Varför är det så ont om Q? Det undrade Hasse Alfredsson i en av sina böcker en gång.
Varför är det så ont om komma? Det undrar jag.
Kommateringskonsten är i utdöende. Eller har det kommit nya direktiv, som jag inte känner till. (Såg ni! Ett komma.)
Läs den här meningen, skriven av ett proffs:
"Vi vill med Hjärnbalken synliggöra dessa viktiga men
ofta alltför osynliga insatser samtidigt som vi har lite
roligt."
Nog hade jag velat ha minst två kommatecken där, för att läsa den bekvämt. Nu fick jag läsa om den en gång till, eftersom det hakade sig. Det blev bara ord staplade på varandra. Ändå var meningen inte alls särskilt lång.
Den finns i en annons om ett näringslivspris här i Luleå.
"Tilldelas det företag eller den verksamhet som genom ett varumärke för en tjänst, produkt eller verksamheten själv betytt mycket för att Luleå som stad och regioncentra i Norrbotten uppmärksammats nationellt och internationellt."
Där hade vi ett annat utdrag ur samma annons. Där finns kommatecken. Men det kunde finnas fler. Dessutom finns ett gravt grammatikfel. Ett numera klassiskt sådant. Hittar du det?
Kanske är jag konservativ. Eller har jag dyslektiska symptom?
Vad tycker du?
*****
Andra bloggar om: Språk, Läsning, Läsbarhet, Läsförståelse, Centrum, Luleå, Reklam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.