Den gamle mannen med rullatorn stapplade fram till cappucinobaren på uteserveringen. Där stod tillfälligtvis ställets kock och pratade lite löst med killen bakom disken.
"Skulle ni servera surströmming här, så skulle stället vara fullpackat". Den gamle talade med hög, tydlig men lite gammelskrovlig röst.
"Det säger jag bara - fullpackat."
Kocken tittade på honom.
"Här?"
"Ja - Förr i tiden kunde man få sig en surströmming här. De hade stora tält och serverade surströmming på premiären. Massor med folk. De skulle ni ha också, om ni serverade surströmming här imorgon. På premiären."
"Njae", sa den unge kocken, något tvivlande.
"Jodå. Det kan du skriva upp! Men det går väl fasen inte an nuförtiden... att servera surströmming till folk, som förr" muttrade farbrorn och stapplade iväg med sin rullator. Han hade fått säga sitt, och var nöjd.
Det var inte så väldigt länge sedan som ett par av livsmedelsbutikerna i centrala stan serverade surströmming i stora restaurangtält på premiären. Det var ett populärt lunchalternativ för folk som jobbade i stan. Det var den tiden han saknade.
Kocken och killen bakom disken, log lite och kommenterade något ohörbart. Inget negativt. De log lite överseende.
Nästa kund att närma sig disken var en äldre dam, lite prudentlig.
"Ett glas vitt vin, tack".
Det gick an.
Nuförtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.