Luciamorgon 1955

Året då vi flyttade till från Kiruna till Luleå i oktober, flyttmånaden. Jag minns att jag fick en sats ByggIplast av min barndomskompis i grannfamiljen, när de vinkade av oss på järnvägsstationen i Kiruna. ByggIplast var föregångare till Lego. En femma fick jag och också.

Sommaren hade varit varm, osedvanligt varm. Det badades i Luossajärvi med behållning. Getingarna var många.

Under vintern hade vi hört historien om mannen som begravdes under en lavin och blev liggande under snön i en vecka innan han hittades. En röd biobiljett fastsatt på en skidstav och uppstucken genom "taket" räddade honom.

I radion hördes bara Sveriges Radio. Bara det. Tills Program 2 startade. TV fanns inte.

Under hösten var det folkomröstning om högertrafik. Folket meddelade avslag. Starköl kunde bara köpas på Apoteket. Mot recept.

På bio gick "Ung rebell" med James Dean. Storasyrrorna dånade, och fick också sörja, när James körde ihjäl sig med sin sportbil.

Men jag hade annat att tänka på.
Att vara stjärngosse, och att inte bränna mig på det där ljuset, till exempel.
För det var första gången jag fick förtroendet, att bära ett levande ljus i händerna.

Vilket resulterade i att jag hösten därpå, i första klass, blev klassens ljus.

Förstås.

Andra bloggar om: Lucia

Inlägget inspirerat av de bilagor som följer med lokaltidningarna, med hundratals bilder på små barn och andra utstyrda i vita särkar, tomtedräkter med mera. Och jag tänker:
"Vad är det för kul med det, annat än för telningens försörjare? Töntigt!"
Varpå jag lägger ut en likadan på mig själv, på bloggen.
Man undrar.

Fast jag hälsar i alla fall inte till mormor.