Så bjöd ...

.. vinhuset Fasoli Gino in till vinmakarmiddag på lördagskvällen. Vi anslöt förstås, och fick äta god mat på Luleås osteria. 

Och till maten serverades förstås goda viner. Här blev det av typer Prosecco, Garganica, Bardolino, Valpolicella och Amarone. Allt introducerat av den italienske vinmakaren. 

Osterian här i stan presenterar italienska maträtter baserade på norrbottniska råvaror. Det ger intressanta resultat. Allt ifrån löjrom, till oxkött och goda ostar. 

Vinmakarmiddagar har vi bevistat många gånger. Men de senaste åren har de inte synts till. Nu hoppas vi på fler tillfällen.

*****

Vi nappade

Restaurang Arkipelag bjöd in till en vinmakarmiddag. Eftersom det var längesedan vi varit med om en sådan, hoppade vi på detta evenemang. Det var en annan krog som ordnade vinmakarmiddagar förr, så vi kände det lite som att testa en ny krog.

Vi placerades i Skvalpenrummet. Skvalpen är en ö längst ute skärgården. 

Arkipelag ligger så att säga på gränsen till skärgården - nåja, på en kajkant i området Kuststad. Vi var väl ett femtiotal vinintresserade som intog våra platser och fick träffa importören av de viner vi skulle få smaka. Odlaren själv var också med. Gården heter Morra Gabriele och ligger i nordvästra Italien på gränsen till Frankrike. Piemonte, alltså.

Men en middag består ju också av mat. Och den gick verkligen inte av för hackor. Sex rätter ingick i menyn. Flera var av "lokal" art, vad gäller råvarorna.

Västerbottenostpaj med löjrom.

Vi fick alltså börja med en liten Västerbottenostpaj, med löjrom, syrad lök och syrad grädde. Till detta ett glas bubbel gjord på Chardonnay. Frisk och fin smak. 

Sedan blev det rencarpaccio, med ramslök, lingon, shiitake och friterad grönkål. Så himmelskt gott, med en Morra Gabriele Barbera -20.

Vidare i menyn blev nästa steg vit sparris, med syrad rödlök, västerbottensost och prosciutto. Foravia nebbiolo. Jamen - ni hör ju.

Varför inte en råbiff med Gruyère, kapris och rödbeta? Jo - den slank ner tillsammans med en Nebbiolo Langhe.

Sedan kom varmrätten (när jag nästan var mätt) som var biff Tagliata. Ruccola, Parmesan, körsbärstomater. Barbaresco-19.

Avslut var en liten bit Pecorino, med hasselnötter, päron och tryffel. Barolo från 2016 fick avsluta.

I sex timmar höll vi på. Började 18.30 och var hemma efter midnatt. Trevligt folk stimulerar.

Rencarpaccio

Vit sparris

Råbiff

Biff Tagliata

 

Och ikväll blir det vinprovning - igen. Med ett annat sällskap.

*****

Fler vinmakarmiddagar hittar du här.

Först så var det ...

.. träning på gymet. Sedan lunch på stan med kompisar, som följdes av en promenad till utlämningsstället för DHL-försändelser. Vi hade vinster från postkodlotteriet att hämta. Jag två och Benke en. 

Sedan storhandling på stora affären.  Hemväg skulle leda till biltvätt. Men av det blev inget, för kön var för lång (5 bilar före i kön.) på två olika ställen som vi kollade. 

Hemma igen gick jag en rond till alla grannar. Ringde på för att tala om att vattnet stängs av en timme imorgonbitti. Mellan 7 och 8. Ingen hade lagt märke till det lilla bleka anslaget som satts upp på anslagstavlan i entrén. Alla var så tacksamma för informationen. 

Särskilt tar jag hand om att informera det unga kroatiska par, som nyss flyttat in. De kan ingen svenska, så de hade inte klarat att läsa anslaget i vilket fall som helst. 

 - So tomorrow morning you either have to take your shower before 07 or after 08. And be sure to fill your kettle to ensure your morning coffee, sa jag.

De skrattade och tackade för informationen.

Så var det det där med biltvätten. Besiktning imorgon och då vill nog besiktningsmannen se en välskött kärra. Så det blev en kvällstur för att göra slag i saken igen. Nu var det bara två före i kön, så det löste sig. Glänsande och snygg kan jag visa upp den.

Bokade teaterbiljetter till den 7 april. Och sedan bokade vi en länge efterlängtad så kallad  vinmakarmiddag på en av restaurangerna här i stan. Kul - för vi har saknat dem sedan en annan restaurang slutat med sådana för flera år sedan. Här kan du läsa hur de går till.

Inte är man sysslolös inte.

*****

Tradition

Igår kväll samlades vi som vanligt på restaurang Tallkotten här i stan för en vinmakarmiddag. Vanligt och vanligt .... Nåja, det sker med oregelbundenhet, någon eller några gånger per år. Det hänger på att någon vinodlare hittar vägen till höga nord. Och de flesta som vi träffat berättar lyriskt om att det är så exotiskt att komma hit.

Från vinmakarens broschyr

Kvällens vinmakare kom ända från Argentina. Närmare bestämt från distriktet Mendoza, känt för sina Malbecviner. Vinfirman heter Bodega Catena Zapata och grundades 1902. Distriktet ligger rakt västerut från Buenos Aires, alldeles i kanten på, och en bit upp i Anderna. Druvorna odlas i ett tolv mil långt distrikt på olika höjd över havet, vilket ger olika karaktär åt frukterna. Det återspeglas förstås också i vinerna.

Glad att jag slipper diska

Detta och mycket annat fick vi veta i en föreläsning som den trevliga representanten inledde kvällen med. Tyvärr har jag missat att anteckna hennes namn.

Därefter fick vi församlade 38 personer [somliga bekanta, andra helt okända (t.ex. min bordsgranne som visade sig vara svåger till en av mina kolleger)] börja prova vinerna till den meny som var en mix med både norrbottniska och argentinska influenser. För varje rätt berättades om det vin som serverades, sammanlagt fem viner.

Trevligt hade vi till långt in på kvällen som vårt lilla fyrapersonerssällskap avslutade i lobbybaren på Clarion. Tjugo i två lade jag huvudet på kudden.

Klicka och läs menyn

*****
Fler vinmakarmiddagar.

En del av vinerna finns på Systembolaget.

Lördagskväll

En dag i stan. För ovanlighetens skull. Går ut på stan och ser folkmassorna. Lönen har kommit, och nu ska den göras slut på, så fort det bara går. Det är då jag uppskattar att bo mitt i smeten, faktiskt. Jag kan gå ut en onsdag i mitten på månaden och i lugn och ro göra de inköp som är planerade. Sällan är det impulsköp som gäller. Inte heller ser jag något nöje i att gå och strosa i affärer.

 

Nej - denna dag blev inget undantag. Vi flydde rätt snart in på ett fik som gav skydd. Visserligen mycket folk där också, men det får man ta. Träff med vänner och bekanta. Oplanerat. Det blir som bäst.

 

Väl hemma igen (det tar cirka 56 sekunder att gå hem "från stan") tillåter jag mig en tupplur. Vaknar och lyssnar på de senaste rapporterna från Nepal. Dödstalet nu snart uppe i 1500 personer. Vi lever skyddat i vårt hörn av världen, även om jag varit med om ett antal jordskalv även här. Men de har mera varit av "pittoresk" natur.

 

Förväntan präglar resten av dagen. Ikväll blir det en vinmakarmiddag. Det sker någon eller några gånger per år, då vi får träffa ett vinhus, som berättar om sina viner under en middag, som brukar göra oss fyrkantiga framåt natten.

 

Världen är olika.

 

Finskjortan struken.

Winemakers dinner

En tradition som återkommer med ojämna mellanrum är vinmakarmiddag på Tallkotten här i stan.

Idag var det dags för det portugisiska vinhuset José Maria da Fonseca, som bland annat producerar det kända, och kanske lite banala vinet Periquita.

Här presenterades dock en helt annan sida av denna producent. Eller flera, rättare sagt. Naturligtvis var ägaren där och talade för sitt livsverk och sina viner. Åtta stycken fick vi prova på. Prestigeprodukter, som visserligen finns på Systemet, men i helt andra prisklasser än de som jag normalt lägger i korgen. Dessertvinet som bjöds ikväll var 20 år gammalt, vilket säger en del.

Fantastisk mat serverades därtill. Skaldjurssnittar, charkuterier, pasta med portvinsstekt oxfilé och sedan hjortdito med en potatiskaka. Desserten var mycket chokladig.

Fyra fem timmar tar en sådan här sittning. Vi var ett kompisgäng, men parallellt hade jag ett bord med kolleger, som jobbar på ett av våra kontor och som överraskat en medarbetare som pensioneras på onsdag med att bjuda henne på detta evenemang.

Vi i kompisgänget gick vidare till CG:s för att avrunda.

Fin kväll. Fina människor. Träffade Ulrika och Jocke, David och andra gamla bekanta. Goda viner. God mat. En fulländad kväll.

*****
Här hittar du fler vinmakar- och andra middagar på Tallkotten

Frostfritt

Det var med stor förväntan jag skyndade mig hem från jobbet på fredagen tio över fem. Hann hem, sova 10 minuter, klä om och var på plats på restaurangen lite före sex. Det var dags för ett oregelbundet återkommande inslag i livet sedan några år tillbaka.
Vinmakarmiddag.

Perelada hette kvällens vinhus. Spanskt. Ett litet distrikt norr om Barcelona, som lyckats få en rad utmärkelser i olika sammanhang. Det berättade värden, en norskspanjor. Javier hette han förstås och talade utmärkt norska.

Vi började direkt vid ankomsten med bubblet Castillo Perelada Brut Reserva. Gott och rätt snällt. 77219 på Systemet till ett pris under hundringen.






Snart bänkade vi oss vid middagsbordet, som hade ovanligt mycket bestick och ovanligt många glas. Varm och fin stämning. Castillo Perelada Brut Rosado (77288, 89kr) "med klar bringebärsaroma" passade bra till den tapastallrik som serverades som första förrätt. Ankleverpaté med inlagd rostad röd paprika, friterad kycklinglever med mild chilimarmelad, gambas al pil pil med vitlök och chili, samt citrongravad hälleflundra med rouille. Det blev mycket mmmmande och ojojojande kring de fyra små rätterna. Särskilt den där flundran och den där kycklinglevern vann mitt gillande. Och vinet stod ut bra mot allt, även om jag hade lite svårt att hitta den där hallonkaraktären. När förrätten var uppäten hittade jag den.


Sedan var det dags för lättrökt ankbröst toppad med rödvinsreduktion, serverad med svamprisotto. Här mmmmmmmmades det friskt också runt bordet. Castillo Perelada 3 fincas (72725, 89kr). God doft. Rund smak.

Huvudrätten bestod av lågtempererad hjortytterfilé (som smälte i munnen) med svartvinbärssky och rostade rotsaker. Två viner fick beledsaga den. GR-174, som för närvarande inte finns på systemet, var god, men inte något som fastnade. Det andra var Castillo Perelada 5 fincas som var lite rundare och med god doft.

Manchego, Monte Enebro och Hoja de Azul var de goda ostar som hamnade på tallriken därefter. Tillsammans med fikonmarmelad och honung. Vilka höjdare. Får, get och ko hade fått släppa till mjölken till respektive ost. Den förstnämnda ej så ovanlig i Sverige. De andra två mögelostarna vet jag däremot inte om de går att få tag på i handeln. Hoja de Azul lindad i lönnlöv under lagringen och Monte Enebro har fått skalet penslat med Roquefortmögel, som inte går in i osten, som var fräsch och frisk i smaken. Vinet hette Gran Claustro. Ett tungt, aromatiskt och långsmakande vin. Finns inte på Systembolaget.

Mätta och glada, ett väldigt surrande, ett "ja må hon leva" blev det också från den trettiohövdade församlingen. En ung deltagare fyllde tydligen år. Det var en varm och rolig stämning kvällen igenom

Avslut med kaffe och ett litet glas Grappa från Allegrini, som var förra vinmakarmiddagens värd.

Och inte kunde vi avhålla oss från att slinka in på Invit på vägen hem. Där var det också stämning, blandad publik, en del kändisar, bekanta och obekanta. Och jag råkade hamna precis vid en pratglad mjölkbonde på avveckling, som berättade allt om sitt nuvarande liv, efter att jag inlett med
- Oj ursäkta. Jag kanske står ivägen för ditt span, sade jag.
- Nej, för sjutton. Stå du där. Mitt ex. sitter därborta med en tjejkompis, och jag vill inte att hon ska se mig.
Sedan berättade han om mjölkbondens svårigheter, med låga ersättningar och andra bekymmer. Alla hans kor väntade nu kalvar och så snart de var födda skulle han sälja hela besättningen och satsa på sin grävmaskinsfirma istället.
- Jag är jäkligt bra på det, sade han.
- Hur djupt måste man gräva för att lägga en vattenledning, frågade jag.
Jag tänkte på hur vi eventuellt skulle kunna få vintervatten i vår stuga.
- Ja, jag gräver 2,5 m. Andra säger 1,80, men jag tycker inte det räcker, för att garantera frostfritt.

Kvällen avslutades en bra bit in på det nya dygnet. Vi traskade hem i vinterkölden. Det var 28 minusgrader. Men vi hade ju en del glykol inombords. Så det redde sig.

*****

Läs mer om Castillo Perelada.

Läs om fler vinmakarmiddagar. Och här är en till.

Glad att jag slipper diska

Grillad pilgrimsmussla med örtskum.
Ravioli fylld med pecorino och salsiccia.
Rökt ankbröst med apelsinsky och polenta.
Lågtempererad hjortfilé med pancettakompott, serverad med porcinorisotto.

Gorgonzolacheescake med färska fikon och fikonmarmelad.

Det där var vad vi fick äran att äta på lördagskvällen. Vinhuset Allegrini var denna gång värd för årets första vinmakarmiddag, tillsammans med Restaurang Tallkotten. Ett femtiotal entusiaster delade upplevelsen.

Sex olika viner presenterades och fick ackompanjera den goda maten. Presentationen sköttes av Marilisa Allegrini med personlighet och imponerande kunnighet. Men det kanske inte är så konstigt, då hon lever sitt liv på vingården.

Allegrini Soave till första förrätt.
Allegrini Valpolicella till raviolin.
Mediterra till ankbrösten.
Brunello och Amarone till hjortfilén
Corte Giara Recioto Valpolicella ledsagade desserten.

Behöver jag säga att det var gott? Jag försäkrar.
Men desserten var lite för mäktig för mig.

Tack till Jan Jäderberg, som arrangerar. Det här var nog den bästa vinmakarmiddagen hittills.

Och jag slapp diska.
Men trött idag ändå.
Av någon outgrundlig anledning.



*****


Bilden på Marilisa Allegrini olovligen lånad från en av vinhusets broschyrer. Övriga foton är mina egna.

Mer om vinhuset Allegrini.

Här finns fler middagar.

Vi startade med en Ferrari ...

.. och snart var det hela igång.

Till Ferrarin serverades passionsfrukts- marinerade räkor, renstekstartar och getostcrème på toast. Ferrarin var alltså inget vrålåk, utan ett gott mousserande vin, som fick igång minglet. Ungefär fyrtio mat- och vinintresserade, som mött upp till en spännande kväll på Restaurang Tallkotten. Middag med den italienska vingården Malvira.

Första förrätt presenterades. Triangolipasta med vit tryffel slungade i salviasmör. Vinet till denna läckra, tryffeldoftande mat, blev en mycket smakrik Malvira Langhe Bianco från 2006. Ingen mesig chardonnay. Nej här var det fyllig Sangiovese.

Självklart blir det också en andra förrätt (eller tredje, om man räknar Ferrarikäket). Vinet till denna rätt blev förstås rött. Vindistriktet Roero i Piemonte (nordvästligaste Italien) producerar rödviner från druvan Nebbiolo. Det serverades liksom till de tidigare rätterna i god tid innan maten kom in, för att man i lugn och ro skulle kunna smaka och avgöra. Herr vinmakaren med svensk importör berättade förstås också om vinet och ville höra kommentarer.
- Det här smakar skog, sade jag.
- Svamp, replikerade min bordsdam.
Givetvis passade det utmärkt till Karljohanssvamprisotto med hyvlad parmesan. Vinet hette Malvira Langhe Nebbiolo 2006.

Dags för huvudrätt. Och nu blev det två viner. Malvira Roero Superiore Trinita 1999, och Malvira Roero Superiore Mombeltramo 1999. Prestigeviner. Det kändes. Tio år gamla och fulla med smak och dofter av mint och peppar. Det senare av de två blev min favorit. Bra val till den rätt som nu presenterades: Grillad marinerad harfilé med pepparreduktion. Det serverades med smör- och persiljeslungade rotsaker. Mums!

Stämningen runt borden var hög. Skratten klingade i kapp med glasklirret. Det skålas till höger och till vänster. Gamla bekanta och nya ansikten. Herr vinmakaren såg nöjd ut där han blickade ut över sin församling. Det här blir succé, tror jag han tänkte.

Snart dags för dessert. Skogsbärsbakelse med mascarpone och färska bär. Malvira Birbet, ett roséliknande pärlande och lätt sött vin därtill, satte punkt.

Men sen blev det förstås kaffe och Grappa. Bordsdamen bjöd. Det tackar man för.

Lång kväll.
Hemåt med mätt mage genom julpyntade gator, framemot midnatt. Folk som köar utanför krogarna. Det är festsäsong.

*****



Läs mer om vinmakaren.
Här hittar du ytterligare en vinmakarmiddag.
Och varför inte ännu en. Det har börjat bli tradition.

Andra bloggar om: Mat, Vin, Luleå

Vinmakarmiddag

Ikväll blir det vinprovning. På Tallkotten. En italiensk baron, tillika vinmakare, Francesco Ricasoli föreläser och låter oss provsmaka. Brolio kanske låter bekant. Finns i en mängd varianter.

Mat blir det också, förstås. Vad vet jag inte. Det är fast meny. Men Tallkotten är ju italienskinspirerad, så det blir säkert något som vinerna passar till. Goda vänner och kolleger kommer också. Av fyrtio gästplatser har vi lagt beslag på 12, minst. Förspel på Invit.

Putell på er, grevar och baroner.

Trevlig lördagkväll.

*****


Andra bloggar om: Luleå, Vin