Det finns en plats på jorden ...

.. där solen aldrig ler.
Den platsen heter Boden.
Dit vill jag aldrig mer.

Så skaldades det på den tiden jag gjorde lumpen. En tid som jag tyckte var rätt positiv, trots allt. Vi hade en bra sammanhållning och väldigt kul på min lucka.

Nåväl - Idag var vädret precis sådär. Solen log inte särskilt mycket, eller inte alls. Det regnade på förmiddagen. Men på eftermiddagen började vi se tendenser till uppklarning.

 - Vi sticker till Boden, sa jag.
Och fick godkänt för den idén.

Sagt och gjort. Vi behövde en liten utflykt, för att inte alla dagar ska bli likadana och flyta ihop till en svårdefinierad tidsklump. Det är bättre att sätta en dagsidentitet på varje dag. Jag tror tiden blir lite längre då. I huvudet, alltså.

Och solen log.
I Boden.

Strosade på stan. Skam till sägandes så har jag inte besökt denna min födelsestad på massor av år, trots att den ligger bara knappa fyra mil från Luleå. Den hade förändrats. Mycket! Ny, stor galleria. Ett gigantiskt hus, där förut Åhlens hade sin lada med tillhörande parkeringsplats.

Trevliga gågator. Men lite litet, trots allt.

Sen lunch.

 - Ska vi åka till Havremagasinet.
Ännu en idé, som fick godkänt.

Havremagasinet är en gigantisk byggnad, som numera inrymmer en konsthall. I sex våningar! Där pågick utställningar av tre olika genrer för närvarande. Målningar av Bodenkonstnären Stig Sandberg. (Bodenskolan), Sex bodenfotografer, samt ett antal isländska konstnärer med ett brett utbud. Bland annat Olafur Eliasson, fotograf som är världsberömd. Kallades fotografernas Bruce Springsteen av receptionisten.

Imponerande utställningar väl värda vårt besök.

Så fick denna onsdag sin egen identitet: Kul kulturtur.




Asphere av Roni Horn.
Världsberömd stålkula. Vikt 125 kg. Tog nio år att färdigställa.

 

Nervscape. Hrafnhildur Arnardottir, samt
Draw without looking. Joan Jonas.
Den förra utställd i New York senast. Den senare en video gjord från en live performance på Tate Gallery i London.

 

 



*****