Vilken lyx. Vilken förmån att få vara med. Vi var 40 förväntansfulla, som satte oss till bords, efter att först ha serverats mousserande vin, minglat och vinglat runt och letat sin sittplats. Det var bordsplacering. Herr vinmakaren, Francesco Ricasoli, tog vid och presenterade varje vin, på sin italienskengelska, men gift med en svenska och med svensktalande döttrar "at least when they are angry with me".
Glasen glittrade, skratten kluckade, gamla och nya bekantskapsband knöts.
Detta var vad vi åt och drack. En fantastisk mix av italienska, och mycket norrbottniska influenser. Våra nordliga råvaror håller på att ta världen med storm.
Antipaston - Marinata di tonno - var en citrus- och persiljemarinerad tonfisk med ruccola och rostat tunnbröd. Till detta serverades en kryddig chardonnay, som verkligen visade hur den druvan kan smaka. Inte det vanliga blaha-drickat, som många chardonnayviner kan hänföras till. Torricella Chardonnay.
Sedan kom primo piatto - Risotta ai porcine. En krämig risotto på vialoneris med Karl-Johanssvamp och färsk babyspenat. Ett lätt rödvin passar bra. Brolio Chianti Classico.
Första pastarätten - Primo piatto paste ravioloni mozzarella e pomodori al basilico. Stora ravioli med mozzarella och tomat på spegel av basilikasås. Här tynger det till sig, vinet. Rocca Giocciarda Riserva.
Huvudrätten - Secondi Grigliata di renna alla salsa di mirtilli. Det var grillat renkalvinnanlår med svartvinbärssky, serverad med parmesanpotatiskaka. Där krånglade det till sig lite i mitt huvud. Var det blåbär (mirtilli), eller svarta vinbär i såsen? Glömde fråga. Nåja. Gudagott var det i vilket fall och vinet Castello di Brolio 2001, satte en verklig punkt. Stor doft, som man måste vänja sig vid, fin smak som fyllde hela munnen. Dyrt! 295 kronor på systemet. Men så finns det bara ett fåtal flaskor kvar i lager. Måste beställas.
Dessertens vin var också en sällsynthet. Finns inte att köpa i Sverige längre. Bara 300 flaskor har lämnat vingården. Ett Vin Santo. Passade utmärkt till Mousse alle more Nordiche (hjortron finns uppenbarligen inte i den italienska vokabulären) - Hjortronmousse svept i tunn, tunn och mycket mörk choklad, och smaksatt med amaretto.
Kockarna kom ut och fick välförjänta applåder.
Där var ätandet och provandet klart.
Men vi avrundade med kaffe och grappa, förstås.
Framåt ettiden traskade vi hem genom stan, som vimlade av festsugna. Fredag, lönehelg. Det betyder många hitresta. Shopping och nöjen lockar. Mest udda var nog MC-klubben "Svinkallt" från Kiruna, på hippa baren Invit, där vi var några som samlades före kvällens evenemang. Frodiga grabbar i skinnväst, kedjor och tatueringar. Med skummande öl i glasen och fest i blick.
Så går det till i höga nord.
*****
Andra bloggar om: Mat, Vin, Luleå, Norrbotten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.