Får jag presentera fru nässelfjäril. Porträttet lät hon mig ta, efter att jag räddat henne från vårt underjordsgarage. Där satt hon, mitt på golvet med vingarna hoppressade. Medtagen. Det var ingen svårighet att nypa fast mellan tummen och pekfingret och bära upp henne i ljuset.
Lite sockervatten serverades, men avböjdes. Ett slag var hon medvetslös.
Men efter en stund i min varma hand började hon tillfriskna. En kort stressig fotosession hann jag med. Inte så lätt med fjärilen i en hand och kameran i den andra.
Ett porträtt blev det. Sedan fladdrade hon iväg upp. Det sista jag såg var att hon satte sig på ett räcke på tredje våningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.