En av fördelarna med att bo i en mindre stad är att man alltid, så gott som, träffar någon man känner, om man går ut och sätter sig på ett fik. Eller också blir man bekant, därför att det är så trångt om saligheten att man slår sig ner på vilken ledig plats som helst.
Idag när jag åt lunch så dök Birgitta upp, och så anslöt Stefan. Anders avlöste och Mats hann både komma och gå. Prat och surr och planering. Sen försvann alla åt sina håll, jag fixade helghandling.
Men när man bor i stan, har 100 meter till "smeten" och vädret är vackert, så är det lätt hänt att man dyker upp igen, för en kaffe. Och där sitter Simon, med sina bekanta, och säger "slå're ner!". Så blir det en snackstund igen.
Nu drar jag mig i alla fall tillbaka. Fjärran från vimlets yra tänker jag tillbringa långhelg i stugan. Åter måndag.
Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar