torsdag, maj 31, 2018

Jojo!

Jag har inte för vana att ge pengar till tiggare. Det beror inte på att jag är en elak och snål person. Men jag är slav under kontantlösheten. Det är dumt på ett sätt. I den broschyr som kommit och som talar om hur beredda vi ska vara inför en kris i samhället, rekommenderas att man ska ha lite kontanter i sin börs. Jag kan förstå det.

Men nu hände det att jag råkade hitta inte mindre än 12 kronor på trottoaren precis utanför vår port. En guldglänsande tia och två kopparglänsande kronor. Det såg nytillverkade ut. Och jag skulle egentligen inte kunna avgöra om de var falska eller inte.

Mitt emot på gatan satt en ung tiggerska. Hon har funnits här i stan rätt länge. Hon är lite buttert lagd och kan ibland låta lite sur, när folk går förbi utan att lägga någon i hennes mugg.

Därför fick jag snilleblixten att springa över gatan och ge henne mitt fynd.
Sagt och gjort.

 - Tackar, tackar, grabben!

Det var det svar jag fick, tillsammans med ett leende.
Där ser man.

*****

4 kommentarer:

  1. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till tiggare. En och annan förståsigpåare påstår att man inte ska skänka en enda krona, ansvaret för problemet med tiggare ligger i deras respektive hemländer och ska lösas där. Fast jag skänker ibland när jag besöker huvudstaden. När jag blir hejdad på gatan, och någon säger sig behöva skramla ihop 40 spänn till nattlogi. Kanske går pengarna till en flaska billigt vin. Men va fan...

    SvaraRadera
  2. @Norbergianblue Astrid B.

    Jag är också väldigt kluven. Men en ung dam som kallar mig "grabben" får vissa pluspoäng. 😎

    SvaraRadera
  3. Vi har ett par som kommit tillbaka hit med jämna mellanrum under ett par år. Jag ger en slant till henne eller lämnar en påse med pant jag har plockat under en promenad med hunden. Jag har det trots allt oförskämt bra - även om jag inom kort blir en s.k. "fattigpensionär"

    SvaraRadera
  4. @Allmycke

    Kallar hon dig för "tjejen"?
    😉

    SvaraRadera