måndag, januari 23, 2017

Ibland ...

.. händer det liksom ingenting. Eller i varje fall rätt lite. Som nyss till exempel. Jag snöt mig.

Men det kanske inte är så intressant. Gubbsnuva är gubbsnuva och det kan man nog inte göra så mycket år. Den bara finns där.

Efter en lite darrig natt med hög puls, funderade jag länge på morgonen om jag skulle åka till sjukhuset eller inte. En frukost senare hade det stabiliserat sig på 70 slag i minuten, så jag beslöt mig för att jag var klar att möta dagen utan extern hjälp.

Det blev lite läsning en stund på soffan. Det blev lite telefonkontakt med vårdcentralen för att beställa tider för provtagning. Jag är nu inne i en övervakningskampanj. Har också fått en ny medicin, som ska utvärderas. Den medicinen är så ovanlig att det bara fanns en endaste förpackning kvar i centrala stan. Här finns fem apotek inom en halv kilometer hemifrån. Det jag gick till hade den inte, men där kunde de konstatera att "- Lejonet har en ask. Jag reserverar den, så ingen annan hinner före."

Efter lunchen tog jag en rask promenad. Grått, men friskt. Gick ut på isen, efter att ha inspekterat isborgsbygget, som framskrider raskt. Det ser ut att vara samma arkitekt som i fjol. Tre långa rutschbanor och fina utsmyckningar.


Ute på fjärden var det sparsmakat med folk, om man säger så. En invandrarpappa som lekte med en överlycklig 2-åring i snön. En hundägare, en nybörjare på skridskor (Man ska inte skratta.), en dam som gick pratande i telefon oavbrutet.

Långt ute vid de närmaste öarna skickade en snöslunga tjusiga plymer upp mot himmelen. En bil körde plötsligt förbi mig. Och efter 5,3 km var jag hemma igen. Till dagens första kopp kaffe och Nordegren & Epstein.


30 km/tim, är det som gäller på havsis.

*****

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar