Yngre är äldst

"Men herregud så stor han har blivit, lille Bert. Jaja. Det är ju på barnen man ser att man blivit gammal". Så lät det alltid när jag, tillsammans med mamma och pappa råkade någon bekant, som inte hade setts till på länge.

Härom kvällen började jag undra om det där var rätt, efter att ha sett trailern för Stinas intervju med en gammal stjärna.

Jane Fonda, skrynklig som ett russin, men ändå snygg. Snälla nån, nyss var hon ju jämngammal med mig. På sjuttiotalet med sina gymnastiska övningar i snygga trikåer, tyckte man då det. Nu är hon plötsligt någonstans i närheten av min mamma.

Sen råkade jag slå upp senaste katalogen från Gant. Vem hittar man där om inte en gammal gubbe. Blir tvungen att konsultera sambon.
"Ja, det måste väl vara sonen till Robert F Kennedy, han brorsan till John."

Senatorn som förväntades bli en ny Kennedy på USA:s presidentpost 1968 men mördades under valkampanjen. Och Robert F:s son heter förstås Robert F Kennedy han också. Med tillägget Jr. En evig junior.

När pappan mördades var jag 19 år, 1968. Då måste Jr ha varit en lite grabb på, säg 10, högst.Och nu - en gammal man. Betydligt äldre än jag. Känns det som. Väderbiten, seg, men fortfarande med en viss fräschör. (Säger man så om män?)

Det är på barnen man ser att man blir gammal....

Nä - det där håller jag inte med om.

Det är på en själv man ser att alla andra blivit äldre.
Än en själv!