Jag har tagit av mig skidorna och går på skaren längre upp på sluttningen. Snön är så hård att man lätt skulle kunna cykla på den. Om man nu skulle komma på den idén.
Vuoddasreaidda, fjället i bakgrunden, är enligt sägnen ett heligt fjäll, för samerna. Redan som barn fascinerades jag av historierna om hur fjället använts som ättestupa. Förmodligen skrönor, men fantasin kom förstås i rörelse.
Det här är alltså kända trakter, kända dalgångar för mig sedan länge. Jag var här första gången i 2-3årsåldern. Och jag söker mig gärna dit, gång på gång. Olika årstider. Vuoddasreaidda står där, mäktigt och bastant.
Beständighet. Förgänglighet.
Två motsatser.
Berget står för det första.
Jag för det andra.
Och inget av dem vill jag vara utan.
*****
Andra bloggar om: Norrbotten, Fjällvärlden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.