Dags igen

För vilken gång i ordningen denna vinter, har jag tappat räkningen på. Minst ett par gånger i veckan har kulingvarningar sänts ut.

Vi har inte varit ut på skidor på havsisarna en endaste gång i vinter. Och nu vete sjutton hur det låga vattenståndet kommer att påverka isarna. Jag har själv sett hur de börjar spricka upp längs stränderna när istäcket säckar ihop. Det innebär ju att när vattnet återkommer blir det blött, kanske halvmeterdjupt ovanpå isen.

Märkliga vädersituationer. Och inte lär de bli mer positiva framöver.

Ledsamt.




*****

Vilken man!

Inringare i dagens Ring P1.

"Jag har bott halva mitt liv och är född i Stockholm, men även bott i småorter i landet, och även i Norrland."

Tänk att det finns så kompletta människor! Man imponeras ju.
Vilken man!

*****

Jodå

Givetvis har vi vår även här. Tro inget annat. Den ser bara lite annorlunda ut mot den som enligt de flesta är referensexemplaret. Den som man hör om från slutet av januari i riksmedia. Tjatet.

Attjoooo! För dig som är känslig.

*****

För två år sedan

 *****

Godmorgon världen ...

.. i P1 på söndagsmorgnarna är obligatorisk lyssning hos oss. Varje söndag, om vi inte är förhindrade av andra aktiviteter än att njuta en söndagsfrukost.

Sist i programmet är det alltid en krönikör som har ordet. Idag var det Emil Jensen.

Hans krönika är verkligen hörvärd. Bland annat en släng åt vår inbillningssjuka understödd av Aftonsladdret, Träckspressen o.dyl. blaskor, som jag slutade läsa 1986.

Berika dig!



*****

Kusin Göran ...

.. rensar i sin pappas arkiv. Pappa ska flytta till äldreboende. Min kusin hittar två bilder, som han tycker att jag ska se.

Här handlar det om sent 50-tal, eller möjligen något år in på -60.

Varje år tillbringade vi minst en vecka i vinterfjällen. De här bilderna är tagna på Riksgränsfjällets sluttning mot Gattervagge. Hemtama trakter för hela vår familj, vårvinter och höst. Ibland också på skolans friluftsdagar.

Vi bodde enkelt med självhushåll i Katterjokksstugan. Det var ingen lyx. Rum med litet minikök. Toalett i korridoren. Dusch i intilliggande byggnad, där det också fanns en liten kioskaffär. Men det var fullt tillräckligt. Nu är anläggningen uppiffad.

Hit åkte man tåg. Något annat alternativ fanns inte. Väg fanns helt enkelt inte.

Ibland var det bara mamma, pappa och jag. Men den här gången var det cirkus Bodini, som det kallades, när vi samlade fler till en gemensam semester.

Från vänster syns min storasyster Eva-Britt, min mellansyster Inger, en något moloken Bert, mamma Ina, farbror Inge (han som nu vid 93 års ålder flyttar till äldreboende), faster Inga-may och tant Ethel, som var släkt med faster.

Här är det lite soligare miner. Platsen är ungefär densamma som på ovanstående bild. Från vänster min mellansyster Inger, sedan jag med glatt skratt. Bredvid mig kusin Göran, sedan farbror Inge, skymd kusin Lena, faster Inga-May, min mamma Ina, stående till höger storasyster Eva-Britt och stående till vänster tant Ethels dotter, som jag glömt namnet på.

Varför är inte min pappa med? Nä - han stod ju bakom kameran.

Snygga var vi i alla fall. Allihop.

*****

Dagens fynd

Ringduvan anlände visserligen igår, men då alltför långt ifrån kameran. Skygg som få. Ja, möjligen övertrumfade av nötskrikan.

Vackra och välkomna.

*****

Middagstips

Dagens middag blev en improvisationsrätt med betyget "med beröm godkänd". God och kryddig, utan att fördenskull vara "het".

En ugnsfast form fylldes med rotselleri, palsternacka och morötter, skurna i bitar. Sprinkla lite olja eller flytande smör över, och strö hickorysalt på blandningen. Rör om, så att allt blir någotsånär jämnt fördelat.

Ställ in i ugn på 200 grader. Det tar ca 35-40 minuter att få färdigt.

Nu har du ungefär en dryg kvart på dig att skära kycklingfiléer i lagomt små bitar (som en munsbit) och bryna dem hastigt i stekpanna. Några skivor vitlök kan också gå med. Salta lätt, mycket lätt. Tänk på att det finns salt i rotfruktsblandningen. Låt vila. Krydda med peppar, eller annan örtkryddblandning, eller grillkrydda.

Hacka rödlök. Stick hål i skalet på körsbärstomater, men låt dem vara så hela som möjligt.

Stöt cashewnötter så att de går i bitar, men inte så att de blir pulveriserade. Blanda med matfett och sweet-chilisås till en fast röra.

När rotfrukterna har en kvart kvar i ugnen tar du ut dem, fördelar kycklingbitarna i formen. Täck med nötblandningen och den hackade löken och tomaterna. Pudra över riven västerbottensost.

Sätt in i ugnen igen den resterande kvarten.

Servera gärna en citrondressad grönsallad till.

Ät!

*****

Som vanligt

SMHI och norra Norrland.

Till vänster dagens prognos. Till höger IRL med lätt regn.

*****
Uppdatering kl 13.30: Inget spår av en enda solstråle.

Kl.17.30: några solstrålstrålar genom moln.

Grannen ...

.. rapporterar att hon har 22 orrar på havsisen utanför fönstren. Utom synhåll för mig som fortfarande går omkring i morgonrock.

Men jag har i alla fall en stilig hare i synfältet, när jag donar med frukostförberedelser.

*****

Lugn

En tacosmiddag har just lagt sig till ro i magen. Jag sitter i favoritfåtöljen och tittar på elden, medan radion sänder ut firarprogrammet Finnmix. Jag hänger med rätt så bra i meän kieli. Förvånas ofta över att inringarna inte sällan räknar upp sex-sju stycken som behöver firas.

Jag måste vara osocial.

I köket stökas det med disken.

*****

Eftermiddagsfika ...

.. dricker vi på öfre balkongen, efter lunch och efterlunchpromenad, på vårvintriga vägar.

Det är totalt vindstilla.  Precis motsatsen till förra helgen, som gick i vindarnas tecken och enligt deras villkor.

Väntar på koltrasten, som enligt tidtabell ska anlända idag. Men han kanske har inspirerats av något tågbolag nära dig, råkat ut för nerriven koltrastledning eller drabbats av växelfel och hamnat hos grannen.

Vem vet.

*****

Bara en bild

För exakt tio år sedan tog jag den här bilden under en skidtur ute på isen. Den visar kondensstrimmor från ett tomteflyg på väg till Rovaniemi. Olika vindar uppe i luftlagren har sedan fixat det konstnärliga.

*****

En del ...

.. knepiga människor har skruvade tankar. Nedanstående kommentar dök idag upp i åtta av mina inlägg. Nu är de raderade.

Obegriplig. Om inte du kan hjälpa mig.

*****

Jag vet inte ...

.. var jag hörde det. Det var i radions P1 i morse. Först trodde jag att det var i Tankar för dagen, men det har jag kunnat konstatera att det inte var. Kanske var det någon korrespondent som berättade något, men som liksom i förbigående nämnde något som fick mina tankar att vandra vidare.

Hon berättade att hon, när hon körde iväg med en minibuss, återsåg en syn som var alldeles för bekant. Där, från sin position bakom ratten, såg hon sina händer i samma position och med ungefär samma gatubild, som hon sett i den nu borttagna videon som Christchurchförövaren lade ut i direktsändning under sitt terrorhot. Och påmindes alltså om händelsen.

Jag kunde mycket väl föreställa mig hur det såg ut. Tyvärr kunde jag också föreställa mig hur fortsättningen blev, utan att ha sett filmen. Hur bilden visar när han kliver ut ur sin bil och går in i moskén och besinningslöst skjuter ihjäl sammanlagt 50 personer. Allt dokumenterat. Allt visat i sin grymhet. Som sagt kan jag mycket väl föreställa mig hur det ser ut.

Jag drar en parallell. Utan att ha ens någonsin ha provat själv, men sett exempel, brottstycken; ser det inte med skrämmande likhet ut som många populära dataspel? Sådana som barn sitter och fantiserar med. Kanske till och med med föräldrars bistånd.

Våldsskildringar inspirerar. Många förnekar det. De spelkonstruktörer som enligt mig måste vara gravt sjuka i huvudet, men också en del forskare, hävdar att spelen inte påverkar.

Men reklam gör det. Enligt forskare.

Jag vet.

*****

För ärlig

Här skulle jag flytta en rejäl summa (i alla fall enligt min mening) pengar från en nyligen mycket uppmärksammad bank till en bättre investering.

Men se - det gick inte sådär hursomhelst. Jag måste utöka behörigheten i mitt mobila bank-id först. Det beror på att det konto jag ska föra pengar till är ett, som jag aldrig använt tidigare. Man kan ju inte skicka pengar hit-å-dit och hursomhelst. Det borde jag väl ha begripit.

För att utöka behörigheten i bank-id:t måste jag också ha ett kodkort från banken. Alltså måste jag först beställa ett sådant. Och när det gäller snabbhet från banken, så vet jag ju att det brukar ta tid.

Men jag undrar ... Om jag berättar att jag är rysk oligark då .....?
Då kanske det går bra.
Eller?

*****

En så'n där ...

.. vanlig dag. Banal, kanske man skulle kunna kalla den.

Gymmet på morgonen. Lunch med kompisar. Vegetarisk  denna gång. Veckohandling, lur på soffan, vårstädning, bullbak och sedan TV.

Ja, det var väl det.

Gonatt!

*****

Alla dessa ...

.. glasögon. Jag följde med som smakråd hos optikern idag. Huga, tänker jag och inser att det förmodligen är dags för mig själv någon gång till hösten.

För jag tycker att alla ser ungefär lika ut. Hur kan glasögonformgivare veta att just den modellen de sitter och formger inte redan finns?

Nåja. Efter att vi testat och testat och testat fastnade Benke slutligen för ett par. Det par som han provade först.
 - Sääääkert dom dyraste, sa jag och tittade menande på expediten som hjälpte honom.
 - Jo, faktiskt, sa hon med ett snett leende.

Undrar hur det kommer sig?

*****

Som puben

 - Ja, du vet ...dom här plusgraderna som dyker upp titt och tätt under vintrarna nuförtiden är inte bra. Bina kryper ur sina kupor, och dör sedan, när det plötsligt blir kallgrader på kvällen.

Jag hamnar bredvid en pratsam herre, där vi sitter och tar en kopp kaffe. Han är biodlare. Varför vi började prata om just det, har jag ingen aning om. Men så kan det bli. Vi är på bilprovningen för den årliga kontrollen.

Han berättar att han bor i råneåtrakten.
 - Aha. Då ser jag nästan till dig. Jag har stuga på Rånlandet.
 - Det är fint på Rånlandet, säger han. Där brukar vi bada vid de där sandbankarna.
 - Va!? Det är ju våran badplats, säger jag.
Han skrattar.
 - Ja, jag får väl titta lite extra noga nästa gång, så att du inte är där.

Bilbesiktning, som sagt. Vi har turerna efter varandra. Min bil först. Jag måste säga att killarna som jobbar här måste vara trevlighetsutbildade. Det är som att komma till en pub med trivsam stämning. Det bjuds på kaffe med dopp, skämtas och skrattas mellan de allvarliga ögonblicken. Besiktningen alltså.

Men några sådana blir det inte för min del.
 - Då var det klart. Din bil är som ny. Nu har du 14 månader på dig innan du måste ha gjort nästa besiktning.
Jag får mitt protokoll. Världens snyggaste bil har bästa värdena på alla punkter.
Vi tar i hand och jag tackar och vinkar till biodlaren.

*****

Ny bok

Tyvärr, Carsten Jensen! Din bok Den första stenen har jag kämpat med en tid. Tjock och innehållsrik. Men den får mig inte engagerad. Rörig. Hittar inte karaktärerna bland alla namn, som figurerar i handlingen. Den är mer som en dokumentär rapport från en krigsskådeplats.

Bort med den.

Jag är ingen fantast när det gäller frälsningsläror angående hälsa, mathållning, dieter och andra påhitt, som nuförtiden översvämmar oss från alla håll.

Men ... En intervju i Skavlan för någon månad sedan, eller var det två, fick mig att lyssna till lite mer. Och för någon vecka sedan sökte jag upp boken Hälsobalansen av Dr. Rangan Chatterjee.

Rakt på sak och utan krusiduller får man onekligen en del tips, som i alla fall verkar bra. Inga mirakelkurer. Inga konstiga matråd. Mycket sunt förnuft.

Kanske är den mera en bekräftelse på att jag i mitt liv har gjort en del rätt. Sådant stärker också.

*****