Detta är den första boken i något som hon kallar Kirunatrilogin. Och eftersom jag ska "träffa" henne i april är det väl bra att förbereda sig och åtminstone läsa den första delen.
I den här boken vävs tre livsöden successivt ihop i en väv som blir kusligare med tiden. Det låter lovande, tycker jag.
Vi får se.
Någon som läst den?
*****
"Tiden krängde av sig sin veckodagskostym. Varje enskild dag blev stor, full av väder och vind och skog och djur."
Det där citatet kunde mycket väl stämma på mig. Hur jag efter pensionen ibland får tänka efter både en och två gånger vilken veckodag det är. Och datum ska vi bara inte tala om. Tidens flykt är väldigt påtaglig på ett helt annat sätt, än när jag jobbade.
Tiden går fort när man har roligt, sägs det. Då kan jag säga att den ibland går fortare när man har tråkigt. Fort och enahanda.
Men nu klagar jag för mycket. Jag har det ju bra. Gör vad jag vill, när jag vill, och hittar på en del roliga saker emellanåt.
Citatet ovan är hämtat från Åsa Larssons bok Fädernas missgärningar som jag nu lägger på hyllan efter de 558 välfyllda sidorna.
Ett gammalt mord blir föremål för utredning. Vem är inblandad i bortförandet och så småningom mordet på världskände boxarens far. En far som nu hittas av en slump efter att ha varit försvunnen i flera decennier.
Det där citatet är ett av flera, där jag känner igen mig. Det är därför som jag tycker att boken är så bra. Den är skriven, som om jag gjort det själv. Enkelt och rättframt, detaljrikt och svepande om vartannat.
Kan inte låta bli att citera än en gång:
Håret var långt och slingat i blont och ljusrött. Fixade läppar, stora och stela.
Fuskögonfransar som feta flugben och naglarna absurt långa som klor i glittrigt blått.
Särskilt det där med flugbenen är på pricken, ofta tillsammans med de där vanskapta läpparna hos många unga damer nuförtiden. Det är långt ifrån snyggt. Det är helt enkelt fult. Dessutom helt ute, enligt ett modeorakel jag hörde vid ett tillfälle i höstas.
Mycket igenkänning, alltså. När det gäller språk och miljöer, inte personligen. (Nej, jag har inte botoxat läpparna.) Det gör att boken känns bra.
 |
| Pausservering |
 |
| Omklädningshytter |
 |
| Full fart |
Nej - det handlar inte om covid. Det här handlar om alla positiva och trevliga människor man kan träffa på en dag.
Här följer ett persongalleri:
Två glada gossar (de såg ut som 16-åringar, men var förmodligen äldre) från en badrumsbyggarfirma, sitter nere i vår "lobby", när jag går iväg mot gymet.
- Jaså, är det ni som bygger om ett badrum häruppe?- Jajamen. Det är ett jävla liv.- Jo minsann sa, jag och skrattade.- Men vi är nog snart färdiga.- Skönt.I snart en veckas tid har huset mer eller mindre skakat av deras arbete. Bilat i betong och kakel.
En kille på gymet vinkar på avstånd, när han får syn på mig. Jag känner igen honom. Kommer ihåg hans namn, trots att det måste vara 20 år sedan vi sågs förra gången. Längre tillbaka lekte vi på samma gård, som små pojkar. Så kan det vara. Jag går fram till Göran och frågar hur det är nuförtiden.
- Jotack, bra. Ska åka till sjukhuset i Kalix i eftermiddag för att få ett beslut om knäbyte. Så det är väl bra.
En städare sitter i städskrubben i trapphuset, när jag kommer hem igen. Han ser utmattad ut, så jag frågar hur det går.Han skiner upp och kommer ut ur skrubben.- Det går fint, säger han på bruten svenska, och börjar prata. Jag måste bara värma mig.- Jaså! Men här är det ju varmt.- Men det är de där andra trapphusen. Där är det kallt.Vi har två trapphus från gården som bara har anslutning till loftgångarna. De är endast lätt uppvärmda.- Vill inte ha jacka på mig när jag städar.Han har kortärmat.- Då förstår jag, sa jag.Han ställer sig mot ett element.- Du får jobba lite hårdare, så löser det sig, sa jag.Han skrattar bara.En ung kvinna vill komma in i huset, samtidigt som vi kommer hem från ärenden på stan. Vi har ju för vana att heja på alla som vill in här och som vi inte känner igen.- Ska du besöka någon?- Sorry I don't speak swedish. I live here.Då förstår vi. Hon är en av de nya som flyttat in i andra hand.- Okay. You are the new tenants in Zheijan's flat.- Yes, that's right.Hon ler och går mot hissen. Vi går mot trapporna.- You are from Croatia, aren't you. (Man har ju insideinformation, när man är i styrelsen för föreningen.)- Yes.- Beautiful country, sa jag.- But poor, sa hon och log, innan hissdörren gick igen.I kassan på bokhandeln står en kille, som jag presenterar mina fynd för, för att betala. Han blir glad och börjar genast recensera mitt inköp.- Har läst dem alla tre. De är bra.Han nämnde Peter Mays Lockdown speciellt.- Så vill vi inte ha det.Pratade vidare om böckerna. Det var ingen kö till kassan, så han tyckte väl att han hade tid.Göte, en gammal bekant applåderar på håll, när han ser mig.- Heja, Bert. Du ser pigg ut.
*****
.. hitta något på bokrean. Men jag gick dit i alla fall. Lite nyfiken är man ju. Inte var jag som de där största entusiasterna som står i kö klockan öppningsdags (oavsett när det är), utan jag gick nu på eftermiddagen.
*****
Här promeneras, åks skridskor, sparkas spark, leks med hundar och umgås med bekanta, eller med släkten.
De fina grillplatserna är nyputsade för i år med fina läskydd.
Vi nöjer oss dock med bara 6 kilometer, och avslutar rundan genom stan. Hem och ladda. Det blir vinprovning ikväll.Mindre folk i farten i stan än på isvägarna. Lavinfara råder.
 |
| Solen stajlar sig med ett diadem. |
After work. Ja det är ju allt nuförtiden. Jag slutade ju för snart 5 år sedan (tiden går), så vad är inte "Efter jobb". Eller Aw, som det kallas. I alla fall här i stan, där traditionen att gå ut och äta lite gott eller ta en drink är rätt vanlig. Ja - på fredagar, alltså.
Vi gjorde slag i saken vi också, nu när restriktionerna släppt. Aw har inte varit på tapeten de senaste två åren. Krogarna har inte kunnat stå till tjänst med det. Men i dag var det första gången på länge som en av våra kvarterskrogar öppnade för sin fredagstradition.
Plats bokade jag i förmiddags. Och strax före 17.30 traskade vi iväg genom myssnöiga gator de 300 meterna till krogen.
 |
| Förrätt med bubbel. Det fanns mycket att välja på. |
