Ibland slarvar vi med daglig duschning, när vi är i stugan. Särskilt när vi har dagar som igår, söndag. Inte en enda svettframkallande aktivitet. Inte träffar vi någon sniffande människa heller. Och hade vi gjort det så hade inga orenheter kunnat bildas på våra kroppar, sedan den förra duschen. Nej - egentligen tror jag att vi hygienerar lite i överkant. Alla gör det, tror jag.
Men en bra grej med dusch är att det vid ett par tillfällen botat min arytmi. I morse hände det igen.
Sedan igår eftermiddag hade jag drabbats av ett arytmianfall. Hjärtat började spela berusat och flamsade hit och dit med sina slag. Obehagskänslan infann sig direkt. Jag tog en extra tablett, vilket jag blivit rådd att göra och inrättade mig på soffan för att läsa lite. Men hur det nu är, så känner man mer symptom om man tar det alltför lugnt, så jag klev rätt snabbt upp igen och började med maten. Det var ju min tur.
Men kvällen led och jag med den. Arytmin ville inte ge sig, trots ytterligare en tablett (den ordinarie kvällsdosen). Det blev sovdags. Det är ingen idé att ta kontakt med vården, eftersom de ändå inte kan göra något så snart efter att man ätit mat.
- Det bästa du kan göra är att avvakta och komma in tidigt på förmiddagen utan att ha ätit frukost.
Så har det låtit. Och så fick det bli.
En orolig natt följde. Jag kunde somna till emellanåt, men något kvalitetssömn var det inte. Morgonen kom och vi hade gjort upp en plan, som bestod av att vi så fort som möjligt, redan före frukost, skulle ge oss iväg mot akuten. Jag skulle bara duscha först. Man vill ju vara fräsch hos "doktorn".
När jag kom ut ur den varma, sköna vattenbehandlingen var jag frisk. Puls normal. Jämn och fin. Lite osäker är man trots allt. Det kan komma bakslag. Men vi packade snabbt ihop för att åka till stan.
Det blev frukost hemma i stadsköket. Jag slapp elchock.
Och jag mår bra.
*****
Det var skönt att höra att det bara behövdes en dusch🤗
SvaraRadera@ Babsan
RaderaHåller med.
Ibland behöver man ”chocka” kroppen lite.Minns du att jag tipsat om att krysta och/eller göra snabb rusning på några meter som inför ett 60-meterslopp? Växelvis varm- och kalldusch hjälper också många. Jag blir mest nyfiken på vad det är för medicin du tar extrados av? Eliquis? Den hjälper ju inte ett smack mot flimret, är ju enbart blodförtunnande så jag förstår inte ordinationen?
SvaraRaderaOm du nu som det verkar börjar utveckla flimmer oftare och oftare (vilket är det vanliga) är mitt tips återigen till dig: diskutera redan nu ablation och/eller rytmreglerande läkemedel. De finns och är väldigt effektiva men ses med misstänksamhet på i Sverige. Min man fick dem (Cordarone) i tio år i Frankrike och hade inte en enda flimmerattack under den tiden. Under två år i Sverige där man inte vill ge honom detta har han nu utvecklat kroniskt förmaksflimmer med otroligt nedsatt livskvalitet plus fått en hjärtinfarkt. Det är så man vill gråta!
Läs på och stå på dig är mitt råd!
@ Monet
RaderaTack för dina tips. Hat provat flera med olika framgång. Jag tar Metoprolol i låg dos och har läkares tillstånd att ta dubbel daglig dos om det behövs.
Jag står på kö för ablation men har fått veta att det kan ta tid m.t.p. coronarestriktioner.
Att få kroniskt flimmer - mardröm.
På gott och ont kan man i dessa tider skaffa sig egna diagnoshjälpmedel. Dels blodtrycksmätare där man också ser hur pass oregelbunden pulsen är. Och/eller en pulsoximeter som visar både saturation, dvs syresättning i blodet vilket är beroende av hjärtfunktionen, och också pulsen.
SvaraRaderaRätt använda (om ni inte redan har det) är det här bra redskap. För man dessutom anteckningar relativt regelbundet om sina värden underlättar det vid läkarbesöken.
Min uppfattning är att man i Sverige inte står på sig som man både kan och behöver. Man behöver vara påläst och kunna föra en vettig dialog med läkarna. Att bara få höra att man står i kö och att corona sätter käppar i hjulet skulle jag inte acceptera. Jag skulle själv ha legat på operationsbordet idag för en avancerad ögonoperation som skulle genomförts trots covid. I Region Stockholm. Nu blev det återbud av andra skäl. Min mans förmaksflimmerproblematik!
Ja, det är en mardröm, inte minst med tanke på stroke-risken, med kroniskt förmaksflimmer. Jag upprepar därför: Bli en sk ”spetspatient”, läs på, lär dig allt och stå på dig inför sjukvården! Du har allt att vinna på det. Good Luck!
Seloken/metoprolol är gammal och erkänd medicin. Om du trots dubblering av din dos (50 till 100 mg?) inte får bukt med flimret behöver du prata med doktorn igen. Glömde säga det!
SvaraRadera@ Monet
SvaraRaderaFördubbling av Metoprolol funkar ofta
Då kan flimret upphöra på en halvtimme.
Kände att jag ville skriva en kommentar i detta ämne.
SvaraRaderaEfter några år med "då-och-då-flimmer" (och medicinering med Eliquis och lågdos Metoprolol) så fick jag en hjärtinfarkt för exakt två år sedan. Första natten på lasarettet drabbades jag av flimmer och dagen därpå skulle kranskärlsröntgen göras. Man försökte häva flimret både med Seloken intravenöst och med Brinavess (vilket var som om de hade gett mig vanligt vatten!). Båda utan önskat resultat. Då togs beslut att kranskärlsröntgen ändå skulle genomföras. Det blev två dagar med ballongvidgningar och sex insatta stentar. Och daglig rekommenderad "max"-dos Metoprolol, 200 mg/dag.
Sedan två år tillbaka har jag alltså konstant förmaksflimmer. Ablation har varit på tal men tydligen inte riktigt läge för det efter hjärtinfarkten. Hjärtat har ju en skada redan. Jag är även diabetiker sedan 1980.
Nu tar jag 175 mg/dag av Metoprolol och Xarelto 10 mg. Fick testa Metoprolol 250 mg/dag under en kortare tid för att eventuellt häva flimret ... jodå, det försvann i två dygn sedan var det tillbaka. Då sänktes dosen. Man skrev även ut Digoxin men jag mådde jättedåligt av de tabletterna — Digoxin kan ge förgiftning — så jag vägrade att fortsätta med dem. Och läkaren höll med mig.
Under några månader efter hjärtinfarkten hade jag tre olika blodförtunnande mediciner och blödde ofta näsblod i 6-8 timmar i sträck. Brändes i näsan flera gånger. Tar även blodfettssänkande medicin trots att jag alltid haft bra blodfettsvärden men som diabetiker är man ju i en sämre sits. För allting! :(
Jag är mycket påläst (t.o.m. så att läkare, när jag låg inne, frågade om jag jobbat inom vården). Jag ifrågasätter alltid och allting och speciellt mediciner eftersom jag flera gånger fått allvarliga biverkningar av läkemedel.
Det konstanta förmaksflimret gör mig extra trött och vissa dagar mår jag verkligen uschligt, men jag kämpar på och en sak kan jag säga: Jag har aldrig tråkigt eller tycker att dagarna är trista, trots flimmer, diabetes, andra krämpor, pandemi och annat. Jag tycker faktiskt att folk i allmänhet gnäller alldeles för mycket i dessa tider.
Ursäkta att kommentaren blev lååång!
@ Anta Snaque
RaderaTack för din låååånga kommentar. Tråkigt att drabbas så hårt. Känner mig plötsligt lyckligt lottad.
Bra att du verkar hålla fanan högt ändå.
Så skönt att det ordnade sig, Bert! Du kanske skulle satsa på iskalla duschar ,-)
SvaraRaderaKram på dig, bästa spelkompis!
@ Elisabet
RaderaFår prova det en annan gång.
Hej Bert, kommentar från Thomas i Halland kommer här. Ibland kunde jag häva ett flimmer genom en ökad fysisk aktivitet. Vanligaste var nog att göra ett antal armhävningar, så att pulsen gick upp. Ibland kunde det då bli bra när pulsen gick ner igen. Tog upp det med läkaren någon gång och det var väl inget som normalt ordinerades men inget som heller avråddes ifrån.
SvaraRaderaLycka till i alla fall; alla sätt är väl bra utom de dåliga.
@ Thomas
RaderaTack för tips. Jag har hört liknande. "Tjurrusning" exempelvis. Det har jag inte provat.
Men någonting ligger det i det. Jag upplever att det känns mindre, när man är i rörelse. Ligger man i soffan blir det oroligare.