Vi har haft ett helsicke här hemma i drygt ett år. Jag har inte berättat det för någon utanför hushållet. Men nu kan jag lätta på förlåten och komma ut. För den terror vi varit utsatta för är nu över, så gott som.
Katrin har lämnat oss. Snart, mycket snart.
Tack och lov!
Som sagt; det var förra hösten som hon flyttade in och tog över. Försåtligt tog hon sig in och blev kvar. Vi lät det ske, eftersom hon verkade så bra. Det har vi ångrat, i stort sett alltsedan dess. Men vi har tigit och lidit, svurit och kämpat med henne.
Trots hennes fina tillnamn, Katrin Plus 360.
Det där "plus-et" undrar vi över. 360 kan vi till nöds förstå, med tanke på det antal dagar hon tjänstgjort. Till nöds.
Jag talar om toalettpapper. Världens absolut sämsta! Katrin Plus 360.
Det var en hel bal av denna undermåliga produkt som hamnade i vår ägo. Tyvärr. Men vi har ju varit tvungna att förbruka den, trots allt.
Tänk er ett papper, som knappt håller att dra från rullen. Med våtstyrka minus 76 eller något sådant, där noll är Edet kräpp (om den sorten nu finns kvar).
Försök fukta en bit Katrin för att torka bort exempelvis en tandkrämsfläck, som råkat hamna på badrumsgolvet.
Resultat: Fläcken är kvar och golvet är täckt av blöta papperssmulor. Jo, jag vet att toapapper kanske inte är de lämpligaste städmaterialet, men ändå.
Och den produkten ska man använda för kroppsliga hygienändamål.
(Läs inte vidare om du nu är kräsen.)
Men det är som att torka sig i baken med en ytterst liten tuss bomull!
Jag tycker att alla med samma namn (jag känner flera stycken) ska gå samman och bilda proteströrelse. Ty denna Katrin är en skam.
Ännu finns ungefär en halv rulle kvar. I stugan.
Men sedan gäller: Välkommen Änglamark, Serla, Edet eller vilken annan sort som helst.
Katrin är dödförklarad.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.