Och ingenting har hänt. Jag måste säga att enformigheten tär. Spontaniteten hämmas med tanke på allt man ska ta hänsyn till. Det handlar bara om att stiga upp på morgonen, äta, gå en promenad, dricka kaffe lyssna på radio, slänga en blick på Vinterstudion, innan man går ut och fyller på i fröautomaten medan småfåglarna verkar markera missnöje för att jag är där och stör, genom att fladdra runt huvudet på mig och skrika lite uppfordrande. Talltitorna och svartmesarna är mest kaxiga.
- Lugna er, säger jag. Ni ska ju få mat för hela veckan nu.
Sen blir det väl inte så mycket mer. Läsning quizning, korsord, ... ja, karantänläge.
Oj, vad jag längtar vaccinering.
*****
10 kommentarer:
Som jag längtar efter spontana (och planerade) fikastunder, middagar och kalas. Och att få krama mina föräldrar som bägge är i karantän pga tillhör riskgrupp/hög ålder.
@ V
Exakt så. Man måste planera varje aktivitet i detalj.
- Kan vi gå och handla nu?
- Undrar om det är mycket folk på apoteket?
- Törs vi ta en lunch på stan?
Här har dottern som arbetar på intensiven fått båda omgångarna vaccin, men hennes son, man och dotter som alla bär på anlag att få blodproppar (sonen har ju haft flera proppar och blev jättesjuk), dom får vänta på sin tur. Jag vet inte om jag tror att vaccinet blir till Sesam öppna dig; man kan ju fortfarande smitta andra, om jag förstått det rätt. Drömmen är väl att viruset helt enkelt tackar för sig.
@ Elisabet
Vaccinet öppnar inte alla dörrar. Men nog blir det en viss lättnad.
Instämmer med Elisabet. Ingen räddning men en förbättring nu när vaccinet kommer. Tror det kommer att bli ett före och ett efter Coronan. Inte helt tillbaka som före Corona. En anpassning till det nya tänker jag. Eller en acceptans.
Världen har snurrat många varv tillbaka mot det sämre tyvärr.
Negativ? Jo en hel del. Men hoppas och vill vara positiv. Kanske mer en skeptiker....?
@ Turtlan
Ett nytt "normalt" kommer det att bli. Men inte som förr.
Man vänjer sig kanske.
Det senaste är nu 9 år, ni får kolla nyheterna, Europa har inte så kul prognos, inte USA heller, Israel tror man kan reda ut eländet på ganska så mycket kortare tid, ja detta var dagens uppmuntrande besked och svårt att ta in, tre år kan räcka tycker jag men med detta scenario
känns det lika så bra att få eländet och se om man överlever. Tror egen immunitet är absolut det bästa när det gäller virus, bakterier kan vara i lite annan dager. "Forskarna" vill överträffa varandra i prognoser och inom en inte alltför avlägsen framtid tror jag vaccintillverkarna sticker med sina miljarder till någon paradisö och lever livets glada dagar��
Vill tillägga, vi vet så lite om virus, forskningen är bristfällig, likaså kompetens och kunskap och forskningen har lite tafatt satts igång först nu, men vi vet ju att ingen kan hindra en endaste influensa eller dess utbrott, det är stor skillnad gällande bakteriologi, där forskas ständigt och vi vet en del. Och det finns också bot i hög grad idag till skillnad mot pesternas framfarter i dåtid.
Ja, det är något så kvävande med den här situationen. Jag längtar efter att bara kunna gå in var som, i en affär, hem till nån, ja, att slippa ängslas. För det gör jag. Men jag har lärt mig en del om mig själv det här året. Hur viktigt det är för mig att ha goda samtal, fastän jag ser mig själv som rätt introvert. Hur viktig min man är för mig, att ha en partner som jag kan dela mina orostankar och andra med. Att naturen är en stor tröst och ger en känsla av yttersta mening. Och så vidare.
@ Eva
Instämmer helt i dina tankar.
Saknar spontaniteten.
Skicka en kommentar