

Vad jag uppskattar att ha detta i stort sett utanför dörren. Jag har 400 meter till hamnen, där en av entréerna till isarna ligger. Sedan är det bara att sträcka ut i det vita. Sparkåkare, joggare, skridskofantaster, hundägare och hundar, promenadörer, cyklister, skoteråkare (tack och lov rätt få) ... Alla typer finns här. Och ute på Gråsjälören är det fullt med folk vid alla bord och sittgrupper när jag kommer dit. Jag som hade trott att jag, såhär en vardag, skulle kunna välja plats. Men se det gick inte.

Jag satte mig lite på trekvart på en bänk och bevakade. Snart var det folk som lättade från den grillplats som låg längst ut på stranden. Den fick bli min.

Solsken och fika plus en nadorkott. Det satt bra. D-vitaminerna flödade. En timmes kontemplation, innan det var dags att vända åter mot stan.

*****

Medan jag ...

.. tar en promenad på havsisarna, mognar kumquatfrukterna i skuggorna under lövverket på balkongen.

*****

Kompott

Tänk vad man hinner med mycket inne i huvudet, under några morgontimmar. Visserligen sysslar man även fysiskt med en del små angelägenheter; plockar fram frukost, äter, plockar bort, bäddar, kollar om några växter törstar, torkar badrumsgolvet och lite annat.

Men samtidigt tar man in en del intryck från omvärlden också. Läser tidningen och lyssnar på radio. (TV är uteslutet. Då skulle mycket av det där ovan inte bli gjort.) Hör om hur Ekots korre i London uttalar Europeiska rådets ordförande, polacken Donald Tusks namn på engelska!!? Det tycker jag är tuskigt mot honom. Skrev en fråga om det på Ekots Facebooksida.

Och apropå skriva, så hann jag också med att skriva till Luleå Energi och fråga om det varit några störningar på elnätet ute vid vårt fritidshus. Den app, som jag har i telefonen har nämligen inte visat någon förbrukning sedan den 23 mars, och då blir man ju orolig för att frysen tinat och vattnet frusit.

Hinner också fundera över fenomenet moderkakeätning som P1 också rapporterar om. Det går en våg av sådant över världen, tydligen. Nyförlösta mödrar, ska på djurens vis, äta upp moderkakan för att få i sig nyttiga ämnen som i sin tur ska öka mjölkproduktionen och ha andra positiva effekter. För så gör ju djuren.

Först äcklas jag lite av tanken. Men sedan berättas att man för "några tusenlappar" kan få moderkakan pulvriserad och förpackad i kapslar (!), så att den kan intas som medicin. Inga som helst  vetenskapliga undersökningar på positiv (eller negativ) effekt har gjorts. Det hela handlar om en så kallad hype framkallad av någon mer eller mindre obskyr grupp i sociala medier. Och står det på Facebook, så är det ju sant. Eller hur. Dessutom har ju ett antal "kändisar" i USA (det välsignade) ätit sina, så då är det ju verkligen helt sant.

Att djur gör så, kan ju eventuellt bero på att modern vill avlägsna spår, som kan leda rovdjur till ungen ... Är det någon mer än jag, som tänkt på det?

Hur förvandlingen från biologisk, och i och för sig fantastisk funktion, till ett pulver går till och hur de  fantastiska egenskaperna bibehålls under processen, kanske också skulle kollas. Finns det garantier för att det är just moderkaka, som pulvret består av, eller är den bara inlämnad, kastad i komposten av "fabrikören", som sedan skickar över ett antal kapslar med t.ex. potatismjöl för dyra pengar?

Du luras också av musik. Det är däremot konstaterat, då några forskare undersökt vilken effekt musik på restauranger har på gästerna. Rätt musik gör att kunderna köper mer. Det är konstaterat.
Allt sker undermedvetet.

Men att någon enda människa skulle påverkas av våldsskildringar på film och i dataspel. Nähäpppp! Så är det inte alls. Näääädå!

Dumheten verkar attraktiv.

*****

Uppdatering 1: Det kom ett raskt svar från Ekot:

Uppdatering 2: Luleå Energi vill inte vara sämre:

Man får en del gjort på en förmiddag.

Ja, alltså ...

.. näe. Här händer ingenting. Jag har alltså inte gått under jorden. Inte heller har jag råkat ut för något som hindrat mig från att närma mig datorn, plattan eller mobilen. Sistnämnda är den jag använder just för detta inlägg.

Nej - Det är bara det att dagen varit totalt händelselös. Jag menar att jag varit på gymmet, eller avnjutit en god lunch på stan (Det är ju tisdag.), är ju inte mycket att yvas över.

Vi får väl se vad kvällen har i beredskap. Middagen är i alla fall aväten utan missöden.

Var lugn!

*****

Ett rop från Syrien

Igår kväll, söndag halkade jag in på en väldigt obehaglig och bra dokumentär. Väldigt sent också, tyvärr. En två timmar lång film, som skildrar tragedin i Syrien från början till nutid. En bra historiebeskrivning.

Skrämmande bilder. Nära lidandet. Blodigt. Och helt ofattbart och oförståeligt.

Den gick på SVT, och finns från och med idag på SVT Play.

Cries from Syria - Här finns en länk.

Se den, om du har möjlighet.

*****

Sover länge

Tittar upp från sängen och ut genom den öppna balkongdörren.

Det ser fint ut.

Några meter längre bort faller tät, tät snö av julemodell.

Marsmorgon.

*****

Kommer hem ...

.. från stugan och tar hand om posten som ramlat ner i lådan.

Ett brev från landstinget.
- Jaha. Räkningen från senaste akutbesöket, tänkte jag.
Men så var det inte.

Det var istället ett föga smickrande bevis på att det hänt saker det senaste halvåret.

Jag tycker förstås att det är bra. Men ett frikort på till exempel Coop eller ICA hade suttit bättre.

*****

Och i Malmö ...

.. var det nollgradigt!

Här blåser det småspik som snart är 5-tumsstora. Men solen skiner. 

Gränsövergångarna till Norge här i länet är stängda på grund av vädret.

*****

Förberedelse

Som synes har vi full tillgång till terassen som vi kalla patio syd.

Men patio väst ligger försänkt under tjock snö. Jag mätte snödjupet på tio mätpunkter här på tomten igår. Det varierade  från 50 till 90 centimeter. Snittet ligger på 65.

Patio väst södra har redan börjat skönjas, men mycket återstår innan hela väst är tillgängligt för oss. Till påsk vill vi gärna sitta där i eftermiddagssolen.

Vi får se hur det går med det.

*****

Givetvis

Våffeldagen går förstås inte obemärkt här förbi. Skönt är att låta våffeljärnet osa i full frihetute på den soliga terassen.

Smakar bra med alldeles nykokt hjortronsylt och grädde.

*****

Vilken dag

Att få sträcka ut på havsvidderna är en upplevelse helt i klass med att vandra i fjällen. Glad att jag bor i ett län, som kan erbjuda både det ena och det andra.

Idag bjöds på knallblå himmel. Inte ett moln i sikte. Några få minusgrader på morgonen förvandlades till plusditon, när solen fick värma lite. Men skidföret var strålande. Både fäste och glid. Vi åker inte särskilt långt och hamnar till sist i Mjöfjärdens egen raststuga längst ute på udden.

Konstigt nog var den inte totalockuperad av snöskoterfantaster, vilket tyvärr är det vanliga såhär på helgerna. Men på den väl tilltagna altanen satt ett par, som kände igen oss. Mamma och pappa till Lisa som är gift med Robbie (Nyazeeländaren, som jag lärt känna som barista på mitt lunchhak för massor av år sedan. Numera herre över två restauranger här i stan.)

Vi slår oss ner med dem och pratar om livet. Det som varit sedan vi senast sågs. Ann, som mamman heter berättar att hon hört att vi fått nya grannar här ute i skogen. Hon känner dem. Och ni vet hur det är med trollen. Nu fanns det ingen farstu de kunde stå i, men jag tyckte att det där paret som kom skidande utifrån öarna var misstänkt lika våra nya grannar. Ann ropar - Maria!

Och visst var det dom. Så nu utökades skaran kring bordet. Då hade vi säkrat platsen. Ingen enda osande snöskoter vågade sig hit. Vi fick prata ditten och datten i ett par timmar i solen, innan vi vände hemåt till våra respektive tillhåll.

Det är precis så, som dagar ska vara.

Herr bloggare i farten. Foto: Benke.

Observera att "öarna" till vänster inte är några öar. Där finns inga, nämligen. Det var gott om Hägringar över havsisen idag.

*****

Äntligen ...

.. fick vi se den, storharen. Den som gäckat oss i vinter med sina fotvandringar kors och tvärs över tomten.

Aldrig har vi råkat på den, förrän ikväll. 

Kommissarie Banks hade just löst sitt fall, utan att jag fattade ett jota. Jag måste ha sovit, eller åtminstone slumrat under förra fredagens avsnitt, för det lämnade tydligen noll avtryck, förutom att jag kände igen karaktärerna. Vad de gjort sig skyldiga till har jag ingen aning om.

Jag spanade ut i mörkret, mot fågelmatningen och kunde se en ljus klump där.
- Benke, ropade jag nedför trappan till undervåningen. Kan du ta handstrålkastaren och lysa på marken vid fågelmatningen. Haren är där. Jag tänker smyga ut på balkongen och försöka ta en bild.

Sagt och gjort. Blir lika förvånad över att vilda djur inte reagerar över att plötsligt befinna sig i rampljuset. Men det är ju en klar fördel vid kvällsfotografering.

Jag fick den, haren.

*****

Vårfåglar ...

.. har vi inte sett till i någon större utsträckning ännu. Men vinterfåglarna har börjat kvittra, så det är inte längre tyst i skogen.

Gick lilla rundan för en stund sedan. I en torraka satt den större hackspetten och pep ängsligt på hackspettars vis efter en livskamrat. Eller i alla fall en partner för sommaren. Vet inte hur det gick.

*****

Mer om ord

Att jag saknade ordet bemärkansvärt i ett tidigare inlägg, är som fenomen betraktat inget ovanligt. Det händer då och då att jag träffar på bokstavskombinationer som jag inte vet varifrån jag fått.

Men det händer också att jag använder ord, som ingen annan hört. Än mindre förstått. Särskilt inte när det är ett främmande språk. Så det kanske är rätt förståeligt.

Discombobulate är ett sådant. Engelskt. Det fick jag lära mig under en kurs i affärsengelska för snart 12 år sedan. Ordet var kul. Därför stannade det i minnet, även om jag inte har för vana att använda det. Jag har även använt det mot engelsktalande boende i England, som rynkar på ögonbrynen och ser väldigt förvirrade ut. Och det kanske inte är så konstigt. Det är ju precis det som ordet betyder. Förvirra. Men jag förstår dem. Ordet finns inte ens i Google translate.

Man skulle kunna säga att ordet discombobulate finns unbeknownst de allra flesta. Se där! Ännu ett kul ord att lägga på minnet. Läste det i en sluttext efter en film. Finns inte heller i Google translate, men i mitt vanliga lexikon.

Häpp!

*****