Tillökning - och avsked.

 - Aha! Det var en så'n.
Den ene av grabbarna Elon häpnade inför den spis han och kollegan mötte i vårt kök. En trettio år gammal pjäs.
 - Ja, ni kan ju ta den till Antikrundan, föreslog jag.

Egentligen var det ju inte fel på spisen. Den fungerade, även om plattorna var lite slitna, och ett och annat reglage hade börjat rackla. Men vi hade nu bestämt så, att den skulle få gå hädan.

En ny stålblank matlagningsrollsroyce (åtminstone med våra mått mätt), hade de med sig, och snart började de installera den. Det var inte så simpelt som jag hade föreställt mig. Det är väl bara att plugga in kontakten och ställa spisen på plats, tänkte jag.

Men här vidtog ett precisionsarbete för att få den perfekt. Rätt höjd. Kanske golvet är ojämnt. Står den rakt? Vattenpass användes.

Nu står den där och glänser. Visserligen ser den lite högre ut i framkant, men den står rakt, fullständigt rakt. Det visade sig att bänkskivorna på båda sidor lutade lite.

 - Kom ihåg nu att du måste bränna ur ugnen en gång innan du använder den. Det kommer att lukta lite, men det är bara första gången. Torka ur den med våt trasa, när den svalnat.
Farbror Elon förmanar snällt.
 - Okej, sa jag. Jag ska göra mitt bästa.

Sedan presenterade de en formlig familjebibel, eller tre, med bruksanvisning.
 - Jösses, tänkte jag. Det blir nog ingen middag förrän nästa vecka nån gång.


Grabbarna tackade för sig. Jag tackade också och såg den gamla trotjänaren glida iväg till de sälla jaktmarkerna.

Men nog var det tur att instruktionen gjorde mycket klart att man inte fick sitta på den utfällda ugnsluckan. Jag hade ju tänkt använda den som reservstol.

Det blev inget med det.

Vågar man använda den?

*****