fredag, juli 29, 2016

Nu är dom här ...

.. Pokémonmonstren. Tydligen finns ohyran utplacerad även här på vår strand. Två ungdomar har idogt jagat dem vid ett par tillfällen ikväll.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Får man ut folk i naturen är det väl en sak. Men redan har jag hört skräckhistorier i trafiken, där korkskallar ställt till det. 

Varför är det så svårt att skilja fantasi och verklighet. Ska vi alla gå omkring i någon slags kombivärld i fortsättningen.

Jag tycker den verkliga räcker mer än väl för att uppleva spänning.


*****

6 kommentarer:

Annika sa...

Sturtlujligt är vad det är. Det finns väl roligare saker att titta på där i naturen än en telefon? (Säger jag som aldrig försökt fånga en pokemon.)

Bert Bodin sa...

Det talas mycket om att detta är ett sätt att få ut ungarna. Som motion, och för frisk luft. Så mycket natur lär de inte uppleva
Om de inte snubblar på någon rot, förstås.

V sa...

Jag tycker det är riktigt roligt, som en modern variant på skattjakt. Tar med mig mobilen på mina motionsrundor i vanliga fall, skillnaden är att jag ibland stannar till och försöker fånga mig en Pokémon nu :-)

Bert Bodin sa...

Det är ju bara så att det blir överdrivet för en del. Men för dig, mogna kvinna, är det ju en annan sak. Fast vilostunder på motionsrundan. Hm!!

;-)

V sa...

Ha ha, ja du ser att jag tar alla chanser att lata mig ;-)
Håller med om att spelandet går överstyr för en del, skillnaden är att vi ser dom tokarna snurra runt utomhus nu ;-)

Bert Bodin sa...

Precis. De pekar ut sig själva, galningarna. :-)