Vissa veckor ...

.. är mer välmatade än andra. Den senaste till exempel, då vi förra lördagen drog till fjälls under sken att vi skulle till Korsika. Resan var ju lite hemlig, eftersom vi rymde med en blivande 60-åring som inte vill röja sig.

Det där med Korsika var det flera som gick på, när jag beskrev hur vi mötte den korsikanska kusten i sol; hur vi tittade ut över medelhavsblått vatten och gröna timjanhedar. Allt det där beskrevs livligt på Facebook och fick många undrande kommentarer.

Nu hamnade vi inte där, utan på en av Sveriges absoluta smultronställen. nämligen fjällstationen i Saltoluokta cirka 12 mil väster om Gällivare. Känt för sin atmosfär och sin goda mat.

Hr Bodin i toppform

Vi besteg traditionsenligt grannskapets närmsta topp i strålande sol, men höll på att blåsa ner från toppröset på 1200 meters höjd.

Kvällarna ägnades åt mat. Trerättersmenyer fyra kvällar i rad. Många tips fick jag. Allt ekologiskt, och så långt möjligt närproducerat. Det var sik, röding, ren; det var goda viner.

Det var trevliga möten. En liten fågelunge räddades efter att har trasslat in sig i högt gräs. Sattes på en stam och tackade med ett pip.

Pip.

Det var Sofia, teaterelev från Luleå men numera Göteborg, som jobbade som servitris. Proffsig, trevlig, rolig.

I bastun träffade vi en ung man från Kassel, som vandrat nio dagar i Sarek. Tyskan satt rätt bra, vilket överraskade mig.

Tolvårigen busgrabben med rötter i Etiopien, som tyckte jag hade den bästa telefonen.  - Samsung Galaxy, wow, sa han. Där var Anton och Sofia, unga studenter från Umeå, som gjorde oss sällskap emellanåt. Och där fanns en skotte, som jobbade i gruvan i Malmberget, men som cyklade alla tolv mil till Saltoluokta ena dagen, och vände åter nästa.

Utsikt från rumsfönstret

Så kom onsdagen. Hemresa. Packar upp och packar om. Sover en natt och flyger sedan till Stockholm på torsdagmorgonen. Traskar runt i solen där. Tar en fika på Piccolino i Kungsan och äter middag hos Sven-Harry i Vasaparken.

Norrtullsgatan

Fredag ägnades åt mer traskande från Ynglingatan till Fotografiska på Stadsgårdskajen. Första gången för mig och nu var det min tur att födelsedagsfiras en månad efter dagen. Jag blev bjuden. Fint ställe. Intressant. Sevärt.

Dagen fortsatte i hipsterskvarteren på Söder, där vi överraskade en vän, som vi inte sett på flera år, genom att under promenaden messa honom via Facebook och undra om det fanns något bra fik på Söder. Hans bästa tips var semesterstängt, när han överraskad av vårt meddelande kom för att möta oss där. Men det fanns ju flera fik.

På "hemvägen" slår vi oss ner i solen på Odengatan och tar ett glas rosé. Tittar på folklivet, eller snarare: Glor på folk.
 - Tänk om Annika Bryn skulle råka komma förbi, sa jag.

Men det gjorde hon inte.

En gammal bekant fick syn på mitt utlagda foto på Facebook och kände igen var vi fanns. Men när han hade smugit dit för att överraska oss, hade vi redan försvunnit. Jäklar!

Vidare mot nya äventyr. Packar bilen full och drar till landet. Äter tapas i trädgården. Njuter. Och somnar sent till ljuden av grågässen ute på fältet och tranor i fjärran.

Lördag. Molstaberg. Ett litet crèperie inrymt i turkos "ägghusvagn". Fransk man, australiensisk hustru står för servicen. Skratt och lite trams. Och gott.

Räddade en silverstreckad pärlemorfjäril från innedöden. Det kändes bra.

God middag i köket på Hammersta. Vädret lite ogint för utesittning. Deckare på TV och sedan i säng.

Sörmland är vackert. Även om det är mulet och lite småkyligt. Det blir lång frukost och promenad.



Vid 16.30-tiden tar jag tåget från Läggesta till Arlanda och svischar hem. Resten av sällskapet blir kvar.

Jag måste hem och jobba.

Välmatad vecka. Den kommande blir säkert lugnare.

Sörmland är vackert. Även när det är mulet.

*****