Ensam i hela världen...

... eller i varje fall i stugan. Vinden tjuter runt takskägget och håller mig sällskap. En nattfjäril svirrar kring utelampan. Det kan inte vara någon kul fredagkväll, när det är bara 3 grader. Själv har jag det åtminstone varmt.

Men vad jag förstår är jag enda människan inom en radie på 2-3 kilometer.

Och det tycker jag nog är bäst. Antingen vill jag veta att det finns folk i några fler av husen här ute. Eller också vill jag att det är helt tomt.

Det sistnämnda låter bäst.
Något mellanting vill jag inte ha. Inga vinddrivna existenser, som plötsligt knackar på.

Jag hoppas på god sömn.


*****