Det här var för 40 år sedan. Minst. På den tiden befolkades dylika anläggningar nästan uteslutande av killar i muskelbyggarkretsar och jag som alltid varit en speta kände mig inte så bekväm där. Min träning blev mycket sporadisk.
Men nu är det annat. Två gånger i veckan, minst, (ja, vi säger väl det) ägnas morgonen åt fysisk aktivitet på gymmet.
Nu ser jag väldigt få muskelbyggare. Kanske går de på andra tider, för jag möter nu en gråhårig skara, kvinnor såväl som män, som kämpar på. Här finns rullstolsåkare och folk med andra rörelsehinder, jämsides med oss andra. En och annan yngre person som satsar stenhårt på löpbandet. Eller på spinningcykel.
Och jag får snart sällskap av två spelare från Luleå hockey. Ja, när jag inte delar lokal med f.d. NBA-proffs förstås. Då känner jag mig hemma. Det gör säkert de också.
Tala om bredd! (Och då menar jag inte individuella bredder.)
Hur är det på ditt?
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.