I morse vaknade jag tidigt. Klockan fem i fem! Det är då som helvetet bryter lös.
Under natten hade det snöat 1,5 (en och en halv) cm (c e n t i m e t e r !). Detta föranledde en insats av både väghyvel och minst en traktor. En insats som varade i 40 minuter och som bestod i ett frenetiskt skrapande, skyfflande och gnisslande. Ner till asfalten skall man, och inte förrän gnistorna står som ett bättre nyårsfyrverkeri kring skärbladen, ger man upp.
Jag bor på Stationsgatan. På den del som sträcker sig mellan Kungsgatan och Smedjegatan.
Denna ungefär 200 m långa sträcka korsas på två ställen av gågator. Alltså finns farthinder byggda för att dämpa trafiken. Man kan alltså säga att det är en lugn gata. På nätterna är det normalt nästan lika tyst, som ute vid stugan vid havet. Så tyst och lugnt att jag har en balkongdörr i sovrummet på glänt mot den inglasade balkong som vetter mot gatan. Dag som natt.
Ett tag trodde jag att de hade missuppfattat fartguppen och tagit dem för snödrivor som skulle planas ut.
Så plöstligt tjugo i sex. Dödstyst! Inte ett ljud. Ingen röjning i andra kvarter. Stationsgatans vidare sträckning på andra sidan Kungs- eller Smedjegatan, välsignas även fortsättningsvis av ett jungfruligt och rent nysnötäcke. Bara denna enda lilla, lågt trafikerade sträcka är högt prioriterad.
Nu ligger den där, välhyvlad, polerad, och väntar på de fåtal bilar, som kör just här.
Behöver jag säga att den avdelning inom kommunen som finansierar snöröjningen ständigt klagar över att man har för lite pengar.
Men jag har lösningen.
Snälla Ystad, Blomstermåla, Kalmar, Halmstad eller Örkeljunga.... Köp våra snöröjare! Ni behöver dem bättre.
Andra bloggar om: Snö, Vinter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar