Brytningstid

Havsisen möter mig med kall, iskall nordan. Tårarna rinner och det är inte njutbart. Jag viker av upp mot berget istället och finner härliga torra klipphällar, med vrestallar och renlav.

Ett gammalt fältspatbrott gäckar fantasin. Här kunde Annika lägga ett lik. En bit längre bort har någon i verkligheten mött sitt öde. En snabb okulärbesiktning av omgivningen ger vid handen att det rör sig om en ren.

Marken glimmar av olika mineraler. Här i trakten finns också gamla marmorbrott, och här och var finner jag svart turmalin och bergkristall.

I nästan två timmar blir jag strövande här på berget. Nordanvinden når inte hit. Berget är torrt och varmt och jag sätter mig en stund i solen. En korp, svart som svartaste svart korpar sin mystiska sång i motvinden där ovanför mig. De verkar alltid ha så kul, korparna.

En sådan skall jag bli.
I nästa liv.









*****

Indigo

Kvällen slutar i midnattsblått med månen i ny. Venus lyser stark bakom träden till höger.

*****

Snabb middag

Middag blev det idag också. 20 minuters tillagning.

Thehalstrad lax på papayasallad med senaps- vinägrett.


Detta var en generalrepetition inför nästa helg, då jag lovat fixa denna rätt för några vänner. Justeringar kommer att göras. Mera lime, till exempel. Men annars var det bra.



Vinet kommer inte från samma företag som gör dammsugare. Det här var rätt bra. Lite mycket chardonnay för min smak. Jag hade hoppats att viognierdruvan slagit igenom lite mer. Smaken var lite för snäll nu. Men ett bra alternativ, trots det.

Desserten blev kaffe och gammal avocadoglass från i påskas. Denna gång med hjortron och svarta vinbär. Godkänt.

Kvällens bakgrund: Buddha bar V.

*****

Rånlandet, Råneå skärgård, kl 18:17

Havet ligger istäckt, medan skogen är så gott som snöfri. Nässelfjärilen flyger, trots kylan. Genom det öppna vädrings- fönstret hör jag hur ett par bofinkar håller på att sjunga ikapp. Nästan öronbedövande. I granarna försöker koltrasten att lägga sig i.

Och lyckas.

*****



Andra bloggar om: Norrbotten

Kluvet

Vad tycker jag om ekorrar egentligen? Intelligenta, näpna, kvicka, kul. Matvrak, boplundrare, bråkmakare, marodörer.

Vi har ett gäng i vårt grannskap. Upp till fem individer kan kalasa på vår fågelmat samtidigt ibland. Då går det åt frön. Jag lovar!

Ibland är de puts väck. Vi ser inte till dem på flera veckor.
Men då är de väl på rövarstråt någon annanstans kan jag tro.

Det kan vara rätt kul att studera dem. Hur den sociala rangordningen ställer till det i matkön, till exempel. Störst går först, tror man. Men det stämmer inte alltid. Ettrigast vinner.

Och ibland är irritationen stor. Kommer man ut på gården och går åt deras håll visar de klart och tydligt att man är ett oönskat inslag i naturen. Då sätter de sig käpprätt och slår med svansen mot tallegren, höll jag nästan på att skriva. Sedan blir man utskälld, efter noter. Då kan släktskapet med fjällämmeln anas. Men ekorren är fegare. En fjällämmel ger sig inte så lätt.




Just nu håller de på att byta den vackra grå vinterpälsen, mot en rödbrun variant. Inte lika lurvig, men ändå rätt vacker. Det sker olika på olika individer och i morse såg jag en som hade silvergrå kropp, rött huvud, och i morgonsolen en flammande röd svans.

De är nog rätt fina, ändå.


Andra bloggar om: Natur, Miljö

Och mitt i natten...

... när jag är på väg att släcka, några minuter efter midnatt, kliver någon på min bro. Två hörbara steg. Fantasin skenar förstås. Ensam i hela skogen, som jag är.

Ytterdörren finns bakom den där gardinen, som du ser på den sommaraktiga bilden från denna morgon. Men i mörkret är den inte så himla oskyldig att glänta på, för att titta ut. Till slut gör jag det ändå. Gluttar lite. Ingen där. Puh!

En sopkvast ligger däremot omkullblåst mot ljugarbänken.
Där hade jag min besökare.

*****

Ensam i hela världen...

... eller i varje fall i stugan. Vinden tjuter runt takskägget och håller mig sällskap. En nattfjäril svirrar kring utelampan. Det kan inte vara någon kul fredagkväll, när det är bara 3 grader. Själv har jag det åtminstone varmt.

Men vad jag förstår är jag enda människan inom en radie på 2-3 kilometer.

Och det tycker jag nog är bäst. Antingen vill jag veta att det finns folk i några fler av husen här ute. Eller också vill jag att det är helt tomt.

Det sistnämnda låter bäst.
Något mellanting vill jag inte ha. Inga vinddrivna existenser, som plötsligt knackar på.

Jag hoppas på god sömn.


*****

Fina fisken

Ibland fungerar det! Jag hade ju problem härom dagen med ett program som jag skulle ladda in från en CD. Men datorn vägrade i sten.
Jag vände mig till affären där jag köpt kameran. Naturligtvis funkade CD:n i deras dator, så jag blev uppmanad att gå hem och prova igen.


Samma resultat; skivan är oläsbar.

Ett mejl till Olympus support. Omedelbart svar. "Vad har du för registreringsnummer på skivan." Jag uppgav det.

"Okej - En ny skiva kommer med posten."

Idag kom den. Postad från Prag!

Och visst funkar den.
Givet!

*****

Storebror Google

Vi oroar oss över integritetsfrågor. Skall FRA få övervaka våra göranden och låtanden på nätet, i telefon och e-post. Diskussionernas vågor går höga.

Google ser också vad vi gör. Och registrerar. Du googlar och får rätt på det ena och det andra om det ena och det andra. Allt finns där. Även det du bloggat. Visst - Lägger man ut saker på en blogg, så bör man vara medveten om att det blir offentligt. Sökbart för var och en.

Blogger och därmed Blogspot ägs av Google. Jag använder verktyget för egen del. Det fungerar bra för det mesta. Så jag är fast. Och registrerad. Hos Google.

Nu kryper företaget närmare. Närmare mig. Enligt Dagens Industri har Luleåföretaget Marratech köpts upp av jätten.

Och frågan är: Blir världen större, mindre, eller bara lite mer skrämmande?

*****



Tina nosade upp artikeln.
Marratechs grundare bloggar själv, och kommenterar emellanåt hos mig.

Andra bloggar om: Google, Marratech, Luleå, Storebror, Integritet, FRA

Ingmar Bergman filmade aldrig i Norrland

Kan man bli annat än förundrad över den exotism, som svävar kring bergreppet "Norrland"? Främst från huvudstadsmedier, som någon gång vågar sticka näsan utanför tullarna.

Peter Stormare, bosatt i Los Angeles, är "tillbaka i Norrland" för att göra film. Han har dykt upp i Östersund, för att påbörja arbetet kring en filmatisering av Kerstin Ekmans manus Varg. Rubriken i pappersupplagan av DN lyder: Peter Stormare är tillbaka i Norrland, för att göra film om glesbygden.

Och visst är vi bra att ha till hands, när det stora okända skall besökas eller skildras. Det kittlar i magarna på svältfödda huvudstadsjournalister, som längtar vildmark, snöskotrar och mannekängande i Åres backar. I övrigt, bör vi helst inte finnas.

Ingmar Bergman tillbaka i Svealand, för att göra film om Mälardalen.^*)

Nej - Den rubriken lär vi aldrig få se.

*****


^*)För faktasökande huvudstadsjournalister upplyses härmed att den kände regissören är bosatt i Götaland.

Andra bloggar om: Film, Peter Stormare, Media, Exotism, Norrbotten

Är orange ocoolt?

Det slår mig plötsligt, där jag står och skär upp en apelsin, för att jag är sugen, att det varit ett ovanligt dåligt apelsinår i år.

Torra, tråkiga och obilliga.

Visst?

Tacksam för medhåll!
*****

Hahahahah...

Det kan dom glömma!

Sign.: Styv i korken, numera.

*****

Allt är inte guld

Förbluffad läser jag i pappers-DN, en annons som på två hela uppslag redovisar reklambranschens förnämsta bedrifter under året. Guldägget har delats ut. Tolv stycken, närmare bestämt. Ett för varje publiceringskategori, exempelvis TV-reklam, Internetreklam eller utomhusreklam.

Ett, säger ett bidrag känner jag igen. Det gäller kategorin design, där kampanjen för SVT:s produktion The Planet tog hem segern.

Övriga kampanjer, har gått mig helt förbi. Och jag är ändå en rätt allslukande mediekonsument.

Vad säger det om slagkraftig reklam? Eller är man lurad. Undermedvetet påverkad?

Eller, hemska tanke.... Guldägget, för inbördes beundran inom branschen?

Nä! Va?

*****



Dagens Nyheter fick ett silverägg. Den kampanjen vet jag att jag uppmärksammat.
SvD har mer.

Andra bloggar om: Guldägget, Reklam, Media

Möte med Tomas

Onsdag kväll. En skön avslappnad Tomas Andersson Wij på Kulturens Hus, lilla scenen. En ny bekantskap för mig. Jag har bara hört talas om honom. Bara gott. Salongen fullsatt.

Och visst var han bra! Han lockade fram oanade klanger ur sina gitarrer. Ensam på scen med sina texter. Klart angenämt. Att han dessutom hade intelligenta mellansnack, gjorde inte saken sämre. Fyra (eller var det fem) extranummer fick han klämma ur sig också innan vi var nöjda. Den konsert som skulle vara cirka en timme blev till nästan två. Rent. Avskalat. Snyggt.

Jag och A fortsatte till Invit, för att varva ner med ett glas vin och lite planering för våren och sommaren.







Vacker, kall kväll.
Med massor av värme.

*****

Andra bloggar om: Tomas Andersson Wij

Leende guldbruna ögon

En blick glömmer man sällan. Känner du dig iakttagen? Eller känner du bara igen dem. Ögonen?

Olle Eksell, som designat Mazettis moderna logotype har avlidit. Han skapade varumärket för Ögoncacao. Det dök första gången upp på förpackningarna 1955 och modifierades 1957, då pupillerna gjordes större.

Ögonen är i alla fall äldre. "Se med edra egna ögon att ni får Mazettis ögon!". Det var fabrikens uppmaning till folket att bara nöja sig med originalet. Det förekom tydligen att cacao blandades upp med annat, när det såldes i lösvikt. Allt för att tjäna extra pengar.

Hemma hos mig finns i alla fall en burk, som måste vara äldre än Eksells geniala påhitt. Hur gammal den är har jag ingen aning om. Inte heller hur den hamnat hos oss. Men den står där, på en hylla och betraktar oss i köket. Vem som ritat dessa ögon, har jag inte lyckats få fram.

Konstigt nog räknas Eksells logotype som den "klassiska". Man kan undra varför?

Å'du!
Glöm O'Boy!

























Andra bloggar om: Ögoncacao, Olle Eksell, Cacao

Läs mindre i SvD.

Drömmarnas land

Vapenlobbyn i USA beklagar att inte vakter och lärare var beväpnade. Då hade de kunnat förhindra massakern på Virginia Tech.

Virginia har restriktioner i sina vapenlagar.

Man måste vara 18 år gammal för att få köpa vapen.
Och man får bara köpa ett.
I månaden!

Det låter som ett fantastiskt land att se upp till, och beundra.

Fredsälskande.
Människovänligt.

Och bibeltroget.

*****



Andra bloggar om: Virginia, USA, Vapen, Vapenlobby, Fundamentalism, Idioti

Idag känner jag på mig...

... att alla mina drömmar kommer att gå i uppfyllelse.











*****

Bråk

Halva dagen idag har jag bråkat. Varit sur, och arg. Vilken energi det tar. Och allt är datorns fel.

Skulle ladda in en nytt program från en CD. Det misslyckades. Jag gjorde om försöket flera gånger. Olika resultat varje gång. Ibland kunde skivan inte läsas. Ibland kunde den det. Halvvägs.

Till slut gav jag upp. Ingen installation kunde genomföras. Det gällde ett mjukvaruprogram från Olympus till min kamera. Får fixa en ny CD imorgon.

Men en sak hände i vilket fall. Alla ljudfiler låter som om datorn ville hosta. Skrovlig i halsen. Jag kände riktigt att jag ville hjälpa till att harkla, när jag skulle lyssna på webbradio. Klappa datorn i ryggen var ett annat alternativ. Men föga effektivt. Ytterst irriterande.

Till slut tog jag till den enda utväg jag känner till. Återställning av systemet. Jag är alltid lite skraj, när jag gör sådant. Det har hänt en gång förut. Men nu tog jag mod till mig och återställde datorn till det tillstånd den hade igår kl 19.

Och vips! Nu funkar det.

Gonatt.

*****

Ledig

Så konstigt det känns. Nu har jag varit arbetssökande i två och ett halvt år. Om två veckor börjar jag jobba igen.

Och först nu känner jag mig ledig!

Märklig känsla.

*****

Ännu ligger havet...

... bundet under is.


















Ännu väntar hon fiskaren.










Men ett öga har hon öppnat.
Och spanar.


*****