Fädernas missgärningar

"Tiden krängde av sig sin veckodagskostym. Varje enskild dag blev stor, full av väder och vind och skog och djur."

Det där citatet kunde mycket väl stämma på mig. Hur jag efter pensionen ibland får tänka efter både en och två gånger vilken veckodag det är. Och datum ska vi bara inte tala om. Tidens flykt är väldigt påtaglig på ett helt annat sätt, än när jag jobbade. 

Tiden går fort när man har roligt, sägs det. Då kan jag säga att den ibland går fortare när man har tråkigt. Fort och enahanda. 

Men nu klagar jag för mycket. Jag har det ju bra. Gör vad jag vill, när jag vill, och hittar på en del roliga saker emellanåt.

Citatet ovan  är hämtat från Åsa Larssons bok Fädernas missgärningar som jag nu lägger på hyllan efter de 558 välfyllda sidorna. 

Ett gammalt mord blir föremål för utredning. Vem är inblandad i bortförandet och så småningom mordet på världskände boxarens far. En far som nu hittas av en slump efter att ha varit försvunnen i flera decennier. 

Det där citatet är ett av flera, där jag känner igen mig. Det är därför som jag tycker att boken är så bra. Den är skriven, som om jag gjort det själv. Enkelt och rättframt, detaljrikt och svepande om vartannat. 

Att sedan miljöerna till viss del är kända (den utspelas ju i Kiruna, där jag bott under min uppväxt) gör ju inte saken sämre. 

Kan inte låta bli att citera än en gång:

Håret var långt och slingat i blont och ljusrött. Fixade läppar, stora och stela.

Fuskögonfransar som feta flugben och naglarna absurt långa som klor i glittrigt blått. 

Särskilt det där med flugbenen är på pricken, ofta tillsammans med de där vanskapta läpparna hos många unga damer nuförtiden. Det är långt ifrån snyggt. Det är helt enkelt fult. Dessutom helt ute, enligt ett modeorakel jag hörde vid ett tillfälle i höstas. 

Mycket igenkänning, alltså. När det gäller språk och miljöer, inte personligen. (Nej, jag har inte botoxat läpparna.) Det gör att boken känns bra.

*****