Paradoxien

Du är annorlunda. Jag är annorlunda. Vi är annorlunda.

Annorlundast i hela världen. Det är nu konstaterat.

Vi i Sverige är det mest sekulariserade landet näst efter Japan. Fem procent av oss går regelbundet till någon form av religiös församlingslokal. I USA är motsvarande siffra 50 procent. Liksom i Polen. 80% av männen i Turkiet deltar i fredagsbönen.

Svenskarna har också den svagaste tilltron till starka ledare, och har den största respekten för frihet, öppenhet och demokrati.

Det där låter väl jättebra. Här har vi största chansen till att vara en fristad, en oas i en värld, där vi lärt oss att allt annat än Sverige är annorlunda. Så är det alltså inte. Det är vi själva som avviker mest.

Samtidigt är vi ett av världens mest utpräglade invandringsländer. Om man ställer det i proportion till landets storlek.

Kul, eller sorgligt.
Utvecklande, eller hämmande.
Välkomnande eller avvisande?

Ja, det är frågor vi kanske borde ställa.

Själv tycker jag att det är spännande att bo i ett sådant land, och tycker inte att jag är särskilt annorlunda.

Jag är människa.

Fast kanske lite eljest.





Läs om Integrationsverkets undersökning. På DN Debatt. Eller hos Integrationsverket.

Andra bloggar om: Invandring, Integration, Segregering