S kommer in med knäppta händer i rummet där jag sitter. Hon ser vädjande och bekymrad ut.
- Bert. Det här är kanske en konstig fråga.
- Jaha!?
- Kan du komma och rädda en nyckelpiga som har trasslat in sig i mitt tangentbord. Jag kanske har dödat den.
Akuten, dvs jag, rycker ut.
- Åh, jag tror den är skadad, säger S. Eller har jag kapat ett ben på den?
Jag studerar den lilla tvåprickiga kraken.
- Nej. Den spelar död. De gör så, när de upplever skräck. Den har väl förmodligen träffat något monster.
Jag petar försiktigt ner den i handen. Den ligger förstås på rygg som nyckelpigor plägar. Men bara några sekunder senare känner den sig trygg.
- Alla ben i behåll, säger jag, och låter den springa upp på ett finger. Utanför dörren höjer jag fingret och den springer upp högst i topp och vågar språnget.
- Tack, sade S.
Och det gjorde nog pigan också.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar