Ett gammalt fältspatbrott gäckar fantasin. Här kunde Annika lägga ett lik. En bit längre bort har någon i verkligheten mött sitt öde. En snabb okulärbesiktning av omgivningen ger vid handen att det rör sig om en ren.
Marken glimmar av olika mineraler. Här i trakten finns också gamla marmorbrott, och här och var finner jag svart turmalin och bergkristall.
I nästan två timmar blir jag strövande här på berget. Nordanvinden når inte hit. Berget är torrt och varmt och jag sätter mig en stund i solen. En korp, svart som svartaste svart korpar sin mystiska sång i motvinden där ovanför mig. De verkar alltid ha så kul, korparna.
En sådan skall jag bli.
I nästa liv.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar