Jag tror aldrig att jag sett maken till färgsprakande höst. På vissa ställen tror man att det är fejk, nästan. Man stannar till och förundras inför en skarpt blodröd rönn, där bladens färg gör att man knappt ser rönnbären.
Ovanstående bild tog jag på min promenad för att göra mig höstfin i håret. Det får dock behålla sin grå färg.
*****
Skriver som på instagram: herremin så vacker bild! Fint fångat också!
SvaraRadera@ Elisabet
SvaraRaderaJag höll på att missa min tid hos frisören.
JO - förgyllningens sprakande korta tid drar inte obemärkt förbi precis, nu även ordnat och smyckat i södra Dalarna och synsinnet uppskruvat på högsta varv för att hjälpligt hinna med alla häftigt blossande intryck i naturens färgcrescendo före brun ridå och avlövning.
SvaraRaderaMen även de sena höstdofterna är ju fina när de (ibland nästan omskakande intensiva om något djupt liggande barndomsminne också blommar upp) kommer från växtrikets nedbrytande organismers arbete, som fasansfulla komna från djurlivet blev jag omskakat påmind om på älvpromenaden idag där en nyligt påkörd ung grävling låg i gräset och ångade (stank!) i tidig förruttnad, nedbrytande fas. Återvinning alltså (biologiskt/organiskt), förberedelse för inträde (enligt urgammal process) i det underbara kretsloppet som tjänar oss så väl. Men det som inte passar en människas näsa är allra bästa väldoft i andras märktes av att ett virrvarr redan är här omkring kroppen, flygande och krypande nedbrytare av alla de slag.
Och så är det med livet och döden i detta urgamla, evigt upprepade beroende. ALLT hör samman och blandas samman i en holistisk världsbild.
@ thord wiman
RaderaTack för den betraktelsen.
Fler borde inse kretsloppets betydelse.
Har också stannat till på min promenad för att njuta av färgprakten. Faktiskt på samma ställe!
SvaraRadera@ V
RaderaJaså. Jag får inte ha stället för mig själv, alltså? Hm!
😊