Slitna jeans ...

.. är ingenting för mig. I alla fall inte trasiga. Lite lagom sköna och ingångna skadar inte. Men givetvis passeras en gräns nå'n gång, och jag måste ha nya.

Eller måste och måste. Jag har väl sisådär fem, sex par. Men de ser ju olika ut; olika färger, olika modell. Och givetvis passar inte vilken byxa som helst till vad som helst. Man är ju stilsäker!

Förr gick jag bara till Stefan på en av butikerna här i stan, och så plockade han fram rätt storlek av lite olika sorters jeans. Eftersom jag har en modellkropp (..fnys .), behöver jag knappt prova. Men jag gör det för ordningens skull. Dessutom finns inte Stefan kvar i butiken, utan nu var det en ny ung och fantastiskt trevlig tjej, Malin, som hjälpte mig. Snart var det betalt och klart. Som sagt: Storlek 32-34 passar mig perfekt, som det har gjort i decennier. Kommer ihåg min kompis och arbetskollega Janne, som förr alltid var så avundsjuk på att jag kunde gå in och "hämta" ett par brallor, som passade perfekt. Han, däremot, fick prova och fundera, prova och fundera.

Så nu har jag ett par nya att börja arbeta in. Och ett par gamla som kanske kan pensioneras. Men inte än. De duger i stugan ett tag till.

Det där var väl i stort sett det som hänt idag. Vädret grått, varför vi åkte in till stan rätt snart efter frukost. Vi har saker att göra hemma. En av oss ska ju bevars gå till jobbet imorgon. Vi får se hur det går med det, eftersom sagde person just nu klagar på frossa. Men det är hans näst sista arbetsdag överhuvudtaget, så det vore lite snöpligt om det inte blir av. På onsdag är B:s sista arbetsdag. Sedan är vi två fria själar, som kan göra precis vad vi vill, precis när vi vill.

Vive la liberté!

*****