Hemma och krasslig. Skit också! Lämnar kompisarna på jobbet i sticket. De som är så få idag, eftersom jag gett en kollega ledigt också.
Det är brorsans fel.
- Du har väl ingen bror, hör jag dig förvånat utbrista.
- Nä, men andra har, säger jag.
Den person som hade glömt ploga vår infartsväg i stugan i förra veckan, vilket tvingade mig, med en lätt förkylning skotta femtio meter väg fri från 30-40 cm nysnö plus en mer än halvmeterdjup vinddriva någonstans mitt på, var en bror. Eller är.
Ordinarie snöplogaren i byn hade opererat knät och således anlitat brorsan för att ploga vägarna. Men instruktionen om vår lilla väg hade missats.
Så här sitter jag.
Med huvudet fullt av mer än hjärna, om man säger så.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.