Jag har flera gånger reflekterat över att det blir vanligare och vanligare med människor som pratar fort. Fortare och fortare. Och nej - det är inte hörseln det är fel på. Folk slarvar i allt större utsträckning. Ett exempel som jag kommer på direkt är Frida Hansdotter, slalomåkerskan, som vid intervjuer har en hastighet som hon hellre skulle försöka överföra till skidorna. Då skulle hon bli ännu duktigare.
Nu får jag höra att en del så kallade strömningstjänster kommer att erbjuda sina abonnenter att reglera hastigheten på ljud och bild. Öka den alltså. Upp till 150% sas det i ett inslag i P1 morgon i morse.
Jag förstår att vissa kan uppskatta det. För jag förstår att många vill se sjuttielva avsnitt av en serie på en helg. Helst. Visserligen från olika serier, men ändå. Men hur ska man annars hinna?
Vad jag däremot inte förstår är hur mycket av det man ser som fastnar. Eller är det bara det kontinuerliga bruset man vill åt?
Tänker bland annat på recensenter, som glatt redovisar sina intryck av någon elvaavsnittsserie, som inte ens har kommit ut till allmänheten. Hur går det till? Samtidigt kan de sitta och berätta om "den där andra serien" som snart kommer på HBO. Den första gick ju på Netflix.
Den där uppsnabbningen erbjuds tydligen också för ljudböcker. Och även där undrar jag vad som blir kvar i hjärnan. Om man nu verkligen har uppfattat något. Egentligen.
Själv prenumererar jag varken på Netflix, HBO, Via Play eller andra liknande tjänster. Inte heller lyssnar jag på ljudböcker. Jag gillar inte att sitta med öronproppar, avskuren från omvärlden. Till det är jag alldeles för nyfiken på vad som händer i omgivningarna. Jag ser ofta hur folk går omkring, totalt avskärmade. Visst finns det en del fördelar med t.ex. ljudböcker också. Men i rätt sammanhang.
En forskare nämnde också att det lästa ordet skapar bättre associationsbanor i hjärnan. Banor som är nyttiga för oss. Stärker vissa förmågor till tänkande. (Kanske motverkar demens, tänkte jag, men det sas inte.) Jag vet också att jag läst att man lär sig mer om man skriver anteckningar för hand, t.ex. under en föreläsning. Hjärnan aktiveras på ett positivt sätt.
Så jag håller mig till ett begränsat utbud av TV-serier, läser böcker på papper och löser ett och annat svårt korsord.
Soppa kan jag laga till lunch.
Eller middag.
*****
Uppdatering: En inringare till Ring P1 nyss påpekade att öronproppar kanske är inblandade i olyckor vid obevakade järnvägsövergångar. En förare, eller annan trafikant kanske inte observerar/hör tåget, eller tågens signal, som är obligatoriska vid varje övergång.
Skulle vi som lyssnar på ljudböcker ha sämre associationsbanor än de som läser böcker? Mot den forskaren protesterar jag med emfas. Det som oftast är sämre hos oss ljudboksälskare är synen.
SvaraRadera@Gunnel
SvaraRaderaJag kan inte säga emot dig. Hörde nara vad han sa. Sedan är det väl så att t.ex. synskadade har utvecklat sina sinnen på andra sätt för att kompensera synförmågan.
Kanske handlar det också om träning.
Jag håller med dig om hastigheten och jag blir dessutom ofta störd av den ständigt förekommande bakgrundsmusiken. Hörselnedsättning eller inte (INTE hos oss än så länge), men det är ibland svårt att höra talet p g a musik i sammanhang där den inte alls har något berättigande.
SvaraRaderaLjudböcker kommer jag tyvärr inte överens med. Jag försöker, eftersom det nog snart blir min räddning p g a ögonen. Orsaken är HASTIGHETEN! Jag är en snabbläsare, tycker det blir segt och blir otålig.
Har nu påbörjat minst tre svar här, men känner att jag orkar inte ,-)
SvaraRaderaFrånsett prat-hastigheten (Caroline Salzinger i Europapodden slår nog hastighetsrekord i att prata snabbt, men jag tillhör samma sort och vet att det är svårt att ändra fart .., det sitter liksom i generna) är det ju till syvende och sist så att vi människor är olika. Jag lyssnar inte på ljudböcker, jag har helt enkelt svårt att koncentrera mig, men en sak är ju säker: ljudböcker får många som inte läst tidigare att ta till sig litteratur! Och nej, jag har INTE forskat på det hela, men märker det tydligt på många i bekantskapskretsen.
Det här med att klämma flera avsnitt av en serie på en gång .., ja, vad är problemet, Bert?
Jag, som tidigare under mängder av år enbart arbetade kvällspass, missade alltid det som vänner och kunder pratade om. Då tittade jag i stället på play - på min lediga dag - och det hände fler än en gång att jag tog två avsnitt på studs - kaffe mellan bara - ja, men vad spelar det för roll? Det är ingen stress, det är bara trevligt!
Tack för ordet! Jag orkade visst ändå ,-)
@Thalassa
SvaraRaderaDär har vi ett bekymmer. Ljudeffekter i form av musik mitt i tal. Utländska naturprogram t.ex. Där dränks bilder av stråkorkestrar. Tyvärr förekommer det också ljudeffekter i talade radioprogram. Ofta lite svagt och ofta så att man undrar om det är något annat i omgivningen som låter.
@Elisabet
SvaraRaderaKanske sitter snabbprat i generna, som du säger. Men då borde forskare ta reda på orsaken till att en mutation kommer farande med blixtens hastighet. Mutationer tar vanligtvis många generationer att utvecklas.
Sedan menar jag inte "komma-ikapp-tittningar" när man missat ett avsnitt. Det gör även jag.
Jag menar de som verkar totalt besatta och ägnar en hel helg åt att t.ex. titta på 8 avsnitt i förväg. Bara för att kunna ta nästa Netflixserie i snabbfart för att få ihop livspusslet. Hur orkar de? Socialt liv?
Jag tycker det verkar handla om någon slags stress.
Och jag tycker inte det är något problem. Jag är bara rädd om mänskligheten. Och undrande.
Tack för att du orkade. Att som du titta på 2 avsnitt en kväll får anses höra till blåbärstittarklassen. 😊