Tack och lov

Hotet om en grön/brun jul låg tung över oss, därute i skogen. Och när Helen (hon som på Rapport går under uttalet Hällen) på lördagskvällen drog till med att "någon centimeter snö blir det nog" insåg vi att det var kört.

Men ofta har ju vädermakarna i Norrköping med de utsända kolportörerna i TV-huset inte riktigt förstått det där med prognosmakeri.

Vi vaknade alltså med 15 vackra, vita, fluffiga hundradels meter på träden, marken, taken och bilen. Solen förgyllde allt på julaftonsmorgon där den kämpade sig upp på den blekblå himmelen. Luften frisk och av typen minusgrader.






Ute på gården satt Mickel och filosoferade, men drog snart vidare. Han hade väl fullt upp med att raska hela dagen, kan jag tro. Isen låg ju fin.




Julaftonens förmiddagskaffe smakade extra gott efter en härlig promenad i den vitmenade naturen. Mamma ville, som vanligt, gå och titta på den vackraste granen i trakten.

Sidensvansflockar som silverklockor i skyn var det enda som hördes, när vi vandrade hemåt mot julaftonens övriga aktiviteter.