Helt oskyldigt sitter jag och läser en bokrecension skriven av Jonas Thente i DN*). Jag blev alldeles skakis, alldeles ställd. Jag inser att det här inte håller längre.
Jag tänker komma ut!
Det går inte att hålla hemligt längre. I många år har jag försökt släta över min läggning. I alla år, faktiskt. Kanske har jag inte insett allvaret, inte trott att det var så viktigt. Men nu inser jag det.
Jag är kartfetischist! Liksom Jonas Thente har jag en svaghet för att titta på kartor. Ibland kan jag bli helt förlorad bland ekvidistanser, trigonometriskt bestämda höjdpunkter, eller tecknen för fornminnen och bäckvad. Låter fantasin skena, får bilder i huvudet av hur det ser ut på sluttningarna av Bahkkabahukcohkka, eller i skogarna vid Manson. Planerar och står i. Där borde man gå.... Undrar hur stenigt det är bakom den där bäckkröken.
Inte visste jag att vi är en folkgrupp. Kanske bara Jonas och jag. Men ändå.
Akta dig för att häckla oss!
Du kan åka dit för hets.
*****
*)Jonas Thente recenserade ett bokverk med kartor från tidigt 16-1700-tal. Det är väl inte riktigt min grej. Jag vill ha mer aktuella blad.Andra bloggar om: Kartor, Geografi, Jonas Thente
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.