Är det åldern? Det slog mig vid två olika tillfällen idag. Du vet, det där med att man alltid avhandlar sina hälsoproblem, när man träffar en gammal bekant. Det är ett exempel.
På förmiddagen fick jag ett samtal från en gammal kollega. Ja, gammal och gammal ... Hon är fem år yngre än jag. Vi hade väl inte pratats vid på 10-15 år, eftersom vi inte bor i samma stad och eftersom våra arbetsgivare gick och blev konkurrenter med varandra.
Icke desto mindre väldigt kul. Vi hade mycket att göra med varandra, som chefer för olika enheter i organisationen (Den stora Amerikanska.). Jag jobbade till och med på hennes kontor med en specialuppgift en kort tid.
Men nu blev det, som vanligt. Det första var sjukdomarna, eller hälsotillståndet. Men det klarades snabbt av. (Döden nämnde vi inte.) Sedan blev det minnen, rekapitulationer, prat om kolleger; lever hon, blev han sparkad, jaså lastbilschaufför, resebyråägare .....
Vi pratade förstås också om pensionärslivet. Vad vi hittar på. Vad vi planerar att hitta på.
Hon blev lite avundsjuk på mina olika grupper (Nymansgruppen och Jobbarkompisargruppen), som jag träffar med oregelbundenhet.
- Facebook är bra i de sammanhangen. Där kan man snabbt sammankalla folk för en lunch till exempel.
Hon hade själv inga sådana, men några kontakter fanns kvar.
Jag berättade också att jag har funderingar på att bli med i ett språkkafé för ensamkommande invandrarungdomar, som träffas varje onsdag. Vi får se hur det blir med det.
- Men vad intressant. Det tycker jag du ska göra, sa hon.
Trevligt med återknuten kontakt.
- Ring gärna nå'n fler gång, sa hon. Nu ska jag gå ut med vovven.
- Och jag ska ut och äta lunch.
-----
Så blev det. Och där blev det fler minnen. En flyktig bekant hamnade vid bordet intill mitt. Vi brukar ses på mitt stamställe då och då. Vi upptäckte att vi bodde i kvarteren intill varandra och att hon kände ett par tidigare grannar till mig.
Men så gled samtalet in på just våra kvarter. Det visade sig att hon alltid, sedan barndomen vistats här mitt i stan en del, eftersom hennes mormor bodde i det hus hon själv nu var invånare i. Vi började försöka rekapitulera hur det hade sett ut förr. Här fanns små och större trähus, med gårdar och trädgårdar. Hon berättade om stadsvandring med historia som tema. Där hennes hus stod fanns en havsvik förr. Jag berättade om skolutflykten till Mjölkudden och frökens stuga där. Och hur det fanns gårdar och kor, där nu ett av stans närmaste och ett av de största bostadsområdena breder ut sig.
- Jösses! Min lunch är slut, säger hon plötsligt.
Vi har glömt tid och rum under vår upptäcktsfärd, och skiljs åt när vi går åt varsitt håll. Hon till banken där hon jobbar, jag på ärenden och hemåt.
Dagen går vidare.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.