Och visst var han bra! Han lockade fram oanade klanger ur sina gitarrer. Ensam på scen med sina texter. Klart angenämt. Att han dessutom hade intelligenta mellansnack, gjorde inte saken sämre. Fyra (eller var det fem) extranummer fick han klämma ur sig också innan vi var nöjda. Den konsert som skulle vara cirka en timme blev till nästan två. Rent. Avskalat. Snyggt.
Jag och A fortsatte till Invit, för att varva ner med ett glas vin och lite planering för våren och sommaren.
Vacker, kall kväll.
Med massor av värme.
*****
Andra bloggar om: Tomas Andersson Wij
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.