Inte som tänkt ...

.. men bra ändå! Den där middagen igår, som jag så stort började förbereda vid halvsextiden, genom att på TV-kockars vis ta fram alla ingredienser och lägga allt i därför avsedda skålar börja ansa grönsaker, skala potatis och lök samtidigt som jag mentalt förberedde slutprodukten genom mental, inre projektion.

Till det hörde ju även huvudingrediensen som var av djuriskt ursprung och fruset. Det är nu bara bra i detta fall, eftersom den ska skäras i tunna eleganta skivor. Det är enklast när den fortfarande är i isens grepp.

Det skulle bli suovas, med dragonpotatis och messmörsås med kantareller.

Efter grönsakerna tornade snart ett elegant torn renkött upp sig på skärbrädan, vackert skuret. Lövtunt. I motljus blev det väldigt snyggt. Se bild!

Potatisen koktes milt al dente, fick en iskall avrivning, för att stoppa kokprocessen och övergöts sedan med olivolja av bästa kvalitet. Dragon, salt och svettad lök därtill och sedan blandades det, varsamt. Inget mosande här inte.

Suovas steks varsamt under kort tid i medelvarm panna, samtidigt som broccolibuketterna blancheras på plattan intill. Ett par minuter. Peppar och salt efter behag, och för broccolin gäller även där en kalldusch, lite olja, salt och ett par kort strösocker. Slungas.

- Dags att hyfsa drinken. Maten står snart på bordet, ropar jag till matgästen.

Snygg uppläggning. Den varma messmörsåsen i en stilren apostrof längs tallrikens högerkant.
Servering.
Ett Amaronevin i de vidkupiga glasen.

Sätter tänderna i första köttbiten... Fortsätter under viss förvånad tystnad, men kan till slut inte låta bli att ställa frågan.

- Är det här suovas?
- Nä. Det smakar då inte så.

Man kan ju inte lyckas jämt.
Det jag hade lagat var renskav, simpel vardagsmat.

- Men det var gott ändå, sa gästen.

*****
Andra bloggar om: Mat, Suovas, Renskav, Norrbotten,